Personalen på den av kommunen ägda och driftade flygplatsen har delvis gått hem. Korttidspermitterade. Flygplanen står på backen som resultat av ändrade resvanor i coronaepidemins spår.
Bara häromveckan lät kommunalrådet Per Nylén klämkäckt meddela på Facebook att man underlättade för flygbolagen, genom att ta bort start- och landningsavgifter.
Vad han menade var förstås att han lade kostnaden på kommunens skattebetalare.
Det höll uppenbart inte länge.
Parallellt med dessa händelser, så masar sig ett politiskt förslag genom den kommunala byråkratidemokratins beredningsprocess: driftbidrag till – tada! – Örnsköldsviks Airport. Det gör det nu varje år, så någon nyhet är det just inte. Men i ljuset av pågående världshändelser, så kan förslaget läsas med lite andra glasögon än normalåren.
Förslaget ser ut så här:
Trafikverket ger flygplatsen knappt 5 Mkr i bidrag. Därefter skjuter kommunen via kommunstyrelsen till lika mycket. Det underskott som ändå sedan uppstår i verksamheten, täcks genom interna bidrag i kommunens koncernbolag Rodret, vari Örnsköldsviks Airport ingår. Det underskottet prognostiseras till 20,6 Mkr.
Hängde du inte med på det där sista, så kan du se det som att kommunen skjuter till pengarna, för det är precis vad det handlar om. Alltså, först knappt 5 Mkr från staten via Trafikverket, sedan 25 Mkr från skattebetalarna i kommunen.
Fast nu kommer inte den där prognosen att hålla. Vad det verkliga underskottet blir, får vi facit på om knappt ett år. Säkert är att flygplatsen är allt annat än en ekonomiskt uthållig verksamhet. Och såväl statens som kommunens ekonomi kommer att tvärdyka i det ekonomiska helvete som pandemin skapat. Det betyder krasst att skall flygplatsen bli kvar, så måste ännu mer ekonomiska medel överföras från kommunal kärnverksamhet till subvention av enskilda personers flygresor, samtidigt som de tillgängliga medlen som helhet minskar i förhållande till behoven.
Svt Västernorrland beskriver permitteringarna och berör ekonomiska konsekvenser så här:
Inte ett ord om att flygplatsen redan innan är en ekonomisk härdsmälta. En hungrig journalist hade frågat något i stil med: ”Men hur ska flygplatsen kunna fortsätta drivas, när den redan innan drogs med ett underskott om 25 Mkr årligen och nu läggs dessa problem ovanpå det? Hur ska man motivera verksamheten för skattebetalarna? Vad är planen inför framtiden?”. Frågorna hade också ställts till de politiskt ansvariga.
Så fungerar nu inte media i Västernorrland. Journalisten ovan är gift med en ledande socialdemokratisk politiker i kommunen. Är det någon som tror att det i huvudstaden hade accepterats att den äkta hälften till en högt uppsatt moderat kommunpolitiker i det kommunpolitiska styret, hade för public service räkning gjort reportage om förlusttyngda kommunala bolag?
P4 Västernorrland gör ett betydligt bättre jobb än Svt Västernorrland. Lyssna här. Men även där utelämnas den kommunalekonomiska aspekten, framtiden och ingen politiker intervjuas. Allehanda har på söndagens morgon ännu inte rapporterat (på nätsidan) korttidspermitteringarna på flygplatsen eller den redan inaktuella prognosen över årets underskott. Däremot har de rapporterat problemen på Umeå, Kramfors och Sundsvalls flygplatser.
Det här mönstret känner vi igen. Allehanda rapporterar andra kommuners problem, men inte våra egna. Enstaka småbedrägerier i Kramfors eller Sollefteå blir tidningsartiklar, men när en Domsjöbo gör sig skyldig till över hundra bedrägerier under loppet av flera år, skriver man inte en rad. Om man inte rapporterar fel, brister eller negativa händelser, så håller man väljarna alltjämt sovande och rättröstande.
Korttidspermitteringarna på den egna redaktionen, rapporterar man dock om. Snyft, snyft.
Notera också i Per Nyléns statusuppdatering, att kommunen gör sig till välgörenhetsbank gentemot underleverantörer till kommunen. Nylén säger att kommunen skall låta fakturor gå till betalning ”snabbt” och ”skjuta på” kommunens fakturering.
