Preliminärt ekonomiskt resultat för 2018

Kommunen har släppt preliminära siffror över det ekonomiska resultatet för 2018. Nedan följer några kommentarer om dessa.

Budgeterat var ett utfall på +68 Mkr. Utfallet blev +40 Mkr. Är du ovan vid kommunal resultaträkning, så ska du inte tro att +40 Mkr är ett bra resultat för att “kommunen gick minsann plus”. Kommunen fungerar väsentligen som ett hushåll: man mättar mun efter matsäcken. Samtidigt har man ett s.k. överskottsmål som säger att det skall finnas en smörgås kvar, när man ätit färdigt. Den smörgåsen sparas till nästa måltid – det är allt.

Alltså missade man budget med 28 Mkr. I procent av den totala omsättningen på 3989 Mkr så är det inte så farligt. Men. Vi ska komma ihåg att en kommun är inte ett företag. Verksamhetens mål är inte att gå med vinst och ge utdelning till ägarna. Istället är målsättningen att förvalta samhället och tillse att kommunen kort- och långsiktigt kan uppfylla sina åtaganden gentemot medborgarna med bibehållen – nödvändig –  kvalitet och kvantitet. Därför räcker det inte att titta på resultatet. Även ett fattigt hushåll kan mätta mun efter matsäcken. Snabbnudlar, havregryn och ständigt uppskjutet underhåll på huset.

Verksamhetens intäkter ökade från 716 till 722 Mkr. Detta är framförallt egenavgifter och riktade statliga verksamhetsbidrag. Egenavgifterna är barn- och äldreomsorgsavgifter, p-avgifter, o.s.v. Riktade bidrag kan vara t.ex. pengar från Skolverker till ett specifikt ändamål i skolan.

Av de totala verksamhetskostnaderna på 3989 Mkr så var 2580 Mkr personalkostnader. 65% av kommunens utgifter är personalkostnader. En fantastisk siffra som fullkomligt skriker: kommunen är en vandrande arbetsmarknadsåtgärd! Så är då även över 6000 personer anställda i kommunen. Det är över 107 kommunanställda per tusen kommuninvånare. Ett mycket högt antal. Motsvarande antal i Stockholms Stad är 51.

Den höga andelen kommunalt anställda är förstås en konsekvens av ett långvarigt socialdemokratiskt styre som har en socialistisk syn på samhällsekonomin. Så mycket tjänster som möjligt skall utföras i kommunal regi. Men inte bara det. Sossarna har även insett att om man gör en mycket hög andel av kommunens hushåll beroende av en kommunalt utbetald lön, så skapar man också en rädsla hos dessa för vad som skulle hända om sossarna sparkades ut ur kommunhuset. På det sättet får man rädda och lojala väljarsympatisörer i den kommunala förvaltningen. Inte minst på tjänstemannasidan. Skrivbordsryttare som sitter och utför meningslösa hittepåarbetsuppgifter, för en i kommunen rätt bra lön. Sådana tjänstemän blir med tiden effektiva valarbetare som instinktivt skyddar det styre som orättfärdigt ger dem lön för just ingenting. Den lön de får är stulet löneutrymme för hemtjänstpersonal, vaktmästare och liknande yrkeskategorier.

Jasså, du tror oss inte? Smaka då på dessa titlar: kulturstrateg, kommunikatör, minoritetssamordnare, webbstrateg, utvecklingsstrateg, … Nej, det är inte skämt av Killinggänget från ett svunnet 90-tal. Det här är titlar i förvaltningen och det är nedlusat av dem.

Kommunens nettokostnad var 3273 Mkr. Detta är beloppet man får om man tar verksamhetens kostnader och drar ifrån verksamhetens intäkter. Det som då återstår är den kostnad som måste finansieras med dels kommunala skatteintäkter, dels generella statsbidrag (och pengar ur det kommunala utjämningssystemet). Skatteintäkterna var 2749 Mkr och statsbidragen 702 Mkr. Det betyder att vi som bor i Övik finansierade endast 84% av kommunens nettokostnad med vår inbetalda kommunalskatt. Staten sköt till resterande 16%. I sammanhanget kan det vara bra att påminna om att den utredning som regeringen gjort av det statliga bidragssystemet, föreslår en ny modell där Övik skulle förlora 63 Mkr per år i statsbidrag. Utredaren anser att Övik har fått orättvist mycket pengar. D.v.s. vi har skott oss i systemet på andra kommuners bekostnad. 63 Mkr är ungefär 2400 kr per hushåll i Övik.

