Landsjövägen stängdes av för trafik 19 april 2021, efter att sprickor upptäckts i vägbanan på ett avsnitt vid Vikesjön. Inte långt senare rasade stora delar av berörd sträcka helt.
Allehanda rapporterade idag torsdags att nu har Trafikverket ”hittat en åtgärd” att göra vägen farbar igen. Det framgår att den rasade vägen ska grävas ur ytterligare och sedan återuppbyggas med sprängsten.
Anledningen till att Allehanda rapporterar detta just nu, är att Trafikverket gick ut med en nyhet om saken just idag. Den kan läsas här.
I Allehandas artikel nämns i förbifarten att sulfidmassor måste hanteras när vägen ska återställas:
”– Det är en hel del sulfidmassor som vi måste processa och fundera på vart vi ska köra. Vi har en pågående diskussionen med tillsynsmyndigheten och vi har även ett strandskydd att ta hänsyn till. När vi fått dessa tillstånd kommer vi att skriva ett kontrakt med någon som kan bygga vägen, säger Stefan Johansson [geotekniker på Trafikverket]”
Sulfidmassor är samma sak som sulfidjord. Ett järnsulfidhaltigt jordmaterial, som bildades på havsbottnen under syrefattiga förhållanden för 7-4000 år sedan. Materialet har två besvärande egenskaper.
Den ena är att om det exponeras för syre, så oxideras sulfiden till sulfat och syra frigörs i jorden. Det låga pH som blir resultatet är ett miljöproblem. Utöver att vara just surt, så kan syran laka ur skadliga tungmetaller som t.ex. kadmium och nickel.
Den andra besvärliga egenskapen är att jordmaterialet är erkänt dåligt att bygga på. Det är ett löst, sättningskänsligt material, som inte går att packa och i princip saknar bärighet.
Tillsynsmyndigheten som omnämns i citatet ovan är kommunen. Miljöavdelningen på kommunen kunde inte svara på Trafikverkets frågor om hur sulfidjorden ska hanteras, utan vände sig till Länsstyrelsen för rådgivning.
Länsstyrelsen svarade bl.a. följande:
”Generellt sett anser länsstyrelsen därför att hantering av sulfidjordar bör ske med mycket stor försiktighet och att det för att anse att en föroreningsrisk ska vara ringa vid återanvändning av sulfidjordar krävs omfattande skyddsåtgärder och kontroller för att minimera risken för påverkan på miljön på kort och lång sikt. Innan jorden grävs bort bör jorden ha provtagits och analyserats för att ha kontroll på om det är en aktiv sur sulfatjord eller en potentiellt sur sulfatjord. Hanteringen bör ske så att tiden som jorden exponeras för syre och kan oxideras minimeras. Vid uppläggning är lokaliseringen viktig då det kan uppkomma stora negativa miljökonsekvenser om avrinnande vatten eller grundvatten som kommit i kontakt med sur sulfaltjord når vattendrag. Vidare är själva konstruktionen vid en uppläggning viktig för att minimera risken för oxidation samt även uppföljande kontroller av att vidtagna åtgärder fungerar.”
Enligt miljöavdelningen på kommunen rör det sig om 2500-4000 m3 sulfidmassor som behöver hanteras.
En märklig sak i sammanhanget är att Trafikverket har rådgivning internt i ämnet. Via google hittar man enkelt ”Råd och rekommendationer för hantering av sulfidjordsmassor”, framtagna 2007 i dåvarande Vägverkets regi.
Enligt Allehandas artikel så asfalterades 2,5 mil av Landsjövägen för fem år sedan, till en kostnad av 60 Mkr. Med facit i hand framstår det som minst sagt märkligt. Undersökte man inte vägens beskaffenhet innan en så pass stor åtgärd vidtogs?
När vägen rasade våren 2021, skrev Trafikverket på sin hemsida att ”Entreprenören som byggt vägen har geotekniker på plats för att undersöka området och ska sedan analysera resultatet för att kunna slå fast vilken åtgärd som kommer att krävas”.
Vilket bolag som var entreprenör vet vi inte. De verkar dock har försvunnit ur ekvationen, vilket skulle kunna tolkas som att de går skadefria. Annorlunda uttryckt: klanteriet kan mycket väl ligga hos Trafikverket. Var det entreprenören eller Trafikverket som projekterade asfalteringen?
Sulfidmassor är vanligt förekommande längs Norrlandskusten, men förekommer även i Mälardalen.
Miserabelt lång tid har det tagit att analysera varför en väg, som enligt myndighetens egen bild i en lekmans ögon verkar ha en vägbana byggd av sand, rasar i ett sluttande område mot ett vattenområde. Ett tidsspann som sannerligen inte är av världsklass. Grövre material som stomme i vägkroppen ger andra förutsättningar – vilket Trafikverket nu kommit fram till. En analys som förmodligen vilket dagcenter som helst kunnat tipsa om efter en kvarts analys.
Men vad värre är, de alternativa vägar som nu används i området har slitits rejält av den ökande trafikmängden. Var är upprustningsplanen för dessa vägar, varav en går tätt förbi husknutar där de boende nu får ha betydligt större uppsikt över eventuella barn. Dessa vägar var, innan snön anlände med sin utjämnande effekt, en ren studie i grop vid grop vid grop. Man får hoppas att åtminstone vinterväghållningen uppgraderats en smula, vanligen brukar nämligen gruset lysa med sin frånvaro över vägen från Högland mot Faresta.
Månne att Trafikverket har en plan för dessa vägar upprustning efter det förhöjda slitaget. I annat fall får man hoppas att kommunen lägger lite press i frågan, för allt kommunalt vägintresse kan väl ändå inte ligga enbart på Kusthöjden..