Våndan av kombinationen monumentsbyggande och energiförbrukning

Socialdemokratin har ett behov av att bygga monument. Inte minst inför val. Det är förändring som är motorn i den socialdemokratiska politikergärningen och då allt som oftast falskt maskerad som utveckling. I dessa tider kommer näppeligen någon väljare få höra en socialdemokratisk politiker utbrista: vi som förvaltat samhället så väl!

Nej, liket efter Einár har knappt kallnat och det finns en reell möjlighet att årssnittet kommer att landa på en dödsskjutning per vecka. Vi summerar hittills i år 270 skjutningar, varav 40 med dödlig utgång. Ni som är födda på 1950-talet och levt ett helt liv med socialdemokratisk utveckling – kunde ni förutspå detta?

Det facit över socialdemokratisk politik som vi alla kan betrakta, oavsett om det är avrättningar i en fjärran betongförort eller sotdöden på landsbygden, är inte något maktpartiet vill att vi ska uppehålla oss vid. Därför byggs monument. Och byggs de inte, så blåser man varmluft om att bygga dem. Den vise mannen berättar om vad han har gjort. Narren talar om vad han ska göra.

Varmluft har blåsts på om kulturhus såväl som bioraffinaderi. Det senare var förmodligen rent lögnaktigt presenterat av Elvy Söderström; en kuliss inför valet 2018. Kulturhuset blir alltmer en politisk belastning. Det är svårt att se hur det projektet ska ros iland.

Intet vettigt har det blivit under ministären Per Nylén. Han och hans företrädare Glenn Nordlund framstår alltmer som helt anonyma och oförmögna. Vi som tror att det ligger i det svenska politiska systemets konstruktion att politiker med internt ränksmidande och positionerande bak lyckta dörrar som enda specialité, är de som premieras – vi är inte förvånade.

Därför letar socialdemokratin i Övik desperat efter något att lyfta fram inför väljarna. De nya monumenten. Och i linje med Stefan Löfvens rikspolitiska retorik om den nya gröna industrin i norr, söker man industriell relevans och gärna med grönt omslagspapper. Skitsamma om innehållet i paketet inte är grönt vid en närmare titt.

Två sådana projekt är Liquid Wind och Cinis Fertilizer. Det förstnämnda är den fabrik som ansökt om 160 Mkr i bidrag från det statliga vansinnesprogrammet ”Klimatklivet”. Varför staten delar ut våra pengar i bidrag i sådan omfattning, utan krav på delägarskap, är fullständigt oförsteåligt. Än mer så när det är en S-regering vid rodret.

Vi påminner om att Liquid Wind ska producera metanol genom att reducera koldioxiden i kraftvärmeverkets rökgaser med vätgas. Den senare ska framställas genom elektrolys av vatten. Elen påstår man ska tas från vindkraft, vilket är rena dumheter.

Cinis Fertilizer är ett fabriksprojekt som önskar etablera sig i Köpmanholmen. Där vill bolaget uppföra en fabriksbyggnad i hamnområdet. Proportionerna är sådana att fabriken helt kommer att dominera landskapsbilden där samhället möter havet. Verksamheten ska tillverka konstgödsel av restprodukter från processindustrin.

Vi kommer att återkomma i andra inlägg till Cinis Fertilizer. Det är ett helt huvudlöst projekt och politikerna som driver det agerar direkt illojalt mot Köpmanholmens invånare.

Liquid Wind och Cinis Fertilizer har något gemensamt. En egenskap som också delas med den påstått gröna industrirevolutionen norr om oss. De förbrukar enormt mycket el i förhållande till antalet skapade arbetstillfällen.

LKAB ska göra sin stålproduktion fossilfri. Kolet ska ersättas med vätgas och precis som med Liquid Wind kommer vätgasen att produceras genom elektrolys. När stålproduktionen är helt omställd, kommer LKAB slufsa i sig 55 TWh på årsbasis. Den siffran kan jämföras med detta: vindkraftbranschen prognostiserar att år 2024 kommer vindkraft att producera 48 TWh el årligen i Sverige. Det statliga gröna stålet (LKAB är ett statligt bolag) kommer alltså förbruka mer el än rikets samlade vindkraftproduktion. Och då ska man veta att vindkraftprognosen är en fördubbling av dagens produktion. Swish, swish. Blink, blink. Alltid. Överallt.

Förändring, sa Bill. Utveckling, sa Bull. Och knappast några nya arbetstillfällen på LKAB att tala om. Ett blygsamt antal hjullastarförare kommer styra undan snö i vindparkerna och likaledes kommer ett modest antal tekniker och elektriker nischade mot automation att arbeta med vindsnurrorna. I förhållande till den ökade produktionen el och dess inhemska förbrukning, så kommer antalet arbetstillfällen att vara en fis i rymden.

Samma sak gäller alltså Liquid Wind och Cinis Fertilizer. Det är endast omfattningen som skiljer. Monument ämnade att lura väljarna med.

Om denna uppenbara konflikt mellan energiförbrukning och arbetstillfällen håller Arbetarpartiet socialdemokraterna helt enkelt käften. I den mån de överhuvudtaget förstår sammanhanget.

Det återstår att se hur elpriset kommer att utvecklas de närmaste åren. I elområde 4 – rikets sydligaste del – så är situationen närmast katastrofal tid till annan. Det finns denna höst exempel på när hushåll i tämligen fattiga kommuner i Smålands inland har haft ett elpris som överstiger 2,2 kr/kWh i snitt under dygnet. Sen tillkommer de närmast legendariskt oanständiga nätavgifterna och skatterna på det.

Jordvärmeinstallation ena året, bara för att när en kortare tid förflutit, få se hela coptalet uppätet av en skenande elprisutveckling. Globalt och fint; elområde 4 får nämligen sina elpriser satta i konkurrens med kontinenten.

Jasså, du tror att det där med elproblem är södra Sveriges trassel att hantera? Anders Ygeman är av en annan åsikt:

Nu kommer notan för nedläggningen av kärnkraft i södra Sverige. Det tål att påminnas om: södra delen av landet producerade lika mycket el, ja kanske t.o.m. mer, som norra delen.

Det är inte alls osannolikt att den utveckling vi nu ser, såväl lokalt i Övik som nationellt, kommer att sluta med enorma egendomsöverföringar från hushållen till ägarna av – med Marxinspirerat ordval – energiproduktionsmedlen.

På enklare språk och med ett av bloggens favorituttryck: du betalar.

Spara PDFSkriv ut