Resultaträkningen:

Tittar vi istället på utfall mot budget i kommunens olika förvaltningsdelar, så kan man säga att kärnverksamheten går sämre än budget och det regleras med att de mindre kritiska verksamheterna sparas ned till överskott. Mer konkret så betyder det att samhällsbyggnadsnämnden, bildningsnämnden, humanistiska nämnden och omsorgsnämnden går sämre än budget. Resterande, som är kultur- och fritidsnämnden och kommunstyrelsen (uppdelad på kommunledningsförvaltning och konsult- och serviceförvaltning) går bättre än budget. Detta syns mycket tydligt i nedan diagram:

Några ord om vissa nämnder:

Samhällsbyggnadsnämnden belastas av snön som föll ifjol. Men det förklarar inte hela underskottet.

Bildningsnämndens underskott är riktigt oroande. Kommunen har en hel hög med skolor som är i riktigt dåligt skick, med Parkskolan som juvelen i kronan. Dessutom pågår nybyggnationer. Skolan kommer att bli en riktig rysare under mandatperioden. Ja, ni vet, skolan som skulle bli en av Sveriges bästa år 2020, enligt beslut i kommunfullmäktige 2014. Vet man hur f.d. ordförande i Bildningsnämnden Birgit Olsson Johansson fick sin plats i politiken, så vet man också att allt annat än kompetens har styrt bildningsnämnden under lång tid. Nu kommer vi få skörda frukterna av denna inkompetens. Det är inte omöjligt att kommunen kommer att behöva låna 0,5-1 miljard kronor för att komma på banan igen på skolans område (och då framförallt till en fungerande gymnasieskola).

Humanistiska nämnden skjuter över med 7,9 Mkr. Vi tror att man kommer missa målet även 2019. Utgifterna för socialbidrag kan komma att bli hur stora som helst.

Slutligen kan man säga om omsorgsnämnden att den avviker från övriga nämnder i avseendet att den kan ta ut avgifter från invånarna för sina tjänster. Vi tror också att man i omsorgsnämnden kommer bli tvungna att höja egenavgifterna. Kanske inte dramatiska höjningar, men väl sakta men säkert över flera år. Vi återkommer med ett inlägg om vilka mekanismer och incitament som kan komma att styra kommunens arbete, när äldreboendeplatser blir en begränsad resurs.

Slutligen så har vi lånen:

Kommunens upplåning ökade med 222 Mkr under 2018, en ökning med 6,5%. Grattis! Totalt är belåningen 3,6 miljarder kronor. Knappt 140 000 kr i lån per hushåll i kommunen. Och då är inte pensionsskulden med och inte heller borgensåtaganden. Ökningen om 222 Mkr motsvarar 8540 kr per hushåll.

Skulder är nu inga självklara saker att beskriva som dåliga eller göra sig ironiskt rolig över. För ett taget lån – oavsett om låntagaren är ett hushåll, ett företag eller en kommun – så måste man ställa frågan: vad fick vi för pengarna? En driftig företagare som lånar pengar för att realisera en idé, som sedan visar sig falla väl ut och ge en avkastning som vida överstiger kostnaden för lånet, har gjort något bra. Så, vad fick vi för pengarna?

Inte mycket. Kommunen har ägnat sig åt rena stollerierna genom åren. SEKAB kan väl här nämnas. Mellan tummen och pekfingret är minst en miljard kronor av lånen helt enkelt kapital som eldats upp. Under många år framåt så kommer den löpande driften i kommunen vara så kostnadsintensiv, att det inte kommer att finnas pengar i kassan för dyra punktinsatser vad gäller underhåll och expansion av verksamheter där så är nödvändigt (t.ex. äldreomsorg). Därför kommer vi nu gå in i en period där alla sådana åtgärder måste finansieras med lån. Just nu har vi vattenverket som bra exempel. Nyupplåning av 150 Mkr. Ett vattenverk och delar av en större matarledning som betjänar centralorten byts ut. Invånarna får ingen annan ny funktionalitet än förmodad högre tillförlitlighet på vattenleveranserna. Men man får 150 Mkr i lån.

Spara PDFSkriv ut