De ansvariga för våra livsvillkor - vilka är det?

Kommunen är som en byråkratisk maskin. Den producerar ständigt dokument och handlingar.

Dessa är av vitt skilda slag. Beslut om barnomsorgsavgift. Beviljade bygglov. Promemorior. Mötesprotokoll. O.s.v. En strid ström, varav en del är förståeligt och annat oförståeligt. Nödvändigt och onödigt.

I detta hav av dokument dyker det ibland upp sådant som är intressant, uppseendeväckande eller snudd på skandalöst. Det intressanta brukar vara ämnet eller innehållet i helhet. Inte enstaka formuleringar.

Det senare inträffar dock. I ett tämligen bisarrt dokument som är beslutsunderlag till fullmäktige, redogörs för en avsiktsförklaring syftandes till att skapa ett ”jämställt Örnsköldsvik fritt från våld”. Bisarrt därför att våld är förbjudet i lag och därtill finns en rad lagstiftning på området diskriminering. Det är något konstigt när kommuner och beslutande församlingar bedyrar att, ja, nu ska vi följa lagen.

I detta dokument finns en formulering som stämmer till eftertanke:

”Kommunen är ytterst ansvarig för kommuninvånarnas livsvillkor”.

Det här är inte ett trivialt påstående på något sätt. Varken ur juridisk, kulturell eller psykologisk synvinkel.

Bokstavsföljden ”ansvar” förekommer på 22 ställen i kommunallagen. Ingenstans i sammanhanget ansvar för kommunmedlemmarnas (invånarnas) livsvillkor. Nej, den vanligaste förekomsten är i det sammansatta ordet ansvarsfrihet; hur förtroendevalda ska slippa ta ansvar för konsekvenserna av de beslut de fattar i den representativa demokratins namn.

I regeringsformen förekommer ordföljden endast 6 gånger. Då i samband med ”ansvarsfrihet” respektive Riksbankens ställning. Ordet ”livsvillkor” används inte alls, varken i kommunallagen eller regeringsformen.

Att kommunen skulle vara ytterst ansvarig för kommuninvånarnas livsvillkor, är alltså ett påstående som rent juridiskt är greppat ur tomma luften.

Man ska nog betrakta formuleringen som en kulturellt betingad freudiansk felskrivning. För tvivelsutan agerar kommunen som vore den just garanten för alla tings och sammanhangs funktion. Och Gud nåde den som går emot detta. ”Vi som fött dig” skrev en av bloggens läsare och citerade då ett f.d. kommunalråd i dennes bemötande av en undersåte som gjorde avsteg från den rätta vägen.

Det är nu inte kommunen som styr undan snön på vårt hemman. Inte heller reparerar kommunen vår bil – det redskap som ger oss rörelsefrihet. Vi väljer själva hur vi behandlar våra kroppar och därmed investerar i vår hälsa. Taket över huvudet är inte kommunalt i de flesta fall. Maten lagar vi av matvaror köpta i butiker som är allt annat än kommunala verksamheter.

Den bil som kanar av vägen dras upp av vänner, grannar eller okänt hjälpsamt folk. Om tjänsten inte köps på en privat marknad, förstås. När ohälsa hindrar snöröjning, griper andra familjemedlemmar eller vänner in.

Nej, gott folk, insikten måste vara att kommunen vände felaktigt på det hela: det är vi som ansvarar för kommunens livsvillkor.