Ibland blir kontrasten extra skarp mellan det lokala och vad som sker i riket i stort.
Allehandas politiske redaktör Tomas Izaias Englund intervjuar polischefen Dick Danielsson. Alstret kategoriseras märkligt nog som en ledartext. Varför förstår vi inte riktigt. Englund brukar f.ö. presentera läsvärda texter. Men de är nästan alltid ett kommenterande av politiken eller intervjuer (gången före Dick var det Kristoffer Park, om vi inte minns fel). Man kan tycka att det inte skulle skada med något liberalt brandtal nu och då – det där ledartexterna ska trots allt föreställa att vara just liberala.
Jämför man med de S-märkta ledarna, så är de allt som oftast just politiska brandtal. Därtill har länets S-riksdagsmän och -kvinnor sina egna krönikor på bästa plats i tidningen. Är det kanske ett krav från storannonsören kommunen? Tänk att få läsa en krönika i Allehanda av moderaternas partisekreterare, tillika Övikssonen, Gunnar Strömmer.
Eller bara en ledare av Englund där frihetliga värden lyfts fram. Mer makt till individen, mindre till Kristoffer Park med kollegor, oavsett partitillhörighet. Ge oss mångfald, för bövelen. Krossa en norm. Sossenormen.
Var finns då kontrasten? Jo, Danielsson framställs som en slags helylleman. Ett citat:
”Ska man säga något om stadens polischef så är det att han är noterbart ödmjuk. Han verkar inte vilja förhäva sig, och tonar hellre ned sådant som utåt sett framstår som polisiära framgångar.”
De polisiära framgångarna anges vara förebyggande arbete av vitt skilda slag och att man lyckades bekämpa doping på gymmen. Danielsson vet minsann att det finns 13 gym i Övik.
…och samtidigt igår lördags, när Allehanda lägger upp ledarintervjun med Danielsson, så publicerar Sveriges Radio sin lördagsintervju. Den intervjuade är biträdande rikspolischef Mats Löfving. Och han bryter ett tabu och skriver därmed medial polishistoria.
Dessutom har Polistidningen helt nyligen redogjort för att antalet poliser i yttre tjänst sjunker.
Befolkningsmängden ökar dock ständigt, inte minst genom den invandring som den biträdande rikspolischefen säger fört med sig 40 yrkeskriminella klaner. Inte 4. Inte 16.
40. Klaner.
Dick Danielssons senaste projekt är att bekämpa hasch i lag med Länsstyrelsen.
Noterade ni att det i Allehandas rubrik stod att poliser står i kö för att börja jobba i Övik. Anledningen till detta står att läsa i artikeln. Polischefen säger:
”– Känslan är positiv. Vi är fullbemannade och har över tio personer som står i kö för att börja jobba här. Vi har också blivit något av en genomströmningsort då närheten till Umeå och polisutbildningen vid universitetet klart förbättrar våra möjligheter att rekrytera.”
Fast den verkliga anledningen lär vara denna: antalet polistjänster är så lågt i Övik att det uppstår kö dit. Det förstärks kanske av att miljön i större städer blivit alltmer obehaglig för poliser. Inte minst yngre poliser som rekryterats utifrån helt nya principer än tidigare. Lägre fyskrav. Lägre krav på betyg. Lägre krav på allt. Men mångfald, det är viktigt.
Vi har skrivit om det tidigare. Hur antalet poliser i Övik var 80 och dåvarande polischef hade ambitionen att växa till 100. Sen rasade allt bara ihop. Se inlägget ”Antalet poliser i Örnsköldsvik – så ser verkligheten ut”. Helt säkert är att 2015 fanns endast 51 poliser i Övik.
