Den nyligen bytta fasaden på 1850-talshuset på Storgatan, har väl snart inte gått någon förbi. Kommunen har reagerat på att bytet har skett utan bygglov och att ett modernt träkompositmaterial(?) har använts. Det är en stående brädfodring med bottenbrädor och breda lockbrädor. Tidigare hade huset tydligen en brädfodring med lockläkt.
Vad kan man säga om detta? Kommunen är petig, ja. Men inte helt utan argument heller. Det är klantigt av fastighetsägaren att lyckas med detta konststycke. Och entreprenören borde väl kunnat ställa lite kontrollfrågor till sin beställare? Då hade hela saken kanske kunnat undvikas. Det valda materialet är dessutom hemskt. Är vi inte omgivna med skog? Måste t.o.m. 1850-talshus kläs i modernism?
Men nu är så att säga skadan skedd och då får man fundera på vad som är rimligt i den uppkomna situationen.
Det rimliga är förstås att ha överseende med fadäsen. Det är varken miljövänligt, människovänligt eller anständigt att nu pungslå fastighetsägaren p.g.a. dennes okunskap eller att kräva att fasaden rivs och byts. Alltså säger sunt förnuft: låt saken bero.
Men se det gör inte vår kära kommun. Saken skall naturligtvis drivas vidare.
Vad lär vi oss av det? Finns det några slutsatser vi kan dra?
Jajamen, det gör det. Ägaren av 1850-talshuset är varken medlem i Socialdemokraterna eller f.d. hockeyspelare. Häpp!
Fler inlägg
Tips: Jan Blomgren om utbyggnaden av energiproduktion
Salusand
Tankar om bostadsbyggande utan befolkningstillväxt