”– Visst blir man orolig, speciellt när man är äldre, säger Violet Hörnlund som bor knappa tre kilometer från fabriksområdet.
– Det har hänt nu och kommer säkert att hända igen, säger Hörnlund.”
Så säger en Domsjöbo till radio P4 i efterdyningarna av att fem personer smittades av legionella 2010. Smittan kom från Domsjö fabrikers biorening och mer specifikt från det syresatta reningsteg som följer på en anaerob rening.
En av de smittade kräver sedermera skadestånd av Domsjö fabriker. Hon låg sjuk i tre månader, varav en i respirator. Tarmen sprack och stomipåse var nödvändigt under lång tid. 30 kg kroppsvikt försvann under sjukdomsförloppet, varav så mycket muskelmassa att rehabilitering krävdes för att åter kunna gå för egen maskin. P4 berättar om hennes öde.
En äldre man i Domsjö insjuknar drygt två år senare och avlider i mitten av december 2012. Först en månad senare når nyheten media och P4 verkar vara först att rapportera dödsfallet den 14 jan 2013. Två dagar senare publicerar Allehanda en artikel där Smittskyddsinstitutet slår fast att legionellabakterierna kom från Domsjö fabrikers anläggning.
Violet Hörnlund fick alltså rätt.
De efterlevande får veta av massmedia att legionellabakterierna kom från fabriken. Ingen myndighetsperson uppvisar anständigheten att kontakta dem innan nyheten går ut. En son till döde intervjuas av Svt Västernorrland:
”– Vi har inte fått någon information från de här myndigheterna, vi fick informationen via medierna. Vi har inte blivit kontaktade på något sätt efter pappas bortgång.”
I intervjun framgår också att de efterlevande är kritiska mot myndigheterna:
”– Vi känner att vi måste gå till botten med myndigheternas ansvar. Hur kunde de ge okej att köra igång anläggningen igen i oktober – en och en halv månad senare gick min pappa bort på grund av de här legionellabakterierna, säger sonen Magnus Söderlund, som tillsammans med sina syskon skickat in en anmälan till Justitieombudsmannen.
– Pappa får vi inte tillbaka, men kan vi reda ut vad som hände är vi nöjda.”
Därför JO-anmäler de kommunen, Länsstyrelsen och Smittskyddsinstitutet. Vad det blev av den JO-anmälan, vet vi inte.
Det syresatta reningssteget stängs. Lukten blir då starkare från Domsjöfabriken. Med tiden minimerar man lukten genom att trimma processen, för att slutligen sjösätta en investering om 50 Mkr i ny rening.
Två saker blir tydliga när man läser igenom mediarapporteringen i legionellafallet.
Det första är hur flat den västernorrländska median är. SR och Svt visar visserligen intresse för det som hänt, men frågor om ansvar existerar knappt. För Allehanda är helt uppenbart det viktigaste att framställa fabriken i god dager. Artiklarna är rakt fjäskiga. En obehaglig, fördummande och omoralisk journalistik. Med döden som kuliss.
Det andra är detta inläggs huvudpoäng: Ingenstans står en artikel att finna, där saker som polisutredning, miljöåklagare, brottsutredning, vållande till annans död, o.s.v. nämns. Hur är det möjligt att i två omgångar söla ut legionellabakterier i närområdet, smitta 6 personer, varav en får mycket svåra skador och en dör – utan att saken får ett rättsligt efterspel?
Vi har frågat Länsstyrelsen om de har gjort en polisanmälan och fått svaret att de ”hittar ingen”. Något vettigt svar på ”varför?” får vi inte. Polisen har knappast missat legionellafallen, men vi kan inte finna att de skulle initierat en utredning. Något de ska göra, då miljöbrott och vållande till annans död faller under allmänt åtal.
Vore det bloggarnas nära och kära som avlivats av legionellan, så hade försumligheten drivits rättsligt. Sådan är ordet och pennans makt. Det betyder – vilket du läsare redan visste – att rättvisa i Sverige idag tillfaller den som har förmågan och fräckheten att driva den.
Det som aktualiserat ovan gamla nyheter är en nyhet från 28/1:
I huvudstaden slipper du inte undan en rättslig prövning. Varför gör man det i Övik?
Fler inlägg
Metsäs vinst rasar – kan bli stora omställningar i Finland
Modo, avtalen och kommunen
Ofri folkbildning – någon annan betalar