Därefter belade Dick Danielsson uppgifter om antalet poliser med sekretess. Du skall alltså inte få veta vad du får för pengarna du betalar i skatt. Inte heller skall du ges nödig information för att kunna anpassa ditt eget säkerhetsarbete för ditt hushåll efter polisens förmåga. Så här kan man hålla på i ett samhälle där sosseriet har lyckats med konststycket att få en väsentlig andel av befolkningen att helt enkelt inte förstå, att en betydande del av frukten av det egna arbetet, tas av stat, region och kommun i skatt. Lön? Det är visst något man har ”efter skatt”.
”Vad fan får jag för pengarna?” var och är alltjämt en högst relevant fråga.
Om polisen skall anpassas för att möta dopinghotet på gym, så kanske en helyllefigur som Danielsson är rätt person. Men när biträdande rikspolischefen kommer ut ur invandringsgarderoben och redogör för 40 invandrade brottssyndikat i klanform, kanske man skall fundera på om det i framtiden inte vore bättre med en John Wayne-figur som polischef. För ingen är väl så rent ut sagt jävla dum, att man tror att Övik har en hemlig vaccinationsspruta mot det som sker i stora delar av övriga landet? Utom Dick ”Bullerbyn” Danielsson då, förstås.
Det räcker liksom med att Stefan Löfven yttrade de bevingade orden ”vi såg det inte komma”. Vi behöver inte få det upprepat i hälften av rikets kommuner också.
När Polismyndigheten i Örnsköldsvik, med ca 45 heltidsanställda polismän i yttre aktiv tjänst, inte klarar av att stävja buslivet nere på stationsplanen en fredagskväll, då har Polismyndigheten abdikerat från sin roll att vara den del av samhället som upprätthåller lag och ordning, samt förebygger brott.
Omfattande handel med droger sker där på stationsplanen i samband med träffarna. Den bild som ges av Polismyndigheten till media, är att allt handlar enbart om något så trivialt som “fylla och bråk”. Som det var förr i tiden.
Med denna “Saft och bulle” förhållningssätt till problematiken, vilket har pågått under lång tid här i vår kommun, växer problematiken lavinartat.
När förre statsminister Reinfelts son nyligen togs för omfattande kokainhandel och bruk, så ser vi att även i de “finaste” kretsarna är bruket av droger väl etablerat idag. Hos de grupper som har haft de allra bästa förutsättningarna för att undgå denna handel.
När storstadskommunerna dumpar sina pundare och drogmissbrukare i Norrlandskommunerna, under förespeglingen att de skall få byta en destruktiv miljö för att komma.till rätta med sina problem, så innebär det i praktiken att de dumpar av och sprider ut knarklangare till orter som tidigare vara fria från drogförsäljare.
Örnsköldsviks kommun har under lång tid varit en “dumpningsort” för just denna problematik. Även en droglangare skall ju leva och det lilla försörjningsstöd de erhåller från det allmänna räcker ju bara till mat och lite röka och kröka, inte till det liv de tidigare är vana vid. Till ett liv i städer där bostadspriserna är höga. Därför placeras de ut i billigare bostäder på landsbygden, gärna i friliggande villor som saknar insyn eller där grannar inte skall bli störda.
Och nu händer det saker där. Handeln drar igång, det rullar på, flödet av droger skjuter i höjden och ingen fattar vad det är som sker. Men…så ibland händer det. Polismyndigheten slår till. Med Bullerby-Expressen, det vill säga med civila polisfordon och civilklädda polismän, män och kvinnor, kompletterat med en knarkhund. Stor husrannsakan, huset vänds nästan upp och ned. Därefter absolut tystnad. Lugnet lägger sig några dagar, droghandlaren är ju känd och registrerad, det vill säga står under bevakning, befinner sig dessutom under rehabilitering och därmed ej straffbar. Polismyndigheten har gjort sitt. I praktiken ingenting. Och strax är handeln igång igen. Till många föräldrars sorg och förtvivlan…DE litade ju faktiskt på att Polismyndigheten skulle få få stopp på och få bort detta elände…och så görs det ingenting!