Kommunen står i färd med att antaga en ”Strategi för den offentliga konsten i Örnsköldsviks kommun”. Det visar sig att denna strategi inte är något annat än en politisering av konst. Nedan följer några citat ur strategidokumentet.
”Syfte och mål
Genom regeringsformens bestämmelse i 1 kap. 2 § är var och ens kulturella välfärd en grundlagsfäst rättighet och ett av tre grundläggande mål för offentlig verksamhet. De nationella kulturpolitiska målen återspeglar regeringsformen och fastställer att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och barn och ungas rätt till kultur ska särskilt uppmärksammas.”
Herrejösses. Sovjetunionen ringde och sålde in sin syn på offentlig konst. ”Nationella kulturpolitiska mål” och staten vet vad vår ”kulturella välfärd” är. Lägg en femårsplan på det.
Vi tycker att barn, unga och vuxna borde ha rätt att slippa ful arkitektur, miljonprogram och annat elände som socialistiskt tänkande och gränslös modernism har skapat eller materialiserat i offentligheten.
”Uppdrag och prioriteringar
Kultur- och fritidsavdelningen har definierat tre centrala målområden för arbetet med den offentliga konsten:
- Tillgänglighet
- Mångfald och representativitet
- Delaktighet och demokrati”
Vad betyder ”tillgänglighet” i sammanhanget? Månne att alla ska med? Inga färger i tavlorna. Det exkluderar de färgblinda. Och konsten måste kunna förstås och uppskattas av alla. Därtill ska konstnärerna inventeras efter hudfärg och ögonform. Vad återstår då? Ett bröl, dån eller stilla kvidande.
”För att bostadsområden, nya stadsdelar, vård- och omsorgsboenden, förskolor och skolor ska kunna berikas med offentlig konst behöver Örnsköldsviks kommun anta enprocentsregeln. Regeln som instiftades av Sveriges riksdag 1937 tillämpas i ett ökande antal kommuner och regioner över hela landet. Den innebär i korthet att 1% av investeringskostnaden vid ny- och större ombyggnation avsätts till konstnärlig gestaltning. Även infrastruktur som exempelvis trafikplatser, nyanläggning av parkområden eller en strandpromenad omfattas. I kommunens kontakt med övriga offentliga aktörer är det möjligt att skriva in enprocentsregeln som en förutsättning i avtal och markanvisningar. Konstnärsnämden är den statliga myndighet som följer upp och analyserar tillämpning av enprocentsregeln i Sveriges kommuner och regioner.”
Bygger vi simhall för 99 Mkr, ska den alltså smyckas med offentlig konst för 1 Mkr.
”Större konstnärliga gestaltningsuppdrag ska utlysas och upphandlas
för ökad spridning samt breddat urval sökande med skiftande bakgrund, konstnärligt uttryck och inriktning.”
Konstnären lika viktig som verket och byråkrater ska upphandla detta, som vore det en fråga om badlakan eller arbetsmaskiner.
”Den offentliga konsten har möjlighet att engagera och beröra människor. Offentliga konstinköp och -uppdrag ska representera en mångfald åsikter, inriktningar och uttryck.”
Ett ordbajseri som enkelt översättes med: den offentliga konsten skall passa makten och dess härlighet.
Amen.
(I strategin står inget om att den offentliga konsten skall spegla vårt folk, vår historia eller ens vår samtid. Den säger intet om vad vi skall efterlämna till framtida generationer. Ordet ”vacker” finns inte med. ”Intelligent” och ”begåvad” saknas också.)
I Bredbyn står ett konstverk som hyllar BKKD, dvs Britta Kajsa Karlsdotter, välkänd för sin sömnad i form av broderier på dukar. Broderier utförda med röd sömnad, känd som Anundsjö sömmen. Men vad händer när en konstnär tillverkar till hennes minne ett monument, som står på torget i Bredbyn? På toppen av ett stenbeläte, placerar konst-och monumenttillverkaren ett svart järnspett, föreställande en synål och till den röda sytråden har tillverkaren använt sig av ett silverglänsande aluminiumrör. Kan det bli värre?Rent ut sagt, j-vligt fult! En ren skändning till minnesmärke av en ytterst duktig textilkonstnär, BKKD. Det enda ytterligare att tillägga till detta anskrämliga minnesmärke är: Gör om och gör rätt.