Barnafödandet i Sverige är historiskt lågt. Födelsetalen – antalet årligen födda barn per tusen invånare – har fallit från 12,3 år 2010 till 9,8 förra året. Den summerade fruktsamheten år 2024 var 1,43 barn per kvinna. Antalet födda i riket understeg 100 000. 

Utvecklingen nämns av politiker. Vår lille store ledare Ulf Kristersson skrev rent av en debattartikel i Svenska Dagbladet om saken förra året. Men någon debatt vill ändå inte infinna sig. I förhållande till frågans betydelse och den risk fallande födelsetal utgör, är saken nära nog stendöd. I bästa fall möts den med en axelryckning. Framtiden är omställt grön och det är inflyttning (läs: invandring) som ska upprätthålla befolkningens storlek i Örnsköldsvik och Västernorrland, såväl som andra delar av Sverige. 

Hur illa är det? Det är riktigt illa. Förra året fanns det 651 6-åringar folkbokförda i Örnsköldsviks kommun. Motsvarande antal 0-åringar (födda under 2024) var 386. Sexåringarna börjar nu till hösten årskurs ett i skolan. Om ytterligare sex år börjar förra årets 0-åringar i ettan. De är då endast 59% av antalet ettor som börjar i höst. Vart tredje klassrum kommer att stå tomt. 

Under babyboomen i början av 90-talet låg födelsetalen i Örnsköldsvik på ca 13. I riket som helhet på dryga 14. År 2024 var födelsetalet i Örnsköldsvik 6,8 barn per tusen invånare. Det placerar Örnsköldsvik på plats 42 från botten bland Sveriges 290 kommuner. Den enda kommun som har lägre födelsetal än Örnsköldsvik och samtidigt har fler invånare är Gotland. Slutsatsen måste bli att Örnsköldsvik har mycket låga födelsetal i förhållande till kommunens relativt stora storlek. Eller annorlunda uttryckt: som relativt stor kustkommun borde födelsetalen vara högre. I Västernorrland är endast Kramfors och Ånge sämre. Det är två döende kommuner. 

Högst födelsetal har Malmö, Göteborg, Stockholm, Solna och Sundbyberg. De ligger i intervallet 11-14,5. Den huvudsakliga förklaringen är att deras befolkning är yngre och andelen kvinnor i barnafödande ålder är avsevärt högre. Inte att kvinnor föder fler barn. 

I tidningen Dagens Medicin yttrade sig Martin Kolk, docent i demografi, i februari 2024 så här:

“– Om det låga barnafödandet blir permanent så kommer det på lång sikt bidra till en åldrande befolkning. Man ska inte överdramatisera hur allvarligt det är, men det innebär ju att det blir svårare att finansiera socialförsäkringssystem när man har fler äldre att försörja.”

Docenten verkar endast se på lång sikt och problemet anses vara en åldrande befolkning, med påföljande effekter på socialförsäkringssystemet. Den inställningen, eller snarare avsaknaden av förståelse för andra problem med en snabbt minskande befolkning, blir allt mer besvärande. Socialförsäkringar och det faktum att färre får försörja fler, är problem. Men inte de värsta problemen och de skymmer sikten för det verkligt obehagliga: konsekvenserna av att samhällets materiella kostym blir för stor när befolkningen minskar snabbare än den naturliga omsättningen på materiel kan hantera.

Vad avses med “materiell kostym”? All infrastruktur inklusive bostadshus, ekonomibyggnader, vägar, …

När det i ena änden tillförs betydligt färre nya människor genom födslar än det i andra änden dör av, så minskar behovet av bostadshus, vårdcentraler, skolor, o.s.v. Om nedgången i födslar vi sett de senaste åren fortsätter eller rent av permanentas, så kommer vi inte alls behöva vänta på en “åldrande befolkning” för att se effekterna: de visar sig direkt inom barnomsorg. 

Arbetar du inom förskolan och läser denna text? Du kommer inom ett år se effekterna av det låga barnafödandet: antalet inskolningar kommer att sjunka som en sten. 

En minskande befolkning i en kommun har endast behov av nybyggnation när befolkningens bostadspreferenser ändras inom kommunens område. Urbanisering ger avfolkning på landsbygden med tomma hus som följd. Samtidigt byggs det i centralorten. Ändå minskar kommunens totala befolkning. Människorna som bor i centralorten ser byggkranarna och läser de tillrättalagda feelgoodnyheterna i lokalblaskan. Allt ser bra ut!

Ändå lurar katastrofen runt hörnet. Ta en roadtripp till Kramfors. Medtag matsäck. Stanna i Väja, Bollsta och Nyland. Spatsera. Insup atmosfären. Det är framtiden man ska vara rädd för. 

I samma stund som urbaniseringen slutar försörja centralorten med bostadsköpare, kommer priserna vända resolut nedåt. Eftersom 40-talisternas hädanfärd i kollektiv bemärkelse står inför dörren, kan effekten komma att bli påtaglig. 

Det gäller för övrigt inte bara bostäder. I ett krympande samhälle kommer även ekonomibyggnader, butikslokaler och andra lokaltyper ämnade att bruka kommersiellt eller av offentlig sektor, att bli tomma. Hur många BVC behövs om barnafödandet halveras?

De tomma husen kommer inte att underhållas och med tiden blir de alltmer förfallna vittnesmål från en tid som flytt. Som i Ådalen. 

Om ovan verkar de lokala politikerna bry sig föga. De följer istället verklighetsfrånvända instruktioner från sina moderpartiers ledningar. Rabblar deras mantra. Räddar klimatet i fullmäktige. 

Vad de borde göra är att driva uthållig och omfattande opinion mot unga människor i kommunen: stanna kvar, familjebilda och föd barn. Framtiden blir vad vi och ni gör den till.

Den köps inte över disk i en annan del av världen.