Ord om tillväxt

Kommunen inbjöd oss invånare till en digital föreläsning den 9 december. Temat var ”Hur kan Örnsköldsvik växa utifrån sina förutsättningar?” och deltog gjorde föreläsaren Rikard Eriksson, professor i ekonomisk geografi vid Umeå Universitet. Nedan bild är tagen från inbjudan.

Som synes är mantrat inte längre att kommunens invånarantal ska öka från dagens ca 56 000 till 65 000 år 2030. Man har dragit ned på ambitionen och säger nu att vi ska bli 5000 fler istället.

Vi har skrivit om ämnet tidigare och det mesta i detta inlägg blir upprepningar. Viktiga upprepningar.

Notera först att det i inbjudan påstås att kommunen måste växa i befolkningsstorlek; ”…utmaningar i att skapa den befolkningstillväxt som krävs”. Någon motivering eller förklaring till detta påstående ges inte. Det presenteras snarast som ett axiom. Ett påstående som de närmast sörjande har bestämt ska vara giltigt och som inte kräver något bevis. Mer om det längre ned.

Vi har tidigare redogjort för att en kommun endast kan växa genom tre olika mekanismer och dessa är som följer.

Ett positivt födelseöverskott. Det betyder helt enkelt att fler människor föds än dör. Vad påverkar födelseöverskottet i Övik? Förhållandet mellan antalet gamla respektive kvinnor i fertil ålder, samt benägenheten att skaffa barn. Den benägenheten påverkas säkerligen av en rad olika faktorer: ekonomi, framtidstro, hur lätt eller svårt det är att finna en partner, m.m.

Födelseöverskottet de senaste åren visas i nedan diagram. Det är föga förvånande negativt, då det finns fler äldre än kvinnor i fertil ålder.

Nedan visas ett diagram över åldersfördelningen i kommunen. Notera ”hacket” vid ca 19-28 års ålder. Det beror med stor sannolikhet på att ett betydande antal invånare lämnar kommunen för universitetsstudier, för att sedan återvända några år senare.

En positiv nettoinflyttning från andra kommuner. Fler flyttar till än från kommunen. SCB (Statistiska Centralbyrån) kallar detta för inrikes flyttningsöverskott.

Invandring. Fler invandrar till kommunen än det utvandrar kommuninvånare. SCB kallar detta invandringsöverskott.

Om man nu har föresatt sig att Öviks kommun skall växa med 5000 personer, så kan det bara ske genom de tre olika mekanismerna ovan. Alltså måste man då försöka påverka respektive mekanism. Det betyder helt enkelt detta:

1. Få kvinnor att föda fler barn.

2. Få fler människor att flytta till Öviks kommun från andra kommuner, samtidigt som färre flyttar härifrån.

3. Få fler människor att invandra till Öviks kommun.

Tillväxtmålet har funnits länge nu och vi kan nog konstatera att politikerna i kommunen, oavsett sort och färg, inte visat något intresse överhuvudtaget för hur många barn som föds. Så vitt vi vet har inte heller samma politiker bönat och bett hos Migrationsverket att fler invandrare skall bli anvisade till Öviks kommun. Därtill är det idag ett helt okontroversiellt påstående att invandringen är en betydande nettokostnad för kommunerna, oaktat effekter av social karaktär, inklusive kriminalitet.

Därför kan man med mycket gott samvete påstå att den enda mekanismen av de tre ovan som politikerna kan tänkas arbeta frivilligt med, är inrikes inflyttning. Vi skriver frivilligt, eftersom Migrationsverket närsomhelst kan anvisa nyanlända till kommunen, utom vår kontroll. (”Vår kontroll” är lika med såväl folkets som politikernas kontroll).

Låt oss därför uppehålla oss vid inrikes inflyttning.

Naturligt är då att fråga sig från vilka kommuner det är tänkt att det skall flytta människor till Övik? Och här finns en moralisk fråga att ta ställning till. Ska Övik växa på de mindre, redan hårt drabbade, kommunernas bekostnad? För vilka kommuner har en hög mobilitet i de yngre generationerna? De redan av utflyttning plågade, förstås. Det är helt orimligt om vi i Övik avtvingas skatt, som sedan används för att locka Åseleungdomar att flytta hit.

Sålunda återstår att Övik ska växa med 5000 invånare genom inflyttning från tillväxtkommuner som Umeå, Uppsala, Stockholm, m.fl. Det, gott folk, kommer inte att ske.

Så vad borde då göras? Tre saker.

Ifrågasätta axiomet att kommunen måste växa. Försöka påverka utflyttningen. Åtminstone diskutera barnafödande (man behöver inte hemfalla till socialdemokraternas Myrdalska retorik).

Om nettoutflyttningen upphör och barnafödandet stiger över 2 barn per kvinna, så kommer med tiden kommunen att växa igen. Men det kommer inte ske på länge nu, därtill är andelen äldre idag alltför hög.

Avslutningsvis så ser inrikes flyttnetto ut så här:

Det ser inte alls bra ut. Dock ser det betydligt värre ut i många andra kommuner, så någon helt ogörlig katastrofsituation är det inte fråga om. (De stora positiva värdena 2005/2006 har med största sannolikhet att göra med inflyttning av studenter till nystartade utbildningar och är inget som vikt bör fästas vid).

Vad gör att yngre människor flyttar? Arbete eller utbildning. Finns det inte arbete efter yrkesutbildningen på gymnasiet, så ökar risken att individen flyttar dit där arbete finns. På samma sätt gäller att om den Öviksbo som studerat på högskola i valfri ort som har en sådan, inte kan få arbete hemmavid efter färdig utbildning, ökar risken att vederbörande inte flyttar hem. Detta är det stora dilemmat som politikerna måste hantera. Idag blundar de inför problemet.

Två mycket konkreta saker som kommunen fullt möjligt kan arbeta med, är dessa:

Tillse att man på gymnasiet matchar utbildningar och antalet platser mot arbetsmarknadens behov, samt driver ”utbildningsopinion”.

Motarbetar att arbetstagare arbetar till 67 års ålder. Det är galenskap i ett samhälle där arbetslöshet i de yngre generationerna råder.