Förra måndagen var det fullmäktigesammanträde. Interpellationen om rättssäkerhet för individer satta under förvaltarskap, hanterades då slutligen. Ordföranden i den med Umeå m.fl. gemensamma överförmyndarnämnden, Arvid Lundberg (Mp), deltog över video och läste upp det redan tidigare avlämnade skriftliga svaret.
En kort ”debatt” följde, där Annika Jonsson (M) agerade halvhjärtat ombud för författarna av interpellationen, vilka inte var närvarande. Arvid Lundberg svarade pliktskyldigt, varefter Göran Wåhlstedt (V) hade ett kort anförande, som även det besvarades av Lundberg.
Interpellationen nämnde inte Arne Gavelin och hans namn nämndes inte i ”debatten”. Ändå är det för alla insatta fullt klart att hela saken handlar om Arne Gavelins fall.
Det som beskrivs ovan kan beskådas i klippet nedan.
Det är ingen idé att klanka på Arvid Lundberg. Han är ett offer för omständigheter bortom egen förståelse och kontroll. Arne Gavelin-affären trillade ned i knäet på honom, när Övik tog plats i den gemensamma överförmyndarnämnden och övergav upplägget med en ensam överförmyndare.
Det som dock inte försvann med den nya nämnden, var överförmyndarens kansli i Övik. Samma kanslichef är där kvar och samma arbetskultur. Som en ande svävar över kansliet den politiska figur som är upphov till kansliets arbetssätt: Jan-Olov Häggström, fullmäktiges socialdemokratiska vice ordförande, som under 18 år var ensam överförmyndare och inte hade några som helst problem med att se till att hans dåvarande hustru blev förvaltare och hamnade under hans jäviga tillsyn. Hon som resolut tömde paret Öhmans bohag och, som det heter på överförmynderiets byråkratiska, avvecklade deras boende.
Om paret Öhmans öde kan man delvis läsa i en skrift från Timbro, ”Omyndigförklarad!”. Läs gärna hela, hoppa annars till sid 31.
Jan-Olov Häggström sa vid ett tidigare fullmäktigesammanträde att när interpellationen ska behandlas, så kanske han själv skulle äntra talarstolen. Det gjorde han nu inte, utan satt tyst still. När förbud mot tiggeri debatterades, så tog han dock till orda i mången replik. Alla med det gemensamt att hans upprördhet och allvar gav intryck av att vara spelade.
Här finns i överförmynderiverksamheten en historik av att den lilla människan i beroendeställning skall tyst hålla i mössan, emedan partiet och kommunal förvaltning vet vad som för henne är bäst. En konkret politisk skiljelinje mellan å ena sidan en socialistisk världsåskådning, å andra sidan en mer frihetlig sådan.
Vet din plats.
Måste ändå ge cred till författarna för bra frågor på ett otydligt interpellationssvar. Tyvärr svarade Arvid inte direkt på frågorna heller.