I onsdags inträffande något mycket märkligt och det föregicks av något lika märkligt i måndags. Vi tar det i ordning.
På måndagen sammanträdde omsorgsnämnden. Ett av ärendena var en expansion av äldreboendeplatserna i kommunen. Nämndsordförande Anna Sundberg hade ett förvaltningsförslag på en sådan expansion, där alla tillkommande platser föreslogs produceras i centralorten. Det kan här vara på sin plats att förklara, vilket Tomas Izaias Englund även gjorde i en ledare (mer om den nedan), att ett tjänstemannaförslag i en sådan här stor fråga, i princip är synonymt med ett förslag från den styrande majori…, förlåt, minoriteten.
Nu händer det smått otroliga. De borgerliga partierna, samt V och SD, förkastar förslaget och lyckas med konststycket att kasta fram ett alternativt förslag på sittande möte. Expansion skall i det förslaget ske även i Björna och Bjästa.
Det går alltså. Vadå? Att vända sig mot den historiska makten. Slå näven i bordet. Säga nej.
Vi konstaterar: från och med denna vecka, finns en tydlig majoritet i fullmäktige för en landsbygdsvänlig politik. Och den majoriteten omfattar såväl socialister och liberaler, som konservativa.
Det bör inflikas att något beslut inte togs. Ordförande Anna Sundberg drog tillbaka ärendet och där är vi idag. Men, existensbeviset är avklarat. Nu är det upp till C, M, KD, V och SD att visa att man kan reproducera ett sådant här vuxet politiskt agerande.
Över till den andra märkliga saken. På onsdagen publicerar Allehanda en artikel om det som hänt, signerad Mikael Nordstrand. En journalist som knappast gjort sig känd för att ha en vass penna. Men här händer det plötsligt.
Artikeln har rubriken:
’Bygdsam känner sig lurade – S ville driva igenom hårt slag mot Björna: “Väldigt besvikna, har levt i en naiv tro”’
Den innehåller en bra redogörelse för vad som skett och den ställer frågor till de inblandade. De rätta frågorna och skarpa frågor. Tomas Izaias Englund följer sedan upp artikeln med en ledartext som ger en bra analys och är läsvärd även för oss som inte delar Englunds politiska hemvist.
Det kan inte nog betonas: det är ju så här det ska se ut i en tidning. Varför gör det inte det oftare?
Allehanda missade Arne Gavelin. Med flit. Det är nog en korrekt analys att denna blogg smittat ärendet och gjort det spetälskt. Elaka som vi varit mot chefredaktören. Men det kan vara bra att veta detta: tidningen Nordsverige har kraftigt ökat sin upplaga p.g.a. artiklar om Arne Gavelin. Det finns ett samband mellan vad redaktioner producerar i text och hur köpvilliga vi i allmänheten är. En Allehanda som ändrar inriktning och journalistisk praktik, kommer också kunna öka upplagan.
Vi passar också på att tacka Allehanda för att de släppt fram en veritabel folkstorm på insändarsidorna, i form av protester mot byggplanerna på Varvsberget. Man förstår att något har hänt, när Elvy Söderströms och Lena Näslunds fjäskiga insändare gentemot Nicklas Nyberg, inte framstår som just något annat än fjäsk och det gamla konceptet: nu talar vi om för sosseväljare hur de ska tycka i ännu en fråga där de inte kan tänka själva.
(Om Varvsberget: Sluta skjut från höften, Englund. Hölstrade sidovapen ser häftiga ut, men är inte träffsäkra. Fältskytte vinner i längden.)
Och huvet på spiken, riktigt!
Det är ju det här vi vill ska ske, vi vill läsa om, verkligheten i kommunerna och i landstingen. Det är ju det som gör att man kan tänkas lägga ut sina pengar på en tidning. Inte några intetsägande artiklar om Lisas bästa pelargontips eller Sven och Astrids borttappade instruktionsbok till kabel-tv-boxen…
Bra jobbat, Allehanda! Och bra jobbat, politiker, även om det tar emot att säga det.
Såg med viss förvåning artikeln av Thomas E Englund om kritiken mot Magnus Haglund att han borde ägna sig åt kommunens ekonomi istf jaga EPA traktorer och bilburen ungdom som stör boenden på helgerna.
Den typen av granskning och kritik vill vi läsa mer om i Allehanda.