Kommunstyrelsen har beslutat att säga upp ett avtal om tvättjänster med bolaget Elis (tidigare Berendsen). Detta då Elis – en internationell koncern – beslutat att följa sanktioner mot Ryssland i den omfattning EU, USA, Kanada och Storbritannien beslutat, men inte mer.

Initiativ till detta beslut kommer från kristdemokraten Ulf-Åke Oldenburg. Nedan bild är från hans skrivelse till kommunstyrelsen.

Den storsinta gärning skrivelsen ledde till, gjorde säkert ledamöterna i kommunstyrelsen alldeles varma inombords.

Vi vill lämna en upplysning som förmodligen kyler av ledamöterna.

I Sundsvall rullar verksamheten på hos det rysskontrollerade aluminiumverket Kubal. Med 450 anställda, så lär Kubal generera i storleksordningen 40-50 Mkr per år i inkomstskatt till Sundsvalls kommun. Tillkommer den inkomstskatt som underleverantörsledet genererar. Den intäkten tar sossarna utan vidare emot.

(Skulle elektrolysen stanna helt på Kubal, sägs det att uppstartskostnaderna överstiger 1 miljard kr)

Men det är inte bara i Sundsvall vi finner en koppling till ryska affärer.

Domsjö fabriker ägs av den indiska koncernen Aditya Birla. År 2020 omsatte koncernen 46 miljarder dollar. Det är runt 50% mer än vad den svenska staten omsätter i sina egna verksamheter (drygt 300 miljarder kr). Aditya Birla har 140 000 anställda.

Indien? Än sen då? Jo, så här är det: Indien importerar olja från Ryssland som aldrig förr. Aftonbladet:

Ökningen är brutal (källa):

Aditya Birla är en av Indiens största gruvaktörer. Vad kommer dumprar och andra maskiner att tankas med…?

En annan verksamhetsgren är handel via sjöfarten:

(Konstgödsel är en stor exportprodukt i Ryssland)

Kommunen varken kan eller ska ge sig på Domsjö fabriker. Men man borde inte heller ägna sig åt rituellt trams, som är fallet när man säger upp avtalet med Elis/Berendsen, trots att bolaget följer nu gällande regler.

Rysslands invasion inleddes den 24 februari. Kriget har sålunda pågått i endast drygt två månader. Effekterna av de sanktioner EU och USA beslutar om är ännu inte kända. Då avser vi effekterna på vår ekonomi, EU:s ekonomi och övriga världen.

Det går inte att se att kriget skulle ta slut inom överskådlig tid. Europa står i en grav beroendeställning till rysk fossil energi. Ryssland har en betydande del av konstgödselproduktionen i världen och tillsammans med Ukraina står man för 30% av veteproduktionen. Flera andra spannmål och (foder)majs är likaså stora exportprodukter.

Det går inte att idag förutspå vad som kommer att ske, men det finns anledning att vara mycket orolig. Producentprisindex i Tyskland har stigit med 30%. Det är alltså den prisökning fabriker och tillverkningsindustrier upplever på sina insatsvaror. Konsumentprisindex har gått upp 8%. Det är de priser den vanliga konsumenten i Tyskland upplever.

Det kallas inflation. Våldsam inflation. Består den på årsbasis, kommer Europa att hamna i en mycket besvärlig situation. Hushållen i vårt groteskt överbelånade land, riskerar att se räntehöjningar äta upp en stor del av levnadsstandarden.

Vi har abrupt kastats in i bistra tider. Omfattningen är betydligt större än frågan om huruvida Nato-medlemskap är lämpligt eller ej.

Få förstår vad som sker.