Vad har kommunala dagmammor med svenska för invandrare att göra? I Övik en hel del.
Den kommunala dagmammeverksamheten ska avvecklas och SFI i kommunal regi läggs över på offentligt upphandlad privat utförare. Några politiska beslut om att göra så, finns inte. Med det ska förstås att man varken i fullmäktige eller bildningsnämnden har haft dessa frågor som specifika beslutpunkter och där fattat beslut om nedläggning.
Besluten har istället fattats av tjänstemän i förvaltningen. Bildningsnämndens ordförande Kristoffer Park skriver i ett email om dagmammorna:
”…Det finns inget beslut om att avskaffa dagbarnvårdare men det finns i Kommunfullmäktiges budget direktiv att vi satsar på förskola i första hand. Sen har det i samverkan med fackförbund samverkas.”
(Notera språkbehandlingen)
Samma sak gäller att lägga ut SFI på entreprenad. Beslutet om att göra så har fattats i vuxenskolans ledningsgrupp, enligt rektorn för vuxenutbildningen. Beslutet påstås generera besparingar om 5-7 Mkr. Bolaget som upphandlats heter Astar och figurerar i mindre smickrande sammanhang i TV4-programmet Kalla Fakta.
Frågan blir då: kan tjänstemän på eget bevåg lägga ned delar av kommunal verksamhet och outsourca andra delar?
Svar: nej. Varken rent praktiskt eller i teorin.
Vi börjar med det praktiska. Gata- och parkavdelningen kan förstås inte bara helt plötsligt säga: ”nu lägger vi ned den kommunala åkeriverksamheten och upphandlar tjänsterna på bygden”. Trots att detta med stor sannolikhet skulle spara pengar. Samhällsbyggnadsnämndens sosseordförande Mikael Malmén skulle illa kvickt komma springandes och hötta med den ideologiska näven.
Alltså slår vi enkelt fast detta: för att tjänstemän ska kunna genomföra större förändringar i verksamheten, måste de ha politikernas nåd. Dagmammorna och SFI visar att den nåden inte behöver springa ur de beslutande församlingarna, utan de kan lika gärna vara av korridorskaraktär. Vilket i praktiken betyder att Kristoffer Park säger att nu ska det bli på det här sättet och det är överenskommet med övriga partier. Att det inte är överenskommet på ett demokratiskt och rättssäkert sätt – beslutat i fullmäktige eller nämnden och där protokollfört – skiter såväl Park som resten av politikerna i.
Notera det kursiva. Det här inlägget handlar inte på något sätt och vis om Kristoffer Park, utan om ett etablerat politiskt arbetssätt i kommunen. Ett arbetssätt som är helt åt helvete, på ren svenska.
Betraktar vi istället frågeställningen teoretiskt, så blir saken annorlunda. Frågan blir då: kan politikerna delegera sådan beslutsrätt till tjänstemän, att beslut om nedläggning och outsourcing blir möjliga att fatta för tjänstemännen? Vi hävdar att svaret är nej.
Kommunallagen säger att fullmäktige kan delegera beslutsrätt till nämnderna såväl som till tjänstemän. Den begränsar också vilken beslutsrätt som kan delegeras. För tjänstemän är formuleringen kristallklar:
”38 § Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet…”
Frågan om huruvida dagmammor ska ingå i den kommunalt tillhandahållna barnomsorgen eller inte, är uppenbart en fråga om inriktning och omfattning. Och att tjänstemän inte hur som helst kan outsourca en skolverksamhet, är uppenbart. Lika lite som bildningsförvaltningen kan besluta att ”nu upphandlar vi offentligt en aktör som ska driva Nolaskolan i privat regi”, lika lite kan de göra samma sak med SFI.
Ändå gör de precis så och de gör det för att de inte har något val. Politikerna har sagt åt dem att göra så. Men inte öppet och ärligt inför väljarna, utan i korridoren.
Alltihop kokar ned till att politikerna ser till att de besvärliga besluten tillsynes fattas av tjänstemän. Det är så man vill att allmänheten och väljarna ska uppfatta saken.
Fler inlägg
Så bor de förtroendevalda
Gästinlägg: Förljugenhet!
Den verkliga skandalen?