[Signaturen SG gästar bloggen med nedan inlägg]
Ekonomi och resursfördelning är jobbiga ämnen för de flesta. Frågorna omgärdas av en svår och komplicerad terminologi som gör att vanligt folk inte orkar sätta sig in i ämnet. Det är mycket tacknämligt för det politiska styret. Men det går att förenkla. En meteorolog kan ge en så komplicerad och invecklad väderprognos att bara andra meteorologer skulle förstå den. Men en väderprognos går också (som alla vet) att göra väldigt enkel och lättfattad.
Skattebasen
Örnsköldsviks kommun har ca 56 000 invånare. Ungefär 50%, eller 28 000, arbetar således. Vissa i privata sektorn, vissa i offentlig sektor. Den samlade resurskapaciteten för Örnsköldsvik kommun är summan av 28 000 människors samlade arbetsinsats.
I den privata sektorn slösas inga resurser. Verksamheterna är optimerade för produktionskapaciteten hos varje enskilt företag. Problemet med resursförstöring ligger i den offentliga skattefinansierade sektorn.
Skatteintäkter
De riktiga skatteintäkterna genereras i det privata näringslivet. De skatteintäkterna går till att avlöna offentliganställda som genom sitt arbete ger något av värde tillbaks till skattebetalarna. Till exempel sjuksköterskor, läkare, lärare, poliser och så vidare. Allt gott så långt.
Problemet är den allt större och växande grupp som lever på skattemedel men som INTE producerar något av värde tillbaks till skattebetalarna. Den gruppen hittar vi företrädesvis i Örnsköldsviks kommuns organisation. Karriärpolitiker med groteska löner, fallskärmar och livslånga pensionsavtal. Dyra konsulter som anlitas av inkompetenta politiker, eftersom de själva saknar kunskap. Det kryllar av PR-managers, projektchefer, supervisors, kommunikationschefer, säkerhetschefer, marknadschefer, personalchefer, HR-chefer, hållbarhetschefer, jämställdhetsutvecklare, genuspedagoger, coacher, influensers och gud vet allt.
Galen resursfördelning
Resursfördelningen är totalt vansinnig. Man behöver bara nämna SEKAB för att få hjärtslag. Det satsas pengar på vansinnesprojekt som ett kulturhus. Kommunen tänkte på fullt allvar satsa 300 miljoner på ett kulturhus för att vänstern och övriga kulturnissar ska få fina lokaler att dansa regnbågsdanser i, spela teater och botanisera i mångkultur. Hundratals kommunanställda är sysselsatt med att ta hand om flyktingar. Samtidigt som personalbrist råder i äldreomsorg och skola.
Socialsekreterare är fullt upptagna med att administrera socialbidrag för andra länders medborgare. Goda män hjälper utlänningar att sköta vardagsrutiner som att skaffa bostad, betala räkningar och få internet att fungerar. Tolkar anställs för alla världens språk. Allt fler byråkrater hittar på allt fler regler och förordningar för att legitimera sin egen existens. Det tillsätts chefer, mellanchefer och underchefer samtidigt som det sparas på personal på golvet. Listan på felprioriteringar kan göras mycket lång. Ett gigantiskt resursslöseri. Inte konstigt att folk börjar fråga – vart tar pengarna vägen?
Tillväxtskapande åtgärder
Tänk om kommunen istället satsade 300 miljoner på en yrkesskola som producerade yrkesfolk till industrin som skriker efter utbildad arbetskraft. Då skulle riktiga jobb skapas som genererar riktiga skatteintäkter. Eller renoverade eftersatt infrastruktur och underhåll av befintliga lokaler. Eller varför inte anlita lokala företag stället för utländsk arbetskraft när Öviks Energi drar fiber.
Det spelar stor roll var kommunen lägger resurserna. Exempelvis tog det 300 personer 2 år att bygga Eiffeltornet. Örnsköldsviks kommun skulle kunna bygga Eiffeltornet varje år om det inte vore för det enorma resursslöseriet och inkompetensen hos den politiska ledningen. Det vore ett talande monument över resursslöseriet som verkligen satte Örnsköldsvik på världskartan.
Höga skatter dränerar lokalekonomin på kapital. Skattepengar går upp i rök när kommunen försörjer allt fler människor som inget producerar. De privata investeringarna minskar. Ju mer skatterna höjs desto sämre lokalekonomi och investeringsvilja. Befolkningen tappar framtidstro och flyttar. Missnöjet växer.
Men det finns hopp. Det går fortfarande att rösta bort stolpskotten och ersätta dem med personer som tänker med hjärnan och som sätter nolaskogsarnas intressen före sina egna.
Mycket, mycket bra!!!