En julkrönika

Bloggen växer. Nya läsare tillkommer. Följarskaran på sociala medier utvidgas sakta men säkert. Tusen följare på facebook är nu ett mål inom räckhåll. Vissa inlägg genererar över tusen unika besökare – per dygn. Ibland, om än mera sällan, det dubbla. Besökarantalet ligger uthålligt över tiotusen per månad.

Vi har konsekvent undanhållit dessa siffror. Men nu kan gott stunden vara kommen då de kan göras kända för läsarna. Både de sympatiska läsarna och de som biter sig i läppen över att det nu finns en kanal som kan massdistribuera sådana förhållanden som lokal och regional media konsekvent undviker att beröra, eller skönmålar.

Kanal? Ja, kalla det vad du vill, läsare. Vi är inte media. Tvärtom är vi, tillskillnad från media, helt öppna med att vi driver politisk opinion. I vårt fall mot det politiska etablissemanget i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet. Det politiska ansvaret för hur kommunen ser ut, ligger hos det parti som styrt all tid sedan kommunen bildades på tidigt 70-tal. Oppositionen är i stort sett värdelös och det största oppositionspartiet – Centerpartiet – är nära nog helt tysta. De hanteras så väl av sosseriet. En del av problemet, skulle man nog kunna uttrycka det.

Anonymt skrivs det också. Det vill förstås etablissemangets företrädare få till att inget som skrivs är värt att tas på allvar. Läsare, vet du vilka som signerar artiklarna i Allehanda? Vad deras motiv och politiska bevekelsegrunder är? Skulle pojkvänsanställaren som är chefredaktör vara en kvalitetsgarant? För att inte tala om Svt Västernorrland, där två av journalisterna på redaktionen är gifta med toppnamn inom socialdemokratin i Västernorrland. Jo, Timrås kommunalråd Stefan Dalin har sin fru på redaktionen, liksom omsorgsnämndens ordförande i Örnsköldsvik, Anna Sundberg, har sin man där. Redaktionschefen Carola Isaksson har meddelat att journalisterna kan hantera detta jävsförhållande. Vi som betraktar människan som ofullständig, besittandes såväl godhet och karaktär, som svaghet, fåfänga och avund – vi vet bättre.

Svt Västernorrland borde f.ö. byta namn till Sundsvallsnytt. Dylik smörja är svår att finna annorstädes och hur så många journalister, uppåt tjugotalet på redaktionen, kan producera så lite och ointressant journalistik, är en gåta. Vi får ur oss ett inlägg per dag. På fritiden, efter heltidsarbeten, familjeåtaganden och alla andra aktiviteter som gör livet värt att leva. Helt oavlönat. Visst varierar kvaliteten stort. Men vi tycker nog att vi gör det rätt bra, trots allt. På heltid och avlönat, ja då hade det blivit fart på allvar.

Hur många är vi då? Ja, det är väl uppenbart att en skribent skriver en majoritet av texterna. Men vi är just ett vi. Inte många, men ändå ett vi. Och till detta skall läggas ett icke obetydligt antal tipsare och informationslämnare, som i öppet namn bidrar. Anonymitet garanteras och ges. Till er vill vi skänka en särskild tanke nu i jultid. Ni vet vilka ni är.

På detta följer de anonyma tipsen, som är allt annat än obetydliga. Varken i mängd eller kvalitet. Du som tipsade om Disneyresan finns här. Ditt tips var inte helt korrekt, men ändå så bra och inte långt från sanningen, visade det sig. Tack.

Andra läsare spiller sina hjärtan genom meddelanden, i vad som får betraktas som desperation. Ibland är gränsen mellan bloggande och terapi hårfin. Huruvida vi kan erbjuda någon typ av lindring, vet vi inte. Men vi svarar åtminstone på allt.

Länge väntade vi på någon typ av motoffensiv från de som har allt att förlora på bloggens existens. Men den offensiven har uteblivit. Nu bedömer vi att det är försent. Tystnad och parallella verkligheter lär även fortsättningsvis karakterisera bloggens relation till media. Och socialdemokraterna… Ja, vad ska ni göra? Så länge ni har släktfest på kandidatlistor, i fullmäktige och i nämnderna, så finns inget ni kan göra. Så länge ni har sju heltidsarrvoderade politiker i kommunen, med obscena löner, är och förblir ni ett snaskigt etablissemang, vars uppenbart prioriterade uppgift är att berika er själva. De som möjliggör alltihop är ett nätverk av funktionärer i de olika kretsarna, som består av företrädesvis äldre som mentalt gått i stå och fastnat i en verklighet som inte längre finns.

Nej, det skall inte missförstås för kritik mot äldre. Det är framförallt äldre i den andra vågskålen, de som vaknat och förstått varthän alltihop är påväg.

Till sist ett försök till visdomsord. Samhället är inte statiskt. Den som uppehåller sig vid ögonblicksbilder av hur samhället gestaltar sig just nu, kommer inte se varken förklaringar till, eller lösningar på, problem. Nej, samhället är dynamiskt. Det rör sig i tiden. Med en fart och riktning, som är olika i varje aspekt av dess utformning. Vår tid är också utmätt och ändlig. Livet tar en dag slut.

Vi borde därför uppehålla oss mer vid frågorna: vart är vi påväg? Och vad blir eftermälet?

God Jul!

(Vi tar inte paus under julhelgerna).

Spara PDFSkriv ut