Den 11 september är det val. Det märks inte i kommunen. Knappt någon debatt. Vad vill partierna? Ingen vet.
Både sosseriet, vänstern och tröttoppositionen är i princip tysta. Det hela är faktiskt obehagligt. Demokrati kallas det tydligen, men liknar mest ett hemlighetsmakeri. Röstandet sker efter samma princip som avgör vilket fotbollslag man håller på; det bestäms genom födseln.
En nyhet finns. Ett lokalt parti har bildats – Lokal Framtid. Dit går vår röst.
Egentligen är det ett enkelt val. Ett val genom uteslutningsmetoden och eftersom partiet är nytt, finns ingen historia att klanka ned på.
Socialdemokraterna är blä. Vänsterpartisterna är halvfnoskiga (men åtminstone någorlunda ärliga och rakryggade till skillnad från S). Centerpartisterna kommer att främja ett socialdemokratiskt styre och det högavlönade ”oppositionsrådet” Åkerlind är en politisk katastrof, vars enda merit till posten är sitt släktskap. Kristdemokraterna verkar vara en lika stor släktfest som sosseriet, där nepotismen sitter i väggarna. SD är äldre oldboys, helt utan förmåga att driva politik.
Och Moderaterna…säger någon Annica Jonsson, så kommer huvudvärken.
Internt håller partierna igång däremot. Man vänder sig alltså inåt, mot den krympande gruppen egna. Exempel:
(Ursäkta den dåliga bildkvaliteten, men bilden ser faktiskt ut så där på Socialdemokraterna Örnsköldsviks facebooksida).
Ett tillsynes otroligt spännande evenemang. Partiet som satt i regering 40 år i följd (1936-1976) och som har regeringsmakten de senaste två mandatperioderna, håller möte på temat ”Hur skapar vi ett solidariskt och demokratiskt samhälle i framtiden?”.
Vän av ordning undrar: anser ni er inte ha gjort det ännu? Och är det kaffe och korv som lockar besökarna eller de politiska fantomerna vars framträdanden utlovas?
Ja, ja. Sossarna har levererat en del otroligt ointressanta budskap så långt. Det lär hinna komma en del till. Vi tänkte visa upp dem i lite lagom takt fram till valet. Med beska och enkelt förutsebara kommentarer, förstås.
Dessutom kommer vi ta en kik på sossarnas kandidatlistor på valsedlarna. Vem är släkt med vem?
Apropå valdagen och valsedlar, har ni tänkt på en sak hur dessa hanteras?
Vi kan nog säga att en valsedel är det enda och det värdefullaste jag äger när det gäller att välja personer som skall leda vår framtid. Där har jag ett litet avgörande. Trodde jag!
I alla länder världen över där val sker. får ingen annan röra din valsedel. Du lägger själv din valsedel i urnan eller lådan. Valet är helt och hållet ditt!
Inte i Sverige! Här är du nu helt plötsligt inte betrodd längre att klara av denna enkla uppgift. Väl framme vid valurnan eller som i vårt fall, lådorna där valsedlarna skall stoppas ner i, så är du inte längre betrodd att klara av denna uppgift.
Nu tar personal från olika politiska partier, utsedd av lokala representanter för Valmyndigheten över: De tar dina tre valkuvert ur din hand och stoppar ned dem i lådorna. Du som svensk medborgare anförtros inte längre denna uppgift att själv stoppa ned valsedlarna i rätt låda, utan valfunktionärerna tar dina valsedlar ur din hand och stoppar ned dem i lådorna.
Tala om att förminska förtroende för mig som fullvuxen medborgare. Att jag som arbetat och skattat och ställt upp för samhället i drygt 55 år inte skall klara av det sista momentet på valdagen, nämligen att stoppa ner mina egna valsedlar i lådorna! Valmyndigheten litar in i det sista inte på mig! Det står faktiskt i valförordningen att valkuverten skall överlämnas till…
Myndighetstänkandet går före allt. Jag som väljare skall känna att “storebror” staten kan bättre än jag. Du lille väljare är inte fullt ut betrodd! Myndigheten kan och vet bättre! Vid valet 2018 vägrade jag att överlämna mina valkuvert till sittande person vid vallådorna. Stor kalabalik utbröt. Lokalen utrymdes och ansvarig överkucku-valförrättare tillkallades. Samtal ringdes.Svetten lackade på funktionären. Några ord ur telefonsamtalen som följde kunde uppfattas. “de är en jävel som trilskas”…Någon kollade med valmyndigheten via nätet. Det hela slutade med att “överkuckun” till valförrättare, en centerpartist, bad att med fingrar känna på mina valkuvert för att konstatera att de inte innehöll något ämne som kunde förstöra övriga valsedlar i lådan. Kanske sprängämnen av något slag. Därefter fick jag under stort iakttagande av all valpersonal stoppa mina valkuvert i vallådorna. Detta var Sverige år 2018.