Den socialdemokratiska fullmäktigeledamoten Erica Howcroft har författat en motion där hon föreslår att kommunens skattebetalare ska stå för kostnaden för gymnasieelevernas studentmössor. En sådan mössa i standardutförande kostar 4-500 kr, varför Howcroft torde anse att nöden nu är svår i Örnsköldsviks kommun.
Fullmäktigen remitterade motionen till Bildningsnämnden. Där tas den upp på kommande sammanträde den 25 mars.
I ett yttrande från Bildningsförvaltningen skriver den biträdande förvaltningschefen följande:
”Bildningsförvaltningen anser att motionens intention inte är en fråga eller ett ansvar som faller inom förvaltningens verksamhetsuppdrag. Utifrån den ekonomiska situation som bildningsförvaltningen har 2025, med en budget i balans, men med kännedom om minskande verksamhet utifrån kraftigt vikande barnafödande, så är det av den anledningen inte heller en fråga som förvaltningsledningen anser ska prioriteras. Örnsköldsviks kommun har verksamheter dit familjer och enskilda individer kan vända sig om det är en fråga som tangerar ekonomiskt bistånd.”
Ett yttrande helt i GÖ:s smak.
Hur kan man fr politiskt håll komma på en så korkad idé?
Om det vore någon förälder eller studenter som ville det är mer normalt.
Men fr politiskt håll föreslå något så dumt är anmärkningsvärt.
Det är intressant hur en politiker väljer att lyfta frågan om studentmössor just nu. När kommunen står inför tuffa ekonomiska beslut och bildningsförvaltningen redan signalerar att resurserna knappt räcker till grundläggande verksamhet, känns det nästan provocerande att föreslå att skattebetalarna ska stå för en symbolisk kostnad på flera hundra kronor per elev.
Det här är ett klassiskt exempel på politisk signalpolitik – att skapa en känsla av handlingskraft utan att faktiskt lösa något verkligt problem. Om målet är att stötta ekonomiskt utsatta elever finns redan riktade stöd att använda. Problemet är inte att vissa elever saknar studentmössa – problemet är att skolorna kämpar med nedskärningar och minskande elevunderlag.
Politik handlar om prioriteringar. Att föreslå att kommunen ska bekosta studentmössor när det finns större strukturella utmaningar signalerar antingen att man inte förstår det ekonomiska läget – eller att man medvetet väljer att fokusera på en symbolfråga för att skapa rubriker. I båda fallen är det bekymmersamt.