Tjänstemännen förordade avslag på bygglov - byggnaden var 1,5 m för hög

Bolaget Jonsson Objekts Förvaltnings AB har tecknat markanvisningsavtal med kommunen för fastigheten Själevads Prästbord 1:154. Avtalet ger bolaget rätt att söka bygglov och påbörja byggprojekt, samt om så sker, förvärva fastigheten till ett pris om 1,5 Mkr.

Fastigheten är belägen i Gålnäs.

Bygglov har så också sökts för en byggnad avsedd för ”industri för metallbearbetning”.

Vid samhällsbyggnadsnämndens möte den 22/10 hanterades bygglovet. Handläggande tjänsteman på byggenheten hade då författat ett förslag till beslut, som sade att bygglovet ska avslås, då detaljplanen medger en byggnadshöjd om 7 m, men sökt bygglov avser en byggnad om 8,5 m höjd.

Detta avslag skulle i så fall kosta en söt slant:

Samhällsbyggnadsnämnden besinnade sig dock på ordförande Malméns initiativ och bygglov medgavs trots allt. Det var förstås rätt beslut.

Här är det lätt att falla i fällan och peka på byggenhetens handläggare med ett hånflin. Att göra det som inläggets rubrik i rent effektsökeri lockar med. Det vore fel. Den personen har faktiskt skött sitt jobb. Hela vitsen med dessa rätt korkade detaljplaner, är ju att handläggande tjänstemän ska följa dem. Det går näppeligen att ha tjänstemän som på eget bevåg gör avsteg från fastslagna detaljplaner. Eller ännu värre, tjänstemän som den tidigare markchef som i ett markanvisningsavtal till extremt kompispris, lovade bort en rejäl markbit ovanför Nyänget till en hockeyspelare.

Vänder man på steken och betraktar politikernas beslut i Samhällsbyggnadsnämnden, så är beslutet visserligen det rätta att fatta, men det lämnar ändå en besk eftersmak. För frågan infinner sig förstås; just vilka ska få silkesbehandling och inte behöva följa detaljplanen, respektive vilka blir offer för politikernas halvmesyrer till detaljplaner, utan möjlighet att få omfångsrike Malméns nåd?

Tjänstemännen ska följa de regler som politikerna har satt upp. Det är det rättssäkra förhållandet och det är så kommunallagen m.fl. lagar säger att det skall vara. I denna historia är offret just den tjänsteman som måste sitta och handlägga rena dumheter och ta smällen för det, när det i själva verket är politikerna som ska klandras.