Tunneln - Granskning Örnsköldsvik

En insändare i Allehanda i förrgår, gör att nu blir inlägget om Åstunneln skrivet i hast.

Insändaren är skriven av den pensionerade radiojournalisten Sven Lindblom (RÄTTELSE: Lindblom har ju varit journalist på Allehanda, vilket gör nedan ännu mer roande) och kritiserar i närmast upprörda ordalag Allehandas ledarskribent och politiska redaktör Tomas Izaias Englund, som påstås vara ”okunnig…om de stora strukturella frågorna i Sverige”. Därefter klämmer Lindblom till med:

”För Northvolt, Boliden och SSAB och alla andra stora tunga industrier i norr och söder är det av största vikt att flaskhalsen genom Örnsköldsvik byggs bort. ”

Endast en mytoman kan klämma ur sig något så rent ut sagt korkat. Men så har Lindblom också varit en grindvakt åt sosseriet i media under mycket lång tid. Som av en märklig slump är hans son Hans Lindblom journalist på Svt Västernorrland. Det är inte bara inom politiken som släktskap är en av de viktigaste meriterna. Vi rekommenderar verklige Julia Caesars podd om medias familjedynastier. Lyssna på den!

Det är inte första gången Lindblom och Englund är i luven på varandra. I en insändare 2017 kallade Lindblom en ledartext för

”Ett sammelsurium av misstänkliggöranden på socialdemokraterna, Elvy Söderström, Botniabanan, Sekab och Per Carstedt kryddas med att dödförklara planerna på ett bioraffinaderi.”

Båda gångerna har Englund i mycket korta och effektiva ordalag plattat till Lindblom. Som svar på den sist citerade insändaren skrev Englund bl.a.:

”Att någon som likt Sven Lindblom utfört beställningsuppdrag åt Socialdemokraterna i Örnsköldsvik, i ett desperat försök att försvara Sekab-affärerna, inte gillar fri liberal opinionsbildning är fullt förståeligt.”

Något bioraffinaderi blev det förstås inte heller.

2013 uppskattade Trafikverket kostnaden för anläggandet av en tunnel till 1,4 miljarder kr. Men hänsyn taget till inflation och sedvanlig projektfördyrning, lär det idag handla om 2 miljarder kr. Eller annorlunda uttryckt ungefär 35 000 kr per kommuninvånare. Det är pengar som Öviks kommun varken har eller är beredda att spendera. Tunneln är ett statligt projekt.

Man kan säga att Övik är en liten stad med en stor stads trafikproblem. Centrala Övik har havet på ena sidan och ett berg på den andra. Precis i stadskärnan smalnar det av och trafik ansluter E4 från satellitområden som Domsjö, Järved och Gullänget.

Längden på förträngningen är kort. Mellan södra infartens rondell och rondellen vid avfarterna till Må och Svartby är det noga räknat 2,6 km och 4 rödlysen. Visst kan det vara irriterande att fastna här, när 75% av arbetsstyrkan prompt måste stämpla ut kl 16:00. Men något våldsamt köande handlar det inte om och för passerande nyttotrafik – läs långtradare – så kan man konstatera att det är en mycket liten del av tiden som det här tillståndet råder. Den samlade tidsvinsten med en tunnel är inte så stor. Tro inte heller att en tunnel tar bort all trängsel. Den som gör det är grundlurad. Effekten kommer inte att bli som bron i Sundsvall eller omdragningen av E4 förbi Uppsala.

Den tidsförlust som trängseln ger upphov till, kan därför inte motivera att staten skall gå in i ett tunnelprojekt, då trängsel av betydligt värre slag finns på en uppsjö platser i landet. Man kan också ställa tunneln mot hur E4:an ser ut i norra Hälsingland. Där går den genom många samhällen och nära bebyggelse, samtidigt som den är enfilig i vardera riktningen stora delar och saknar mitträcke. Anslutande och korsande trafik har varken rondeller eller trafiklysen. Arbetsfordon och långtradare kan skapa långa köer och situationer med farliga omkörningar. Vi kan slå fast att det finns stor konkurrens även bland trafiksäkerhetsskälen, när Trafikverket planerar sina investeringar.

Sven Lindbloms yrande om leveranser till Northvolt, kan man bara sonika lägga åt sidan. Någon kapacitetsbrist i godstransportavseende finns inte någonstans längs E4.

Av de argument som framförallt förekommit i debatt och utredningar, återstår miljöfrågan. Tvivelsutan påverkar E4:an idag staden. Men på vilket sätt? Luften är dålig, säger man. Hur dålig? Och hur ser det ut jämfört med andra platser?

Naturvårdsverket mäter on-line NOX på flera platser i landet. Se här. Nedan graf visar mätning från Centralesplanaden respektive Köpmangatan i Sundsvall häromdagen.

Ett kanske inte helt intuitivt resultat, när vi matats med politiska sanningar av slaget ”luften är katastrofal i centrum”. På den länkade sidan kan man göra jämförelser med en rad olika mätpunkter i Sverige.

Notera också att luftföroreningarna inte försvinner med en tunnel. De flyttas och sänkningen i centrum motsvaras av en höjning vid tunnelns mynningar.

Med ovan sagt, så är det ändå tvivelsutan så att en andel av kommunens invånare skulle tjäna på en tunnel i avseendena minskad trängsel och därmed minskade tidsförluster och bättre luft. Framförallt skulle centrum få en bättre stadsbild, som skulle förbättra stadsmiljön i upplevelseavseende och möjliggöra exploatering av områden som tidigare inte kunnat nyttjas. Men det betyder inte att vi automatiskt kvalificerar oss till att få betydande delar av den förbättringen finansierad av staten. Att vi tycker en tunnel är en god gärning, gör inte att tunnelprojektet erhåller tillräckligt hög grad av samhällsnytta per insatt krona i förhållande till konkurrerande projekt.

Tunneln måste alltså vägas mot alla andra investeringsbehov som faller på Trafikverkets bord. Märkligt nog lägger aldrig sosseriet fram saken så. Däremot kallar man omgående de som protesterar mot Regionens nedläggningar i Sollefteå och Övik, eller förslag om sådana, för främjare av bypolitik.

Det är bypolitik när motståndare gör det, men inte när sossarna själva pysslar med det.

För S är den viktigaste aspekten med tunneln att man kan göra politik av den. Som vi tidigare skrivit så är det en win-win-situation. Blir det en tunnel så kan man slå sig för bröstet och lura traditionsröstande sosseväljare att det var vi som gjorde det. Blir det inte en tunnel, så var alltihop någon annans fel och Övik är drabbat av andras onda vilja.

Slutligen: den största osäkerhetsfaktorn när det gäller tunnelns tillblivande eller inte, är statens finanser. Och där ser det mörkt ut. Utan finansiering, ingen tunnel.