Slösa har härjat med gatubelysningen – rejält eftersatt underhåll

Ibland har nära nog kommunens tjänstemän skrivit blogginläggen färdigt. Det här är ett sådant fall.

I kallelsen till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i förra veckan, fanns en punkt rubricerad ”Hantering av kommunens gatubelysning” med. Till denna finns ett beslutsförslag med tillhörande beslutsunderlag.

Underlaget utgörs av en utredning av skicket på gatubelysningsnätet, samt tre alternativa förslag på handlingsplaner. Det är en tillsynes gedigen utredning med mycket intressant information. Den har rubriken ”Reinvestering och underhåll av gatubelysningsnätet i Örnsköldsviks kommun”.

Här bör nog förklaras vad ”reinvestering” betyder.

Underhåll finns det tre typer av. Den första är felavhjälpande underhåll. Det är underhåll som utförs löpande i takt med att behov uppstår och där syftet är att återställa en funktion, t.ex. byta ett trasigt lås i en dörr.

Det andra är långtidsplanerat underhåll, vilket väl är det som kommunen ofta låtit bli att utföra. Här kan Parkskolan vara ett exempel. Underhållsinstruktionen för taket följdes inte, säger källor till bloggen, varpå problem uppstod. Långtidsplanerat underhåll är alltså schemalagt underhåll i syfte att upprätthålla en funktion och förebygga att funktionen förstörs eller skadas.

Det tredje är just reinvestering. När det inte längre är försvarbart att underhålla en bil, blir det till att köpa en ny. Den nya bilen tillför ingen egentligen ny funktionalitet, utan löser samma transportbehov som tidigare. Däremot kan den nya bilen vara mer bränslesnål, miljövänlig, ha lägre skatt, m.m. och på det sättet sänka driftskostnaderna.

Så vad säger utredningen? Vi börjar med nedan diagram som visar i vilken takt belysningsnätet byggts ut:

Detta diagram förtjänar nästan ett inlägg i sig, då det så tydligt visar hur 60-talets enorma framtidsoptimism och tillväxt sjösatte en utbyggnad som märkligt nog pågick fram till 1996, när den kraschade.

Men sedan kommer några uppgifter i utredningen som får åtminstone oss att fundera på hur det är möjligt att skjuta upp ett underhåll så pass länge som måste vara fallet här. Ty, vad sägs om nedan?

Belysningsnätet består av 18 500 belysningspunkter, 65 mil kabel och 400 tändcentraler. Underhållsproblem är bl.a. som följer:

Stålstolpar rostar och riskerar att rasa. 5-10 sådana stolpar rasar varje år.

Betongfundament är uttjänta och stolpar riskerar att rasa. 25% av felanmälda lutande stolpar, har uttjänta fundament.

Kablar har sönderrostade skärmar. Utredningen skriver att ”Avkorroderade kabelskärmar gör att stolpar kan bli spänningsförande och utsätta människor för livsfara”. På teststräckor har uppmätts helt eller delvis defekt skärmning på 4-5% av kabellängden. Se bilden nedan.

Av utredningen framgår att 2002 överfördes belysningsnätet i Övik Energis försorg och vi citerar:

”Gatubelysningsnätet i Örnsköldsviks kommun ägs sedan 2002 av Övik Energi. Nätet fördes över till Övik energi för att kunnandet om drift och underhåll av gatubelysningsanläggningar låg hos Övik energi. Dessutom så skulle drift och underhåll av gatubelysningsnätet utgöra en del av den utdelning som bolaget förväntades ge kommunen. Detta visade sig senare strida mot gällande regelverk så denna form av ”utdelning” slopades.”

Kunnande? Ja, det finns det nog. Hos installatörer och anläggare. Men vad spelar det för roll när slipsfolket bara skjuter kostnaderna framför sig? Nu står vi här med ytterligare ett exempel på ett underhållsproblem som borde hanterats för långt över ett decennium sedan.

5-10 stolpar som rasar okontrollerat per år p.g.a. rost. Då är det långt gånget, förfallet. Vore det privat egendom så hade socialisthajarna staplat föreläggandena på hög. Och det kan vara värt att påminna om att fordon besiktigas p.g.a. krav från det allmänna.

Utredningen innehåller även intressant information om överföring av belysningsansvar från kommunen till Trafikverket. Vi återkommer om det.

Spara PDFSkriv ut