Bedragaren dömdes för bedrägeri 4/10 och 31/10 2018, 13/2 2019 och nu senast den 4 juni. (Det finns fler domar före dessa datum). Så vitt vi kan utröna har ingen artikel skrivits i Allehanda. Antalet bedrägerier han utfört sedan 2012 är nu uppe i över 100.
Vi har kontrollerat bedragarens folkbokföringsadresser under ovan datum och hela denna tid har han varit folkbokförd i Örnsköldsviks kommun. Domstolar som levererat domarna är Ångermanlands Tingsrätt, Hovrätten för nedre Norrland samt eventuellt en domstol till (vilken har vi inte koll på i skrivande stund, det kan i ett av fallen vara en domstol i södra Sverige).
Bor i kommunen – check. Dömd vid regionens domstolar – check. Ingen artikel i Allehanda – check.
Varför ingen artikel? Låt oss pröva den enklaste förklaringen: påståendet att Allehanda inte skriver artiklar om småbedrägerier.
Det räcker att söka på Allehandas nätsida på ordet ”bedrägeri” för att konstatera att tidningen visst skriver om småbedrägerier. Inte minst om de utförs i grannkommunerna. Vi överlåter till er läsare att pröva riktigheten i detta vårt påstående.
Näst enkla förklaringen är att Allehanda missat just den här bedragaren. Är det troligt? Nej, knappast. Över hundra bedrägerier. Multipla domar, varav flera i regionala domstolar. Media ligger och bevakar alla ärenden och mål som går till förhandling i domstolarna.
Nej, den enda förklaringen är att Allehanda med flit undvikt att skriva om bedragaren. Och då blir den naturliga följdfrågan förstås: varför?
MODO.
Bedragaren var 2012/2013 ordförande i supporterklubben ”Lumberjacks”. Är det nog för att omfamnas av förstående journalister på Allehanda? Vi tror det.
Men! Läsare, skit i det. För det är inte det intressanta i det här sammanhanget. Den intressanta frågan är detta:
Vad är det mer Allehanda inte skrivit om? Oavsett skäl till sådan hänsyn, vilka brott har städats under mattan? Vad var det en bredare allmänhet inte fick veta i andra brottsfall och härvor? Vilka brottslingar fick en silkeslen behandling för att deras personer besatt i tidningens ögon behagliga egenskaper? Vad blev aldrig granskat – trots att det var enkelt och påkallat ur allmänhetens perspektiv?
Nils Ågrens ord på låtsasledarplats i tidningen 7 ringer i öronen:
”…så länge ingen vågar stå för vad som skrivs finns ingen anledning att läsa det.”
Till detta kan vi lägga en ny devis från Allehanda.
Det som aldrig blev läst kommer ingen sakna.
Kanske vill ÖA skydda sina läsare mot obehaglig läsning, typ att det bor bedragare i Höga kusten området? Läsarna kan ju få för sig att det då handlar om någon invandrare, tiggare eller annat löst folk, som rör sig i våra marker. Oh, ve …hemska tanke. Skrämma bort turister? Statsminister Löfven hävdar ju ständigt “allas lika värde”. En bedragare kan lätt nedvärderas om tidningar skriver om personen. Eller så kör de efter det enkla men dock så effektiva måttstocken “Det man inte vet, mår man inte dåligt av”