Vi skrev nyligen om farsen i fullmäktige. Att vi kunde göra så, beror på att kommunen (direkt)sänder fullmäktige på sin youtubekanal. Det är förstås bra. Men i sann demokratisk anda så är kommentarsfältet inaktiverat. Du som kommunmedlem kan alltså inte recensera spektaklet till allmän kännedom.
För inte så länge sedan kunde man också kommentera artiklarna på Allehandas nätsida. Men MittMedia ströp den möjligheten. Daniel Nordström skrev i slutet på 2015, i egenskap av chefredaktör för Arbetarbladet, så här:
”Tillsammans med övriga utgivare i Mittmedia har jag fattat ett gemensamt beslut. Från och med 29 december släcks kommentarsfunktionen på arbetarbladet.se och på Mittmedias övriga sajter. Det innebär inte att vi stänger ner dialogen med våra läsare. Vi väljer istället att utveckla den och vill fortsatt ha en öppen debatt, något som medier för övrigt alltid bör främja.”
Dagen efter upphörde kommentarsfälten.
Den troliga anledningen var – bortom allt gnäll om hets, hat och Gud vet allt – att läsarna behagade i allt högre utsträckning ge uttryck för politiska åsikter andra än de tidningarna själva saluförde.
I samma text skriver Daniel Nordström:
”Somliga medier har valt Facebook som väg för kommentarer. Den som kommenterar måste ha ett Facebook-konto och på så sätt blir det synligt vem som har postat kommentaren. Jag har aldrig varit en vän av den lösningen.
Även om det visserligen går att vara anonym även via ett Facebook-konto blir det svårare för den som vill vara just anonym. Jag anser att människor måste få göra sin röst hörd även anonymt, precis som vi alltid tillåtit pseudonym på våra insändarsidor i tidningen.
Hatiska nättroll som gömmer sig bakom nätets anonymitet har jag inte mycket till övers för. För andra kan det emellertid finnas anledning att vara anonyma. Det kan till exempel handla om människor som är rädda för repressalier om de uttrycker sig offentligt, eller människor som känner sig hotade. Även dessa bör få komma till tals i en väl fungerande demokrati.”
Vi vet hur det blev. MittMedia, inklusive Allehanda, lägger upp ett mycket begränsat urval artiklar på facebook. Här är några exempel från sista tiden:
”Hon har ägnat en livstid åt att illustrera – böcker av Nobelpristagare, cd-skivor och en närmast oändlig rad tidningar, magasin och rapporter. Nu visas Liv Andrea Mosdöls verk i Sollefteå.”
”Ö-viksbon Mikael Ådahl är en viktig kugge i företaget Northvolts storsatsning på jättefabriken i Skellefteå som ska sysselsätta 2 500 personer.”
”Grattis säger vi!”
”Under ett par dagar har HMS Belos legat i Härnösand. Häng med på rundtur!”
”Sugen på att köpa en glassfabrik?”
”ÖA:s chefredaktör vill att barnen ska ha kortare sommarlov”
Allt som oftast undviker man sådant som kan ge upphov till hetare politiska diskussioner i kommentarsfälten. Ja, ovan citerade facebookrubriker visar väl med tydlighet att Allehanda betraktar dig läsare som en lallande idiot som endast är intresserad av rena trivialiteter. Och den som vill gå emot sossehegemonin och den sociala kontroll som omgärdar den, måste så göra i öppet namn. Vilket är förknippat med svårigheter.
Sådana svårigheter att av Domsjö Fabrikers hundratals kollektivare, så var samtliga år 2016 medlemmar i fackförbundet Pappers. Inte en enda arbetare klev ur mallen, till varken höger eller vänster. Ingen motvallsmoderat och inte en endaste ung och arg syndikalist. Det är förstås en statistisk anomali som har en förklaring av typen social kontroll. När pappersmedlemmarna röstade i valet så var stödet till S betydligt lägre, dock. Men så råder i valet också valhemlighet (än så länge).
Som av en händelse är Daniel Nordström från Umeå, där han också har ett helt yrkesliv inom tidningsbranschen bakom sig. Han har idag gått vidare till att bli chefredaktör för MittMedias tidningar i Västmanlands och Stockholms län. Hur ser man på kommentarsfält i Umeå? Innan vi redogör för det, så kan det vara på sin plats att påminna om att Umeå är ännu rödare än Övik. Socialistiskt sinnade partier i Umeå, inklusive Mp, fick över 60% i kommunalvalet där 2018.
Jo, i Umeå sänder också kommunen fullmäktige på youtube och där går det att kommentera – precis som det gör under Västerbottenkurirens artiklar för prenumeranter.
Men i Övik gäller största, möjliga, tystnad. Ångermanländsk omerta. Så effektiv att den nye chefredaktören kunde anställa sin egen pojkvän på redaktionen i neddragningstider. Och Glenn Nordlund kunde lotsa in sin egen son in i kommunfullmäktige, utan att media skrev en rad om det. När det blev för jobbigt att ha avkomman inpå det politiska livet, så fick sonen magiskt en tjänst på SSU i Stockholm. Han har nu titeln ”folkrörelsechef”. Likt Emil Källström så kommer 30-årsdagen infinna sig utan att vederbörande haft ett riktigt jobb och alla möjligheter som erbjudits, har gjorts så av stamtavleskäl. Så blir politiken en kennelklubb.
När denna tystnadskultur faller, så kommer den göra det med ett brak som hörs bortåt Solberg.
Så är tyvärr näringslivet uppbyggt i Örnsköldsvik. När jobben inom industrin försvinner och vi hoppas på att det ska förläggas någon sorts av statlig myndighet så händer ingenting.