Bild: screenshot från Länsstyrelsens tillsynsbeslut

Therese har återförenats med sina föräldrar efter åratal av ofrivillig separation. Slutet gott, allting gott. Eller? Nej. Något saknas: ansvar. Vem eller vilka bär ansvar i detta myndighetshaveri? Ett övergrepp har begåtts men ingen ställs till svar. 

Överförmyndarnämndens viktigaste uppgift är att utöva tillsyn på gode män och förvaltare. Huvudmän ska inte lämnas ensamma i händerna på ställföreträdare – hur goda och omhändertagande dessa händer än kan vara i statistisk bemärkelse. Det kommer att finnas rovdjur bland fåren och det är dessa som tillsynen i möjligaste mån ska hålla stångna. Sundsvalls Tidning rapporterade så sent som torsdagen den 18 juli att en kvinna åtalas för att i egenskap av förvaltare ha stulit stora summor från sex huvudmän. Totalt uppemot en miljon kr.

Det är länsstyrelserna som i sin tur utövar tillsyn över överförmyndarnämnderna. I fallet Umeåregionens överförmyndarnämnd (UÖF) ligger ansvaret på Länsstyrelsen i Norrbotten. Efter Uppdrag gransknings program om Therese valde Länsstyrelsen att öppna ett tillsynsärende mot UÖF. Den 26 juni rapporterade SVT Västernorrland resultatet: allvarlig kritik riktades mot UÖF. Statstelevisionen redogjorde för otillräcklig utredning av klagomål gentemot Therese förvaltare och att UÖF inte granskat den inlämnade årsräkningen noggrant. Efter denna korrekta om än helt korta rapportering dog hela saken.

Granskning Örnsköldsvik har begärt ut Länsstyrelsens granskningsrapport. Nedan följer en genomgång. Viktigt att ha i minne: det må heta Umeåregionens överförmyndarnämnd men tjänstemannaförvaltningen som handlägger ärenden inom Örnsköldsviks kommuns område är samma överförmyndarenhet som alltid. Den är en del av Örnsköldsviks kommun.  

Länsstyrelsen (LS) har begärde ut Therese akt från UÖF. Där fanns den inte då Therese inte längre var folkbokförd inom nämndens tillsynsområde. Istället tvingades LS begära ut uppgifter från Skatteverket om Therese folkbokföring för att hitta vilken överförmyndarnämnd som förvarade akten. UÖF kunde alltså inte svara på den saken, vilket är märkligt. En tjänsteman hos UÖF måste förstås ha lämnat över akten till överförmyndarnämnden i den kommun Therese flyttades till.  

Utöver akten inhämtade LS Örebro tingsrätts beslut om att anordna förvaltarskap för Therese. Beslutet är daterat den 5 december 2019. Hösten 2021 flyttades hon från Värmland till Örnsköldsvik av Optios förvaltare.

I akten framgår att UÖF vitsordade Therese förvaltare i ett yttrande till Göta hovrätt. Man ansåg att förvaltaren skulle kvarstå. Yttrandet gjordes muntligt den 15 december 2021. Göta hovrätt avslog därefter överklagandet av Therese förvaltarskap. Det framgår också att under åren 2021-2023 träffade förvaltaren Therese två gånger per år (!). Under 2024 flyttades Therese från Örnsköldsvik. Det framgår inte av LS granskningsrapport hur många gånger förvaltaren träffade Therese det året. I minst en enkät från UÖF har Optios förvaltare uppgett att Therese måste skyddas från sina anhöriga.

Klagomål mot förvaltaren inkom i maj 2024. UÖF vidtog inga åtgärder med anledning därav. I augusti skickade UÖF ett frågeformulär för “omprövning av förvaltarskapet” till förvaltaren. Det besvarades i september och i slutet av samma månad slog UÖF fast att ingen anledning fanns att förvaltarskapet ska upphöra. I samma veva flyttades Therese till ny kommun, när Uppdrag granskning flåsade förvaltaren i nacken. 

LS ger UÖF svidande kritik när det gäller tjänstemännens ovilja att utreda klagomålen mot förvaltaren. Man skriver:

“Länsstyrelsen vill erinra om att överförmyndarnämnden inte kan bortse från klagomål från utomstående med motiveringen att de inte är parter i ärendet. Det faktum att den som lämnar ett klagomål inte är part hindrar inte överförmyndarnämnden att ex officio inleda en tillsyn med kommunicering till förvaltaren. Överförmyndarens utredningsskyldighet kvarstår således, men den som lämnat klagomålet har inte rätt att ta del av överförmyndarnämndens handläggning…”

Längre ned fortsätter man:

“Länsstyrelsen konstaterar att överförmyndarnämnden förvisso årligen prövat förvaltarskapet och återkommande konstaterat att det inte funnits anledning att ansöka om att förvaltarskapet ska upphöra eller jämkas. Länsstyrelsen finner det dock ytterst anmärkningsvärt att överförmyndarnämnden vid det senaste tillfället, i september 2024, tar ställning till att förvaltarskapet ska bestå, uteslutande utifrån förvaltarens uppgifter, samtidigt som överförmyndarnämnden inte på något sätt påbörjat en utredning av de klagomål på förvaltaren som inkommit redan i maj 2024.”  [vår fetning]

Det går inte att nog påpeka hur viktigt detta sista stycke är. På ren svenska utgör det en totalsågning av de tjänstemän vid Örnsköldsviks kommun som ska hindra de tidigare nämnda rovdjuren från att begå övergrepp. 

LS avslutar med en sammanfattning som i del lyder:

“Sammanfattningsvis riktar länsstyrelsen allvarlig kritik mot överförmyndarnämndens handläggning av det aktuella ärendet. Att säkerställa att överförmyndarnämnden är behörig myndighet är en grundläggande funktion för hela tillsynsverksamheten och brister i 

detta kan endast föranleda allvarlig kritik. Överförmyndarnämnden bör omgående säkerställa att det finns rutiner för kontroll och dokumentation av detta. Länsstyrelsen konstaterar också att överförmyndarnämnden alltför lättvindigt omprövat förvaltarskapet i september 2024 trots inkomna outredda klagomål på ställföreträdaren i det aktuella ärendet, samtidigt som omprövningen enbart skett på underlag från ställföreträdaren i fråga. Oavsett utgång i klagomålsärendet borde överförmyndarnämnden ha utrett detta innan omprövningen i september 2024.” [vår fetning]

Vilka åtgärder vidtar Örnsköldsviks kommun med anledning av ovan? Varför ställde inte SVT Västernorrlands journalist Thomas Sundberg frågor till Örnsköldsviks kommuns ansvariga tjänstemän eller ledande politiker? Samma Thomas Sundberg som är gift med Anna Sundberg (S) – ledamot i kommunfullmäktige och 2:e vice ordförande i välfärdsnämnden. 

Överförmynderiet synes vara en bottenlös skittunna. Träcket tar aldrig slut och de träckansvariga frågar sig aldrig varför, vidtar inga åtgärder och låtsas som att problemet skulle ligga utanför deras ansvarsområde.