En politisk symbol

Allehanda intervjuar våren 2016 bildningsnämndens ordförande Birgith Olsson Johansson (S) om ett eventuellt kristet gymnasium i Broskolans regi:

”Men huvudargumentet var – enligt ordförande Birgith Olsson Johansson (S) – att skolan ska vara konfessionell, det vill säga vila på kristen grund:

– Jag vill att alla skolor i Örnsköldsvik ska vara inkluderande. Inte minst har vi ju många nyanlända.

– Det finns en risk för segregation.

Men Broskolan driver ju redan en konfessionell grundskola?

– Det kan vi inte göra något åt, men vi vill inte ha en kristen gymnasieskola.”

Vi återkommer till den inställning Birgith Olsson Johansson ger uttryck för ovan.

Nu blir det regnbågar igen på bloggen. Inte för att vi nämnvärt intresserar oss för frågor om sexuell läggning. Snarare tvärtom. Däremot kan vi inte blunda för hur en kommunförvaltning löper amok i användandet av vad som inte kan beskrivas som annat än en politisk eller religiös symbol.

Det pågår just nu ett skattefinansierat spektakel i kommunen döpt till ”regnbågsveckan”. Vi ska titta på vad det jippot innehåller för komponenter och vi ska göra det med följande fråga ringandes i bakhuvudet: kan denna regnbågsdyrkan ses som ideologi eller religion? Om svaret är ja, vad skiljer i så fall sossestyrets ideologiska eller religiösa missionerande från religiös gårdfarihandlandarkonst? Hur kan ena delen av den kluvna tungan aktivt förtala idén om ett kristet gymnasium, samtidigt som den andra halvan predikar andra trosläror för ungdomen?

På kommunens hemsida kan man läsa om regnbågsveckan:

”En viktig del i Örnsköldsviks utveckling är arbetet för en öppen kommun. Att arbeta för en fördomsfri miljö i Örnsköldsvik där homo-, hetero-, bisexuella samt trans- och queerpersoner personer accepteras på lika villkor och där vi ser människan bakom varje individ, i ett öppet samhälle som inte är slutet och fördomsfullt.”

Man kan läsa detta stycke många gånger och ändå inte få ut något vettigt av det. Vad är en ”öppen kommun”? Finns det ”slutna kommuner”? Vad är ”människan bakom individen”? We call floskelbingo utan mening. Vi vill gå så långt som att påstå att det är direkt stötande att skattepengar används till att sparka in den vidöppna HBTQ-ladugårdsdörren om och om igen. Det är helt accepterat i den västerländska civilisationen idag att ha en annan sexuell läggning än den heterosexuella. Offentligheten är full med politiker, artister, författare, skådespelare, m.fl. framgångsrika och omtyckta personligheter som är homo- eller bisexuella.

(Observera användningen av ”västerländska civilisationen”. Nog finns det allt invandrade subkultur i Europa där homosexualitet är allt annat än accepterat. Men dessa subkulturer är a-l-d-r-i-g målgrupp för regnbågsfolkets ansträngningar.)

Programmet för regnbågsveckan återfinns här.

Biblioteket satsar hårt under regnbågsveckan. Det blir regnbågssagostunder för de små:

Man har även en regnbågshylla med “regnbågsböcker” för de mindre barnen. Där hittar man t.ex. denna bok:

Bibiloteket är behjälpliga så att barnen kan få rätt (politisk) uppfostran, helt enkelt.

Fotoutställning vid namn ”Lesbisk landsbygd” visas på biblioteket. Vi väntar spänt på uppföljaren “Lesbisk förort”.

Det finns även “genusmärkta” böcker för de små. Föräldrar kan t.o.m. få en “genuspåse” med färdig mix av bilderböcker på temat genus:

Glädjeteatern uppträder på diverse ställen. Det är alltså en sånggrupp bestående av ungdomar som behöver hjälp och stöd i tillvaron. Stöd och hjälp som kommunen genom skattebetalarnas försorg tillhandahåller. Då passar kommunen på att göra Glädjeteatern till ett politiskt regnbågsstatement. Det kan se ut så här.

Föreläsning med titeln ”Tänk om chefen är trans?”:

Regnbågsmässa (Svenska Kyrkan):

Vi har tidigare sett hur demokratisamordnaren på kommunen anordnat ”demokratidag” där möteslokalerna utsmyckats med regnbågsflaggor och personalen varit insvepta i regnbågsponchos.

