[Scrolla gärna ned till inläggets slut och lyssna till musiken i det länkade youtubeklippet, innan du börjar läsa texten. Den är i sammanhanget passande.]
För en vecka sedan skrev vi ett inlägg med titeln ”Viktigt meddelande!”. Det visade en reklamfilm för S med Öviks kommunalråd Per Nylén. Budskapet var att S levererar ”ett starkare samhälle, ett tryggare Sverige”.
Då vi anser detta budskap vara djupt stötande – ty det står i stark konflikt med brottsutvecklingen inom en rad områden – tänkte vi att det vore läge att ställa Nyléns präktighet och budskap mot den så kallade verkligheten. Slita kläderna av charlatanen.
Vi lät därför flera inlägg under veckan gå i kriminalitetens tecken. På fredagen publicerade vi inlägget ”Våldsvågen: “Ett starkare samhälle – ett tryggare Sverige” som återgav händelser från hela Sverige under de senaste 7 dagarna. Mord, misshandel, mordbränder. En makalös lista med elände.
Men eländet fortsatte. På fredag sköts en person ned i en park i Uppsala. Och natten till söndagen hamnade en blott 12 år gammal flicka i korselden vid en uppgörelse gängkriminella emellan i Botkyrka i Stockholm. Livet rann ur henne där vid bensinmacken i förorten.
Hon var dotter till en polsk mor och en iransk far. Hennes namn var Adriana Naghei Ostrowska. Hon bodde med sin mor och moderns nya man. Detta är inte relevant för svensk mainstreammedia. Men det står att läsa i alternativmedia. Och i polsk media.
I Sverige skall offren inte sällan avhumaniseras genom att anonymiseras. Gärningsmän skyddas genom att de ges anonymitet eller framställs i förmildrande ordalag. Carola och Emil hette mor och son, vars liv släcktes på Ikea i en knivattack, som var en slags rituell hämnd på Sverige av en asylsökare som inte fått uppehållstillstånd.
De dödas anhöriga får komma till tals i media om de spelar rätt roll i dessa tragiska pjäser. Goda protestanter skall de vara, snara att förlåta och vända andra kinden till. Gammaltestamentlig vrede och utkrävande av politiskt ansvar för detta sakernas tillstånd, gör sig inte besvär. Ebba Åkerlunds liv tog slut i hjulhuset på den skåpbil Akilov körde in i Åhléns entré på Drottninggatan. Hennes fars vrede och kritik mot den politik som möjliggjorde mordet på hans dotter, är känd av få. Som en osalig ande vandrar han till sin dotters grav. En grav som återkommande blivit vandaliserad av en mentalsjuk polack.
Inte ens i döden skyddar socialdemokraternas starka samhälle Ebba.
På Svt:s facebooksida kan man läsa kommentarer från medelålders män och kvinnor, där man undrar vad 12-åriga Adriana gjorde ute så sent på natten. Det är vad man frågar sig! Som vore tryggheten en fråga om vilken tid på dygnet man lämnar hemmet. Så verklighetsfrånvänd och infantil har delar av befolkningen blivit.
Hon rastade förmodligen familjens hund, säger en del källor.
I vår samtid väcker det större vrede och anstöt i etablissemanget att Paolo Roberto köpte sex, än att Adriana sköts ihjäl. Vad är det för perverterad moral som är gängse hos härskarklassen inom politik och media?
Hemma i Västernorrland får vi av Svt Västernorrland veta detta:
”Antalet öppna ärenden hos polisen i länet har mer än halverats på tre år. Även antalet gamla ärenden, som är äldre än ett år, har minskat till hälften.”
Hela artikeln har en positiv ansats. Trots att däri avslöjas att länet haft 8 mord på lika många månader, mot det normala ett mord per år. Och polisområdeschef Kenneth Bergqvist kan inte förklara just hur det gått till när antalet öppna ärenden halverats:
”Han kan inte peka på en särskild åtgärd som gjort att utredarna kunnat halvera antalet outredda polisanmälningar, utan menar att medarbetarna gjort det fantastiskt bra.”
Både han och journalisten som gjort reportaget måste tro att vi alla är dumma i huvudet. Tänk er en fabrik där produktionstakten fördubblas och platschefen påstår att han inte vet hur det gått till, men bedyrar att fabriksarbetarna är fantastiskt bra.
Vi lämnar det till läsaren som mental övning att lista ut hur antalet öppna ärenden har kunnat halverats med samma mängd insatta resurser.
Så här står vi nu. I ett samhälle där ett parti slagit i stora delar av befolkningen att välfärd mäts i antalet socialförsäkringar och huruvida alla arbetstagare har kollektivavtal eller inte. Samtidigt smyger ulvar kring husknuten.
Fler inlägg
Då riksdagsledamot – nu bidragsfall
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne