Idag hanterar bildningsnämnden vid sitt sammanträde en mindre rolig prognos för 2019: resultatet prognostiseras för närvarande till – 43 Mkr jämte budget:
(Kolumnen längst till höger är prognosen för utfall 2019).
Det här är riktigt svettigt. Längre ned i dokumentet som ovan bild är tagen ifrån (och som ingår i kallelsen till bildningsnämndens sammanträde, finns här) så återfinns detta stycke:
I slutet på april kommer alltså bildningsnämnden fatta diverse beslut som ska mätta mun efter matsäcken. Läs: neddragningar.
Man kan fråga sig varför man lägger budgetar som verkar omöjliga att hålla? Eller “ofinansierade” som den politisk härskarklassen förmodligen föredrar att kalla det. Respekten för budgetarbetet är kanske lika högt som respekten för kommunallagen?
Bildningsnämnden måste nu försöka få sina intäkter att öka och nettokostnaden att minska, tills dess att de möts. Ökade intäkter betyder att däckmontör Kristoffer Park – bildningsnämndens ordförande – måste öka nämndens andel av kommunens skattemedel. Minskad nettokostnad kan man bara få genom neddragningar på utgiftssidan eller trisslotten Stefan Löfven ger vinst. Den största utgiften är personal, kanske man ska påminna om.
Men kom nu ihåg: kommunen har råd med simhallsbyggen, frikostiga bidrag till IOGT-NTO och en lång lista med annat som i jämförelse med kärnverksamheten skola, är helt ointressanta.
I ytterligare ett tabu belagt ämne sätter denna eminenta blogg ljuset på sosseadelns tillkortakommanden. När man skall sätta samman en kalkyl så är det av stor vikt att man känner eller VILL ta med alla variabler i den kommande beräkningen. Det är också av vikt att den som ansvarar för en kalkyl innehar ämneskunskap och erfarenhet avseende ämnet, i detta fall de kostnadsmassor som träffar utbildningsverksamheten i Örnsköldsvik. Viktigt är också att komma ihåg att matematiken varken känner politiska ambitioner eller moral, det är en exakt lära. Att inte ta med de mycket stora per capita kostnader för de utlänningar som tex. de sk, ensammankommande männen (via den sk. gymnasielagen) belastar utbildningssystemet med är ett exempel på kostnader som inte tas med i budget och som nu dyker upp som oväntade kostnader. Det är med andra ord så att sosseadeln har lärt sig att strunta i för tillfället “obekväma sanningar” och låt dessa senare dyka upp som “oj då, det visste vi inte om” händelser och låta sedan andra verksamheter spara ihop till dessa kostnader. Denna taktik blir så mycket tydligare när man tittar på de kvalifikationer som ledande sossar har, sossar som har tillsatts i slutna rum. Herr kamrat ordförande i bildningsnämnden med yrkestiteln “däckmontör” har satts att med förtroende från väljarna, sköta den gemensamma ekonomin i ett för samhället Örnsköldsvik mycket viktiga utbildningsväsendet. I många andra yrkesroller som chaufförer, butiksbiträden, godemän etc. gör man bakgrundskontroller (tro det eller ej, till och med Sverigedemokraterna gör detta med sina förtroendevalda) förutom i straffregistret görs även en kontroll av den ekonomiska vandeln för dessa yrkeskategorier eftersom dessa är satta att hantera andras pengar. Herr kamrat ordförande i bildningsnämnden skulle med sin skuldhistorik och med detta, pågående utmätningar, inte kvalificera sig för någon av ovanstående eller andra yrken med ekonomisk vandelsprövning. Att ge faan i att betala sina löpande räkningar (och “tänka bort” uppenbara skulder) och också tillämpa samma sorts strategi när det gäller att sköta den så för medborgarna i Örnsköldsvik, viktiga bildningsverksamheten har vi sett många exempel på under årens lopp i Örnsköldsvik. Bland Örnsköldsviks sosseadel ses tydligen ovan beskrivet beteende (samma beteende som när adeln förra gången under 1800-talet styrde Sverige) som meriterande.