Inför bildningsnämndens möte den 16/4 förelåg nedan förslag till beslut från bildningsförvaltningen:
Ett lätt absurt förslag. Politikerna i nämnden kan alltså inte själva ta fram förslag på hur den politiska processen ska komma vidare i gymnasiefrågan.
Är ledamöterna i bildningsnämnden någon slags ballast?
Vad ska vi rösta fram förtroendevalda för, när det sedan är tjänstemän som föreslår politiskt arbetssätt?
Övik – kommunpolitikens Salvador Dali.
Notera också att för att arbeta med gymnasiefrågan så ska ännu en tjänsteman anställas. Precis som om det inte fanns nog med sådana i förvaltningen.
Skolförvaltningschefen Kristina Rastbäck litar inte på de förtroendevalda ledamöterna i Bildningsnämnden. Anser deras kompetens undermålig. Vill själv styra styrgruppens arbete genom att själv bestämma över vem eller vilken som utses till processledare och vilka som skall ingå i styrgruppen. Någon/några henne nära eller bekanta. Genom detta förfaringssätt har hon fintat och helt kört över den demokratiska beslutsprocess som kännetecknar svenskt medbestämmande. Så arbetar en despot av rätta virket! Inte för inte kallades hon för Generalmajorskan, eller ibland för Obersturmfuhrer under sin tid som biträdande rektor vid Högland skolan, åren 2000- 02. Enda yttre attribut som då saknades henne var läderpiskan och axelklaffar med stjärnbeteckningar. Hennes senaste drag, att lägga munkavel på två fackliga ordförande för Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund i samband med besparingar inom skolförvaltningen, säger allt om hennes syn på demokrati. Med nepotism och despotism skall vår kommun styras in i framtiden.