Igår skrev Allehanda om den partiellt avstängda bron över Moälven i Hörnett:
Hur stollig denna historia är, framgick dock inte riktigt. Låt oss därför påpeka några saker.
Det är knappt två år sedan brister upptäcktes. Enligt ”tillförordnad enhetschef” på kommunen – vilken enhet framgår lustigt nog inte – har projektering av reparbetena fördröjts. Nu förväntas arbetet kunna påbörjas någon gång under 2023 och sedan pågå under två år.
Det medför detta:
Det dåliga skicket på bron upptäcks sommaren 2020. Prognos för färdig reparation är någon gång under 2025.
Fem år! Driver ni med oss?
En sådan här skötsel av vår gemensamma egendom, kommer föra oss till en punkt där kommunen mest ser ut som en postsovjetisk katastrof.
Nästa grej: skicka fakturan för renoveringen till indierna. Ta en titt på bron. Allt varmgalvat stål är rostangripet. Det beror garanterat på sura utsläpp från fabriken.
Samma fabrik som hade ihjäl en människa och skadade flera svårt med legionella, utan att någon kostymnisse ställdes till rättsligt ansvar.
Tillspetsat: i det socialdemokratiska arbetarparadiset Övik ser man åt andra hållet när utländska kapitalister har ihjäl invånare.
Läs inlägget Legionelladöden: I Stockholm prövar rättsväsendet företagens ansvar – inte i Domsjöfallet.
Bristen på underhåll och bristen på pengar på oförutsedda kostnader är det mest skrämmande.
Starta projekt av diverse slag går tydligen bra, men att avsätta pengar och planera för drift och underhåll av vägar broar, fastigheter m m saknar motstycke.
Skrämmande och oansvarigt.
Blåstanken, som ska ta hand om de svavelhaltiga gaserna och vbf dem till förbränning av svavlet innan utsläpp via hög skorsten, är öppen på toppen och alla sura svavelhaltiga gaser släpps istället ut strax över marknivå. Detta för att anläggningen blev felkonstruerad och vakuum bildas, vilket nästan sög ihop tanken vid uppstarten.
Blåstanken är den där sönderrostade vita tanken med en mörkröd rand, nära bron.
Detta innebär att bron omges av sur, illaluktande dimma, som korroderar ALLT i dess väg. I Hörnett, och på bron, luktar det värre än på 70-talet, och det är konstigt att inga boende klagar.
Men ingen verkar heller klaga i Domsjö, där lukten från bio”reningen” ligger tung över nejden.