Jämställdheten i uttaget av föräldrapenning och vab försämras på nationell nivå, men Västernorrland bryter trenden. Enligt TCO:s senaste ”jämställdhetsindex” är länet ett av få där utvecklingen går i ”jämställd riktning” under 2024.

Indexet för Västernorrland förbättrades till 67,4, jämfört med 67,6 året innan. Det placerar länet som fjärde bäst i landet. Örnsköldsvik har det mest jämställda uttaget i länet, medan Sollefteå ligger i botten. På riksnivå steg indexet till 68,3, vilket innebär att kvinnor i genomsnitt tog över två tredjedelar av dagarna – en ökning från föregående år.

TCO:s ordförande Therese Svanström menar att förändringar i föräldraförsäkringen bidragit till den negativa utvecklingen. Hon efterlyser reformer som fler reserverade månader per förälder och bättre ekonomiskt stöd för låginkomstperioder under barnens uppväxt.

Jämställdhetsindex bygger på Försäkringskassans statistik från 2006 och visar hur dagar med föräldrapenning och vab fördelas mellan könen. Ett index på 50 skulle innebära helt jämställt uttag.

På vilket sätt lika uttag mellan könen av föräldrapenning ger ”jämställdhet” är inte helt lätt att förstå. En dotter sa nyligen: ”De vill bara ha oss som mjölkkossor, sen ska vi ut i produktionen igen”.

Inte heller verkar TCO:s variant av jämställdhet framkalla någon vilja att skaffa barn, ty Västernorrland är ett av Sveriges län med lägst födelsetal. Visserligen förklaras det också av att befolkningspyramiden är osedvanligt skev här, med alldeles för få yngre människor i relation till antalet äldre. Å andra sidan har den situationen uppkommit genom utflyttning och då till – enligt TCO – mindre jämställda län som Stockholm.

Vi vill nog slå fast att detta är ännu ett tramspåhitt utan värde. Det är frestande att lägga till ”från vänster”, men det vore en lögn. I stort sett alla partier svär sig till dylika dumheter nuförtiden.

En mor sa en gång för länge sedan att ”jämställdhet sitter inte i diskbaljan”. Hon menade att det var hushållets egen sak hur man organiserar vardagen. Hon hade också en stark uppfattning om att när kvinnor sorterades bort på arbetsmarknaden p.g.a. kön, trots goda meriter, ja då förelåg ett jämställdhetsproblem. Ett riktigt sådant.

En son menar, långt senare, att människor som vill leva jämställda liv bör välja livspartner med omsorg. Ingen offentlig sektor eller lagstiftning kan kompensera för ett därvidlag dåligt val.