Svenskt Friluftsliv har med benäget skattestöd från Naturvårdsverket, dragit igång ett projekt man kallar ”Luften är fri”. Syftet med projektet framgår nedan:
Naturligtvis har det gått att söka anslag ur projektet för lokala och regionala initiativ. Öviks kommun – experter på bidrag – har förstås så gjort. Det har resulterat i bl.a. något som kallas för ”Friluftskicken”.
Och det är nu det roliga börjar.
Friluftskicken beskrivs som ”…en del av Friluftslyftet, kommunens ekonomiska utvecklingssatsning för att lyfta friluftslivet i Örnsköldsvik”. Naturligtvis fortsätter bidragstrillandet och föreningar kan söka bidrag från Friluftskicken.
Den gode friluftsstrategen (ja, det är en verklig, existerande yrkestitel) som leder Friluftskicken, har begåvat projektet med en slogan: ”Stödet som får tusen blommor att blomma”.
Vi tyckte att vi kände igen de orden. Och visst, vi kom efter ett tag på varifrån.
Mao Zedong.
Visserligen är det ursprungliga citatet ”Let a hundred flowers bloom…”. Hundra blommor. Inte tusen. Men citatet har under lång tid felaktigt återgetts även som ”Let a thousand flowers bloom…”.
På Wikipedia kan vi lära oss nedan:
”De hundra blommorna (förenklad kinesiska: 百花运动; traditionell kinesiska: 百花運動; pinyin: Bǎihuā yùndòng) eller låt hundra blommor blomma är benämningen på en period i Kinas historia som inföll mellan 1956 och 1957, under vilken det styrande kommunistpartiet uppmanade kineserna att öppet uttrycka vad de tyckte om regimen. Detta gjordes samtidigt som man citerade Mao Zedong: Policyn att låta hundra blommor blomma och hundra skolbildningar disputera är menad att främja konstens och vetenskapens framsteg.[1][2] Efter en kort period av frispråkighet så hade kritiken växt sig så stor att regimen med Mao i spetsen drastiskt bytte kurs. 1957 beordrade regimen bland annat sina ämbetsmän att ange 5 procent av sina anställda som högeravvikare, vilka sedan fängslades eller förvisades till landsbygden.[3]”
Efter en kort period av frispråkighet, avslutade alltså Mao det hela med att 1957 slå ned hårt på de som kritiserade kommunistdiktaturen.
Man kan skratta åt valet av slogan, men skrattet fastnar i halsen när man läser mer om Friluftskicken och vilka som är målgruppen för initiativet.
Kommunen skriver ”Friluftslivets års målgrupper är personer som är “ovana” att vara ute” och fortsätter med att ange dessa målgrupper:
- Barn årskurs 4-6 (10-13 år)
- Personer med utländsk bakgrund
- Beslutsfattare, det vill säga:
- Politiker och tjänstepersoner på lokal-, regional- och nationell nivå
- Vuxna kring barn som tar beslut kring barnens friluftsliv
- Rektorer och idrottslärare/lärare
De låga förväntningarnas rasism är ingenting nytt. Det vill säga den, i det här sammanhanget, absurda tankefiguren att människor med utländsk bakgrund inte klarar av att skaffa sig friluftsliv på egen hand. ”Utländsk bakgrund” är förstås också en fantastiskt bred bakgrund i sammanhanget. För ingen tror väl att det är svamp- och bärplockande thailändskor man har i åtanke? Eller inflyttade holländare i inlandet?
Men nytt är att skattebetalarna ska finansiera projekt med mål att få ut beslutsfattare i naturen, inklusive politiker. Och att man påstår att dessa är ”ovana” att vara ute.
Dumheterna och taffligheten tar aldrig slut.
Fler inlägg
Urbaniseringen visualiserad genom papperskorgar
Dina skattepengar: kommunen upphandlar förmånscyklar (eller?)
Miljömålsdagarna och hyckleriet