Det medicinska miraklet i Seltjärn

Det finns aspekter av rättsövergreppet på Arne Gavelin som förtjänar att lyftas fram extra.

Arbetsledaren vid överförmyndarenheten i Örnsköldsvik, Jens Hjalmarsson, har i en intervju gjord av Svt Västernorrland som sändes dagen före det att Ångermanlands Tingsrätt befriade Arne Gavelin från förvaltarskapet, gett uttryck för uppfattningen att Arne Gavelin tillfrisknat. Tankefiguren är att Gavelin var i behov av förvaltare, men sedan kryade på sig.

Tingsfiskalen i ärendet uttrycker det som att Gavelin numera inte är i behov av förvaltare, när hon upphäver sin egen chefs tidigare beslut att förordna en förvaltare.

Den kognitiva svikten är borta! I sanning ett medicinskt mirakel i Seltjärn. Ett sådant som förtjänar hallelujaramsor och tungomålstalande som får tältet att vibrera i religiös extas.

Har någon hört talas om något liknande? Nej, naturligtvis inte. Men lek nu med tanken att det skall hållas för troligt att en människa kan tillfriskna från sin kognitiva svikt. Då förstår man raskt att det är helt avgörande att inför varje prövning av ett redan förordnat förvaltarskap, inklusive ett interimistiskt sådant, ta fram ett dagsfärskt läkarintyg. Den förvaltade kan nämligen ha råkat ut för ett mirakel liknande det i Seltjärn och helt enkelt gått och blivit frisk.

I Gavelins fall sa det ursprungliga läkarintyget inte att han led av kognitiv svikt. Nej, Arne Gavelin ansågs sannolikt lida av kognitiv svikt. Är det inte fantastiskt? Arne Gavelin tillfrisknade från sin sannolika kognitiva svikt. Eller är det mer sannolikt att han sannolikt inte led av sannolik kognitiv svikt? När man ansluter Tage Danielssonmultimetern till detta fall, blir det fullt potentialutslag.

Något sådant läkarintyg efterlyste nu inte lagmannen Lena Wahlgren när hon överprövade sitt eget beslut om interimistiskt förvaltarskap. Hon utredde förmodligen inte heller vandeln hos de tre personer som anmälde Arne Gavelin till överförmyndarenheten.

Det hon gjorde var att införa en ny princip: omvänd bevisbörda. Ett inaktuellt läkarintyg som inte gjorde något annat än att i diffusa termer yttra sig om sannolikheten att Arne Gavelin led av kognitiv svikt, var det enda av minsta substans som presenterades i rätten. På den grunden kan man sätta inte bara Arne Gavelin under förvaltarskap, utan resten av hans generation +80-åriga medmänniskor. Ty det är faktiskt sannolikt att en person i den åldern lider av kognitiv svikt, i så motto att sannolikheten inte är försumbar givet gruppens kollektiva hälsostatistik.

Gavelin avkrävdes helt enkelt att bevisa att han var frisk, först då slapp han förvaltarskapet.

Så här blir det när man i rättsväsendet reducerar människor till personnummer och sorterar dem i högar, där vissa anses vara snart nog uttjänta och inte så viktiga att bry sig om. Andra nummer vet bäst hur gamla nummer skall hanteras.

Spara PDFSkriv ut