Det låter oskyldigt, men är så fallet? Till att börja med, på den privata marknaden så finns inget liknande. Fakturor är betalning för ingångna avtal och där stipuleras en betalningstid. Den gäller. Uttrycket katten på råttan, råttan på repet, har nog de flesta företagare hört eller använt sig av. För den företagare som har ett väl tilltaget rörelsekapital, så kan temporära obalanser mellan in- och utfakturering hanteras med egna medel. När en affär slutfaktureras, så går man förhoppningsvis med förväntad vinst och rörelsekapitalet återställs. Har man inte det rörelsekapital som krävs, men har häng på en större affär, ja då får man vända sig till banken och be om höjd rörelsekredit. På den finns ett pris. Risk kostar. Om banken alls vill ta risken, förstås.
Det här betyder att kommunen helt plötsligt ger underleverantörer ekonomiska fördelar. Kanske t.o.m. offentligt upphandlade underleverantörer. Frågan är om det är förenligt med diverse lagstiftning. Otillbörligt gynnande, är en formulering som kommer för en.
På samma sätt är det vad gäller att ”skjuta på fakturering”. Har en kommun överhuvudtaget, i juridisk bemärkelse, möjlighet att göra valet att vänta med, eller skjuta upp fakturering? Det låter mycket tveksamt. På vilka grunder skulle selektionen i så fall göras – vilka skulle omfattas av denna kommunala storsinthet? Köpare av barnomsorg?
Per Nylén vill förstås väl, men framförallt vill han göra politiska poänger. För det är naturligtvis inte självklart att kommunekonomin gynnas på sikt av ett sådant beslut. Om två företag A och B kan leverera samma vara eller tjänst och A är avtalad leverantör till kommunen, men nu hålls under armarna genom ändrade villkor, så undrar nog B varför A får fortsätta om B har en solid ekonomi och står beredd att ta över. Att kommunen dessutom skulle skjuta upp fakturering gentemot företag utifrån dessa företags grad av ekonomiskt obestånd, inbjuder till ingenting annat än ren korruption.
Upphandling av ny arrendator av restaurangen på flygplatsen avbryts också. Av uppenbara skäl, kanske skall tilläggas.
Per Nyhlen skriver på FB : “Redan INNAN Coronakrisen såg vi att kostnaderna för försörjningsstöd ökade, och en del av regeringens krispaket kommer därför att gå till att säkra medel till de mest utsatta med försörjningsstöd.”
Man förstår ju hur illa det är ställt i kommunen när de måste ta Coronapengar till detta och de flesta vet ju att detta ökat pga. invandringen och borde ju klaras utan krispengar rimligen.
För vem eller vilka håller sig Örnsköldsviks kommun med en flygplats egentligen? Vi skattebetalare går in med dryga 30 miljoner kr/år i ekonomiskt stöd för att ett fåtal personer, i förhållande till kommunens befolkning, enkelt skall ta sig till och från Stockholm.
Riksdagsledamöterna Emil (C) Källström och Kristina (S) Nilsson är två vi känner till som flitigt nyttjar flyget, även deras biljetter är betalda av oss skattebetalare. Hockeylaget MoDo en annan. Till detta tillkommer ett antal, enligt MEDIA, idag är våra husgudar, viktiga personer för vårt näringsliv. Viktig och viktig…Hm…
Fördela kostnaderna, subventionerna, på antalet resenärer, och det skulle med stor sannolikhet visa sig att det skulle löna sig bättre med bussar som dygnet runt trafikerade resande gratis till Sundsvall alternativt Umeå flygplatser, för vidare färd till Stockholm.
Men, varför tar man inte ett sådant beslut? Kan det vara så enkelt att allt handlar om kommunalt prestigetänkande? Beslutsfattare i vår kommun vill ha en så stor kostym som det bara möjligt är, med bred axelvadd och blanka skor, allt för att imponera på grannkommunerna?
Och så står vi där återigen, du och jag, alltid med Svarte Petter på hand, och får betala för hela kalaset. Utan att ens själva ha råd eller möjlighet att resa med på enklast sätt till Stockholm.