Coronaepidemin kommer att ha fasansfulla effekter på såväl liv och hälsa som ekonomi. Människor kommer att dö och företag gå omkull. Ingen tröst finns i att det främst är äldre människor som kommer att duka under. Konkurs eller nedläggning kan drabba såväl restaurang som fabrik. När efterfrågan minskar, justeras produktionen därefter. Det gäller ned till ett stilla stopp och slut. I pizzaugnen och i fabrikspannan.
Sådan kommer verkligheten att vara inom överskådlig framtid. Men det kommer ett efter. När livet sakta återgår till – om inte det vanliga, ty det kommer nog inte åter – men väl ett tillstånd där inte oro dominerar livet.
Det finns de som har en särskild ställning just nu. Chefer, politiska företrädare och ledare, aktörer i media, skribenter, journalister. Kort och gott: maktetablissemanget. Nu testas deras förmågor på ett sätt ingen kunde föreställa sig. Den historia som nu skrivs är en särskild kris för dem. Vissa kommer att stärkas. En del tidigare anonyma och tillsynes svaga ledare, kommer växa och axla det ansvar situationen kräver. Men många, majoriteten, kommer inte att hålla måttet.
Värst kommer det att bli i offentlig sektor och massmedia.
I offentlig sektor är politisk lydighet ett krav för avancemang. Selektion har inte i första hand gjorts på duglighet i uppgiften, ärlighet, rak rygg och ledarförmåga. Nej, du måste lova tro inför de moderna politiska idéerna och påhitten för dagen. Nu ställs ”allas lika värde” mot intensivvårdsläkarens prioritering: vem av flera behövande skall få den lediga livsuppehållande platsen i respiratorn? De döende orkar nog inte uppröras över valet, om de alls förmår uppfatta situationen. Men de anhöriga glömmer inte. Och när HBTQ-certifieringsarbete ställs mot sjukvårdens brist på både personal och materiel mitt i en dödlig epidemi, så kan man misstänka att offentlig sektors politiserade chefer räds förklara det förstnämndas viktighet. Det som igår var viktigt, är idag en futtighet eller belastning.
Skådebrödet skall folket nu inte endast betrakta. Det mögliga innehållet skall ätas.
Näringslivets ledarskap kommer att klara sig anseendemässigt bättre, oavsett hur deras verksamheter klarar sig ekonomiskt. De har konsekvent legat före myndigheter och media. Särskilt har de globala företagen uppvisat en snabbare bedömning och förståelse. Ericsson agerade tidigt på, får man förmoda, intel från Kina. Den 25 februari stoppade man alla resor och inte långt därefter började man skicka hem personal för hemarbete.
Massmedia beskrivs kanske bäst som en skock yra höns. Den låga graden allmänbildning, det massmediala kollektivets fullständiga fixering vid ”kultur” och den ovärdiga tron på våra myndigheters förmåga, som håller all granskning och kritik undan, är några saker som präglar den journalistiska hanteringen. Liksom, förstås, folkuppfostringsmentaliteten. En annan aspekt är att svensk media agerar som funnes det inte utländsk media att, för var och en svensk, ta del av.
På lokalblaskan verkar åtminstone en person förstå allvaret. En annan skriver idolporträtt om politiska föredettingar. Sådana föredettingar som ägnat ett helt liv åt att bygga upp den oförmåga vi nu betraktar.
Betrakta nedan inslag (länk) från Svt Västernorrland, där redaktionschefen fnissar som en skolflicka, när hon skall beskriva redaktionens arbete med corona. Dessa egocentrerade mediemänniskor tror att det är av intresse för allmänheten att veta hur sjukdom bland journaliserna kommer att hanteras.
I civilsamhället kommer vi att göra som vi alltid gjort: anpassa oss. Människor kommer att hjälpa varandra. Facebookgrupper kommer att tas i bruk för samordning av vad som väsentligen kan beskrivas som välgörenhet. Att göra väl. Hjälp med transporter till isolerade människor i riskgrupper. Distribution av livsmedel och läkemedel. Akut hjälp med vattenläckor, avloppsstopp och utlösta nätsäkringar. Vinterdäck som skall skiftas mot sommardäck. Praktiska spörsmål kommer hanteras i den takt de dyker upp.
Livet går vidare.
En minut, tjugofyra sekunder av audio och video, bestående av ingenting. Faktiskt. Och tyvärr.
I artikeln:
“Selektion har inte i första hand gjorts på duglighet i uppgiften, ärlighet, rak rygg och ledarförmåga”
; Nej, just det.
“Det finns de som har en särskild ställning just nu. Chefer, politiska företrädare och ledare, aktörer i media, skribenter, journalister. Kort och gott: maktetablissemanget. Nu testas deras förmågor på ett sätt ingen kunde föreställa sig.
Den historia som nu skrivs är en särskild kris för dem.
Vissa kommer att stärkas. En del tidigare anonyma och tillsynes svaga ledare, kommer växa och axla det ansvar situationen kräver. Men många, majoriteten, kommer inte att hålla måttet”:
; Japp. En kris för alla inblandade vilken läggs ovanpå den riksdrabbande.
En viktig artikel, men nödvändig. Det går ju helt enkelt inte att låta inkompetens sitta på tyngre poster år in och år ut. Vad som händer är att en sådan organisation alltid, på det ena eller det andra viset, alltid börjar ruttna inifrån. Alltid.
Det är svårt att få en sådan organisation att fungera som den ska, utan att i grunden plocka ner den, byta ut majoriteten av personalen samt gå igenom och sätta upp nya, fungerande arbetsstrategier utifrån uppdragsbeskrivningarna.
Det här är så j_dra viktigt, det är Internetsidor såsom Granskning Örnsköldsvik med flera andra som vi verkligen ska läsa och diskutera.
Om det bara gick att få fler att börja läsa seriösa, granskande sidor och börja ifrågasätta den av staten stödda gammelmedian…då skulle mycket vara vunnet.