[Signaturen USK gästar bloggen med ett inlägg om kommunens äldreomsorg. Vill du skriva ett inlägg? Använd bloggens kontaktformulär.]
Nedmontering av Söränget servicehus. Personal och boende tvingas välja mellan pest eller kolera.
Många som bor på servicehuset i Gullänget har valt att flytta dit för att hemtjänsten inte fungerar, för att de behöver trygghet och personal natt och dag. Men de är så pass pigga att de vill bo i egen lägenhet, så de kan känna att de har ett eget hem, kan ta i mot besök av anhöriga och vänner, laga mat själv om de ej orkar gå ned till matsalen och äta. Vissa är pigga gamla, men det finns också en hel del som är mellan 40-65 år.
Kommunen kör över de äldre
Nu har de gamla fått besök av en biståndshandläggare från kommunen. De tvingas välja mellan att bo kvar på Söränget, men i ett så kallat trygghetsboende med hemtjänst (ett boende som de redan valt bort på grund av otrygghet och ej fast personal) eller att flytta till ett vård och omsorgsboende i ett litet rum bland gamla och dementa utan möjlighet till ett privat liv. Är det så äldreomsorgen skall se ut i Örnsköldsvik? Om du är pigg i huvudet eller 100 år och behöver trygghet, eller medelålders med psykisk ohälsa, ska du då ej kunna bo i en egen lägenhet?
Detta är inte omsorg, det är förvaring. Vill politikerna ha det så själva eller tror de inte att de själva blir gamla? Nedmonteringen av servicehus måste stoppas. Vi behöver flera mellanboenden. Det kan inte finns bara två val: hemtjänst eller vård och omsorgsboenden.
Sluta spara på de äldre
Sluta spara på äldre, se över LSS i stället. Där finns det pengar att spara. Många som är i behov av LSS dygnet runt bor hemma med egen personal. Ibland dubbel bemannat för att man behöver det. Ibland egen personal på natten. En person kan kosta 5-6 miljoner per år.
Bygg i stället om servicehusen. Då kan multisjuka med LSS personal och multisjuka och gamla som behöver trygghet dag och natt bo under samma tak. Då skulle det bli betydlig billigare för kommunen. Man får också statsbidrag för sådana boenden. Men det är inte Örnsköldsviks kommun intresserad av.
Kommunen behandlar den trogna personalen illa
Sedan till behandlingen och omplaceringen av personal. Det är lika illa som behandlingen av de boende. På ett möte med tjänstemän från personalavdelningen pekas det med hela handen. Anställda blir uppmanade att söka första bästa jobb som kommer ut på listor med lediga jobb, vare sig du har 75% eller 100%.
Många som jobbar på Söränget har valt det för närheten till arbetsplatsen. Många har varken körkort eller bil. Som kollektivtrafiken ser ut i Örnsköldsvik kan man inte ta sig till alla arbetsplatser runt om i länet med buss. Men trots det blir alla uppmanade att ta första bästa jobb som kommer ut, annars riskera de att bli uppsagda. Så kommunen menar att vi ska ta jobb som vi inte kan ta oss till? Är det personalpolitik? Många känner sig pressade att gå ner i tjänst trots att de kommer få problem att försörja sig.
De flesta som jobbar på Söränget har en undersköterska utbildning och har jobbat åt kommunen i 10-30 år. Är det så man behandlar trogna medarbetare, hota med uppsägning?
USK
Fler inlägg
Blandad kompott
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne