Att ställa en interpellation är något som aldrig kan göras med mindre än att ett problemområde identifierats och preciserats samt noga och mycket tydligt redogjorts för.
Öppna och allmängiltiga frågeställningar gynnar enbart den som ska svara på interpellationen. Helt enkelt för att denne närmast får total tolkningsfrihet och själv får precisera såväl fråga som svar. Detta är exakt vad som hänt i detta fall. Se tidigare publicerade utdrag här på bloggen eller från kommunens hemsida.
Frågeställarna (M) kom i detta fall – Arne Gavelin-affären, som ju inte ens nämns utan i bästa fall underförstås såsom varande grunden för deras interpellation – att göra sig en direkt otjänst och sakfrågan med problemets möjliga lösning går helt omintet, trots att interpellatörernas avsikt (troligen, men det vet vi inte – för det står inget om det) varit att få till stånd någon form av bättring på ett mycket konkret och allvarligt problem.
Interpellationen (som lagts upp på bloggen) har föranletts av ett specifikt fall: Arne Gavelin-affären. (AG-affären) Ett tydligt och allvarligt rättsövergrepp som fått synnerligen allvarliga konsekvenser för honom personligen samt stegrande misstroende visavi såväl kommunen som rättsväsendet från kommunmedborgarnas sida.
AG-affären och interpellationen som följt i denna affär – ja, en av många affärer i Övik, (Hur många fler affärer går det att gräva fram i skilda förvaltningar ?) visar på ett snarast slarvigt och nonchalant sätt att ställa en interpellation.
Det är beklämmande att vi i Örnsköldsvik saknar en politisk opposition värd namnet. När kommer alternativa politiska krafter att se dagens ljus?
Det är många som nu frågar sig vad alla dessa förtroendevalda (inte sällan överbetalda) får uträttat och för vilka?
“Vi – sa – vi
rätt – vi – sa”
Fler inlägg
Då riksdagsledamot – nu bidragsfall
Justitieombudsmannens granskning av överförmynderiet – en enkel observation
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson