Ja, vad ska man säga? Måndagens sammanträde i fullmäktige utvecklade sig till något utöver det vanliga. Vi väljer att kommentera tre av sammanträdets punkter. Hela sammanträdet kan ses här.
Medborgarförslag om fri kollektivtrafik för personer med insatser under LSS. Vilken…snackis. Den ena ledamoten efter den andra äntrade talarstolen. M överraskade genom att yrka bifall till förslaget. Detta då man noterat att Luleå kommun har infört ett liknande koncept, utan att se några juridiska problem. Vi kan också konstatera att Annica Jonsson (M) garanterat har läst vårt blogginlägg om saken. Se först hennes anförande på youtube och läs sedan vårt inlägg. Ledamöter från både KD och SD yrkade återremiss. V ville förstås ha gratis kollektivtrafik för alla. C, genom Margareta Andreasson, var så bra kompis så med sossarnas Anna-Belle Strömberg. S och C tillsåg också att medborgarförslaget förpassades till papperskorgen.
Arvoden för förtroendevalda. Endast V motsatte sig förslaget, med den i vårt tycke mycket sympatiska motiveringen att de förtroendevalda bör iakta måttfullhet. Det är faktiskt bedrövligt att endast V har denna uppfattning. Lågt hängande frukter att plocka.
Finansiering av bredband (fibernätsutbyggnaden). Kommunstyrelseförslaget gled igenom utan någon större debatt. Johannes Nordin gjorde ett halvhjärtat försök att problematisera saken, men landade i att yrka bifall för förslaget. V stödde förstås den socialistiska modellen med kommunalt fibernät. Enda opposition kom från SD, som på ett okomplicerat sätt påtalade det uppenbara: 75 miljoner kr är väldigt mycket pengar. SD yrkade avslag och reserverade sig mot beslutet som enda parti.
Hur ska man då sammanfatta detta fullmäktigesammanträde? En sak är helt säker: idag finns det bara två oppositionspartier och det är V och SD. Dock måste vi säga att vi förvånades av M. Under LSS-punkten så blixtrade det faktiskt till. Väl spelat, tycker vi. T.o.m. mycket väl spelat. Varför inte fortsätta så och då i betydligt fler punkter/sammanhang? En annan sak är lika säker: C är helt bedrövliga. Det finns inte ett uns opposition i det partiet. Ett lik uppvisar mer kampvilja. KD ligger i respirator.
M borde spräcka Alliansen i Övik och lämna överenskommelsen med S. Det är långt till valet 2022, men M bör redan nu sätta målet att som minst ta oppositionsrådsposten från C. Som minst, mind you. Det är inte omöjligt att ta makten. Att S+V skulle få egen majoritet i valet 2022 med den laguppställning S har, är helt otänkbart. Då blir det till att göra upp med C för S, om i framtiden rådande interna kultur i C så tillåter. Alternativt försöka med reptricket att styra i minoritet. Sker det senare så bör M, KD och SD ingå valteknisk samverkan och på det sättet lägga beslag på oppositionsrådsposten – som då ges till M om de är störst av de tre partierna. Visst, S kan som i Timrå och Härnösand frångå praxis och god sed genom att deltaga i röstningen när oppositionsrådet skall väljas. Inte oss emot, ty det är ett stort stövelkliv mot slutet för både S och C: sådan omoral fäster likt klet och kladd, blir kvar och gör långvarigt skada.
Den som nu tycker sådant pladder är osannolikt eller önskedrömmar, ska komma ihåg att i Sollefteå har S petats från tronen genom ett samarbete mellan C, V och det lokala partiet Västra Initiativet. Det går alltså. Allt går. Det går bara lite långsammare utan sjukhusnedläggning.
T.o.m. en sketen blogg kan göra skillnad.
(Ovan kan man lätt få intrycket att bredbandsfrågan nu är överblåst och att det inte var så farligt. Glöm det. Fibernätet och dess kostnader lär komma tillbaka och spöka för sosseriet. Här eller någon annanstans. Det är helt sinnessjukt att en så stor ekonomisk fråga bara glider igenom följt av lite politikerfloskler. I det privata hade det varit konkurs och godnatt. Ansvariga hade förlorat jobbet – och hedern.)
Fler inlägg
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne
En påminnelse om hur ekonomin skötts
Elsparkcyklar – är det en kommunal angelägenhet?