Den 9 juli skrev vi om att gifter hittats på delar av det gamla sågverksområdet som gränsar till Herrgårdsparken i Köpmanholmen.
Igår måndag 30 september skriver plötsligt Allehanda en artikel om saken. 84 dagar senare. En artikel som inte ifrågasätter och snarare blir språkrör för kommunförvaltningen. Den helt självklara frågan ställs aldrig: om nu förekomsten av dioxiner varit känd, varför har det tagit flera år att få upp hemsnickrade leksaksskyltar som varnar för dem?
Frågan som intresserar oss mest är: varför skriver Allehanda denna artikel nu? Vem beställde den? Först tiger man om saken i flera månader, trots att gifternas förekomst varit känd på såväl bloggen som i lokala facebookgrupper – sedan tvärvänder man och skriver om saken.
Vi vill också rätta markingenjören Andreas Ödling på en punkt. Han säger, och vi citerar från artikeln, detta:
”Där [Herrgårdstippen, gammal barkdeponi, vår anmärkning] har man aktivt grävt ner restprodukter som innehåller gifter. Där har det under åren skett en nedbrytning och urlakning. Den utreddes 2006 under den stora industrisaneringen och vi har inte fått några ytterligare krav från Länsstyrelsen.”
Barkdeponier kan producera s.k. fenoler, vilket är organiska föreningar som är giftiga för vattenliv. Kanske är det så att barkdeponin inte (längre) producerar några fenoler. Men man har inte bara tippat bark i deponin. Grafitslam och grafitelektroder kontaminerade med kvicksilver har också tippats. Avfall som producerades i kloralkalifabriken. Därtill finns uppgifter om att muddermassor från hamnen lagts i tippen. De massorna kan vara någorlunda rena, men de kan också innehålla obehagligheter med tanke på fiberbanken och långa tiders avloppssynder från industrin. Hur mycket kvicksilver som finns i tippen, var det ligger och hur snabbt det rör sig, är inte känt.
Och nej, grundämnet kvicksilver bryts inte ned. I bästa fall reagerar det och bildar sulfider, vilket är den stabilaste formen av kvicksilver. Det är till kvicksilversulfid som kvicksilver upparbetas innan det slutförvaras. Jo, man har slutförvaring av kvicksilver idag. Att nämna barkdeponin, som f.ö. heter Herrgårdstippen, utan att nämna kvicksilver, är helt vrickat.
Artikeln i Allehanda nämner inte heller med ett ord vattenlivet i intilliggande Åfjärden. Ett populärt sportfiskevatten både vinter- och sommartid. En gång känt för sina stora lakar. Idag kanske man ska hoppa över stuvad lake därifrån? Följer man ens upp förekomsten av dioxin och kvicksilver i fisk från detta vatten?
Inte heller frågade journalisten om de förorenade områdena fortfarande är aktuella att göra naturreservat av. För som vi rapporterat tidigare, så har kommunen sådana planer.