Men det stannar inte här. Det räcker inte att små barn skall vänjas vid regnbågen som politisk symbol genom att sagostunder anordnas på biblioteket. Eller att högstadieeleverna skall läras att sätta likhetstecken mellan demokrati och regnbåge, kyrkan använder symbolen från den sekulära världen och att förståndshandikappade ungdomar görs till politiska schackpjäser i majoritetsstyrets tjänst. Nej, t.o.m. stadskärnans verksamheter skall fås att signalera sin rättrogenhet. Sålunda meddelar kommunen:

”Under Regnbågsveckan kan företag, föreningar och organisationer som står bakom öppenhet och allas lika värde ”regnbågsmärkas”, vilket betyder att de får en regnbågsdekal som kan sättas upp på entrédörr eller fönster för att signalera att man vill ha en fördomsfri miljö i Örnsköldsvik.”

Är du inte med oss är du mot oss. Jaha, du vill inte flagga med regnbåge? Då är du suspekt.

Vi återkommer nu till det inledande citatet från Birgith Olsson Johansson. Det visar mycket tydligt att socialdemokraterna inte accepterar kristna skolor. Samtidigt saluför man aggressivt symboler och retorik via den kommunala förvaltningen – alltså inte genom de politiska kanalerna – som har klara drag av både ideologi och religion. Och man saluför det över hela linjen: till näringsliv, vuxna medborgare, barn, i den kyrka man kontrollerar, o.s.v. Det finns inget, med Birgiths ord, inkluderande i detta. Ty antingen deltar du i spektaklet eller så blir du paria. Som i vilket totalitärt samhälle som helst. Men det klart, var man bara beredd att höja högerarmen under svastikan i Tyskland på 30-talet, så var man förstås välkommen in i stugvärmen. Är man i Sverige välkommen om man säger: ”jag förkastar regnbågen som politisk symbol”?

Helt i klartext blir det detta: Skapa en symbol. Regnbågen. Placera den högt upp på en piedestal. Jämställ den med högre värden som tolerans, anständighet och demokrati. Men inte yttrandefrihet. Sjung dess lov. Be till den. Koppla den till det politiska partiet. Gör den till en symbol även där. Misstänkliggör de som inte vill sjunga i hallelujakören. Så skapas ett instrument att hålla och behålla den sociala kontrollen i politisk mening. Skuld och skam på dem som inte är trogna följare. Kristendomen har i dess avarter övat på detta i hundratals år. Nu är det socialdemokratins tur.

F.ö. tycker vi att Freddie Mercury och hans musikaliska gärning var en Guds gåva till mänskligheten, Pim Fortuyn(*) var en hjälte och Alexander Bard är en av samtidens mer intressanta samhällsdebattörer. Ingen av dem är eller var socialdemokrater.

*) Holländsk politiker som mördades p.g.a. sin övertygelse. På Wikipedia står att läsa:

“Fortuyn var en kontroversiell politiker under slutet av sitt liv. Han var öppet homosexuell och drog sig inte för att till exempel skämta om sin dragning till marockanska män, samtidigt som han var kulturchauvinist och stark kritiker av den holländska invandringspolitiken. Efter att först ha engagerat sig i det nya partiet De beboeliga Nederländerna, men kommit i konflikt med delar av partiet, startade Fortuyn ett eget parti. Partiet hette, och heter även efter hans bortgång, “Pim Fortuyns lista”.

När en vecka återstod till de allmänna valen i Holland 2002 kom Fortuyn ut från radiohuset i Hilversum efter att ha blivit intervjuad i radio. På väg mot sin bil sköts han ner med flera skott av Volkert van der Graaf, en miljö- och djurrättsaktivist, som greps och dömdes till 18 års fängelse.

Sedan mordet på Fortuyn förespråkar de flesta nederländska partier en strikt invandringspolitik, kraven för att släppas in i landet hör nu till de hårdaste inom EU och inbegriper både språktest och prov på kunskaper om landets kultur.[2]

Trots att partiledaren och fixstjärnan bakom “Pim Fortuyns lista” inte fanns kvar på valdagen fick partiet omkring 17 % av rösterna, och bildade koalitionsregering med högerliberaler (VVD) och kristdemokrater (CDA).

Ett ledande tema i Fortuyns politiska författarskap var försvaret av den s.k. judisk-kristna civilisationen, som han själv satte i kontrast främst till den islamiska civilisationen.”

Spara PDFSkriv ut