Tanzaniaresorna – den enskilde lärarens intresse, inte samhällets

”Lärare till koranskola på Zanzibar
skulle lära om de som i Sverige var
så när flyktingar kom hit
övikslärare åkt dit.
Åt på Khans bar medan vi stå med rumpan bar.”

Subarktiskt barrskogslandskap med rosaskimrande granit som skjuter upp ur ett brackvattenhav. Ett inland med böljande konturer. Myrland. Sjöar. Vattendrag. Mörka vintrar. Kyla. Norrsken. Ljusa sommrar med skogar så tilltalande att mången fågel färdas över en hel värld för att häcka där.

Det skulle kunna vara en beskrivning av delar av vårt landskap. För nästan alla världens folk en mycket exotisk plats. Glest befolkad och präglad av ett mångtusenårigt förhållande mellan människa och årstidernas växlingar.

Av kommunbyråkraterna kallad ”platsen” på deras hittepåspråk, när marknadsföring står på agendan. Från ”platsen” skickas 55 lärare och rektorer till Tanzania, i påstått syfte att fortbildas i förståelse. Det sker utifrån ett förslag från en lärare på Nolaskolan.

Förståelse för de nyanlända elever som centralmakten anvisat platsen. Elever som kommer från vitt skilda delar av världen. Från olika kulturer med olika språk. Ingen kommer från Tanzania. Lärarna skickas utanför platsen, till annan plats, för att förstå människor från ytterligare andra platser.

Två frågor uppkommer naturligt i sammanhanget:

Varför reste man till just Tanzania?

Varför antogs förslaget och realiserades av bildningsförvaltningen ledningsgrupp? Den senare frågan är förstås central för oss – det stora flertalet – som uppfattar saken som rent bedrägeri. De tar våra pengar av oss med beskattningsrättens hjälp för att göra…det här?!

Det här inlägget handlar om den första frågan och vi återkommer till den andra i ett separat inlägg.

Svaret på varför man reste till Tanzania, återfinns i den förslagsställande lärarens egna preferenser. Resande är den stora hobbyn. Inte minst till Östafrika. Sedan några år arbetar läraren som konsult åt Universitets- och Högskolerådet. I projektet Den Globala Skolan. Läraren skriver själv på LinkedIn:

(Det cirkulerar rätt mycket rykten om hur resorna med elever som omnämns ovan finansieras. Har du information om detta, tveka inte att tipsa bloggen.)

Kommer ni ihåg att lärarna skulle träffas vid fem tillfällen före resan? Vid ett av dessa skulle man beröra språket swahili. Det bolag läraren driver tillsammans med sin fru, även hon lärare vid Nolaskolan, har ett namn på swahili. På företagets hemsida kan man läsa om ”många resor till Östafrika”, kompetens inom internationalisering, hållbar utveckling och globalisering.

Båda är s.k. förstelärarere. Ett modernt skråsystem, där enskilda lärarindivider väljs ut till ”karriärtjänster” och får 5000 kr mer i månadslön än sina kollegor. Vi påstår utan omsvep att i Övik premieras politisk lojalitet.

Så hur ska man betrakta motivet från den förslagsställande läraren? Var förslaget seriöst menat, i så motto att läraren verkligen trodde på tanzaniaresors pedagogiska saliggörande verkan? Eller har vi här att göra med en lärare med nära band till socialdemokratin, som vid +50 års ålder fortsätter leva sin ungdoms backpackerliv, men nu på skattebetalarnas bekostnad?

Utvalda delar av Öviks lärarkollektiv på studiebesök i koranskola på Zanzibar – det är helt bort i tok! Det är rätt och slätt fullständigt idiotiskt. Ett hån mot skattebetalare, såväl som lärare i andra kommuner, i riksbekanta områden som Rosengård, Rinkeby, Bergsjön, m.fl., där man kämpar med att upprätthålla helt basala delar av läroplanen och så har gjort mycket länge nu. Skulle de lärarna lyckas bättre om de finge lära sig förståelse i Tanzania?

I nästa inlägg om Tanzaniaresorna tittar vi på vad det kan ha varit för omständigheter som gjorde att bildningsförvaltningen inte bara tog förslaget på allvar, utan också beslutade att genomföra vansinnet.

Spara PDFSkriv ut