Kommunanställd arbetarklass förfördelas ytterligare och bisarra skolexperiment föreslås

I en mycket intressant artikel upplagd nu på morgonen av Allehanda, får vi följande besked från kommundirektör Magnus Haglund: Kommunens tjänstemän kommer aldrig att gå tillbaka till att arbeta som före corona. Projektet Framtidens arbetsliv har lanserats och arbetssituationen ska anpassas efter individens önskemål. De som kan och vill ska få arbeta hemifrån.

Grattis till det omfångsrika tjänstemannakollektivet i kommunförvaltningen, sålunda. Sossarna har just skänkt er en fantastisk gåva. Arbetsplatsens sociala kontroll bortsopad i ett svep. Fikaraster under eget och långt ansvar. Pillasiginavelnmorgon lite när man känner för det. Och kraftigt sänkt kostnad för resor till och från arbetet. Reallönehöjning och arbetsmiljöförbättring i ett slag.

Ja, tjänstemän. Ty någon arbetarklass kommer detta inte komma till del. Hjullastare rattas inte hemifrån. Ej heller vänds, smörjs eller matas gamla på distans. Möjligen kommer daghemmet Kronans städerskor att få minskad urinbelastning på herrarnas WC, inklusive mindre direktörskiss.

Det bör skrivas att det finns tjänstemannasektorer i samhället där hemarbete med största sannolikhet utgör en rejäl effektivisering till allas fromma. Att programmera eller svara i telefon hos en kundtjänst, kan utmärkt väl skötas hemifrån i de flesta fall. Men sådana arbetsuppgifter utförs för det mesta i ett kommersiellt sammanhang. Det finns en koppling mellan arbetstagarens anställningsavtal och verksamhetens lönsamhet, som alltid stämmer till uppföljning och kontroll från arbetsledningens sida. Just det som saknas inom stora delar – inte alla – av offentlig sektor.

Det är t.o.m. så att man kan komma att låta lärare arbeta hemifrån. Jo, du läste rätt. Din slutsats att då måste eleverna också gå hem, är korrekt. Allehanda skriver:

”Han har även fått indikationer på att det fungerar bra inom skolans värld. Från lärare inom praktiska utbildningar på gymnasiet kommer signaler om att det lönar sig att dela upp klasserna i en del som jobbar hemma och en del som finns i klassrummet. Måluppfyllelsen blir avsevärt bättre.

– Det handlar om att göra teoretiska uppgifter hemma och sedan utföra praktiska övningar på skolan, säger Magnus Haglund.”

I det här sammanhanget känns det lämpligt att påminna om att S inte är ett arbetarparti annat än i semantiskt avseende. Man heter sålunda Socialdemokratiska arbetarepartiet, men är något helt annat. Och det behövs inga som helst krångliga utläggningar för att förstå den saken. Titta på representanterna och fråga: var är arbetarna? De är få och svåra att finna, såväl lokalt som i rikspolitiken. Magister Nylén med sina röda byxor, 75 000 kr i månadslön och flottiga hår, är nog mer representativ för S än vad många förstår.

Låt fjällen falla och beskåda: Socialdemokratiska tjänstemannapartiet.

Notera även den obändiga experimentviljan. Det är gravt oskickligt av en kommundirektör att tvärsäkert slå fast att kommunens tjänstemän aldrig mer ska arbeta som tidigare. För det första så beslutar han inte om den saken. Det är inte heller ”en fråga för arbetsmarknadens parter”. Förändringen är för stor för det och kommunallagen medger inte att beslut om en sådan permanent förändring i verksamhetens omfattning och kvalitet fattas av tjänstemän. Den här frågan hör hemma i fullmäktige.

För det andra så verkar ingen fråga sig vad de långsiktiga konsekvenserna blir. Finns det några risker med en sådan här tjänstemannareform? För den som inte skyggar för att hantera det faktum att människan som varelse är ofullkomlig, med fel och brister i sin karaktär, är svaret naturligtvis ”ja”. Nu fungerar varken tjänstemannakollektivet eller den socialistiska och liberala politiska traditionen på det sättet. För dem är människor idealiserade varelser som kan hanteras som myror i en stack eller pjäser på ett bräde.

Aldrig, säger kommundirektören. Graden av hybris är inte sällan omvänt proportionellt mot cm över havet.

Spara PDFSkriv ut