I senaste numret av tidningen 7 (23/2) så har Ulf ”Boa” Eklund skrivit en artikel om det nya äldreboendet i Själevad, kallat Nybygget. Artikeln är, som alla 7:ans artiklar, kort i texten med många bilder. Ett förhållande som kanske visar hur 7:an betraktar sina läsare?
I den korta texten hinner Ulf Eklund ”imponeras av den höga standarden och de moderna tekniska lösningarna”. Artikeln framstår som ett beställningsjobb från socialdemokratin – ”titta så duktiga vi är!”. Om det är så, eller om Ulf Eklund – delägare i koncernen i vilken 7:an ingår – vill smeka den annonsköpande kommunförvaltningen medhårs i profylaktiskt syfte, kan vi inte veta.
Vad som dock framgår med obehaglig tydlighet, är hur den socialdemokratiska folkuppfostringsivern, närmast av kulturrevolutionärt slag, t.o.m. letar sig in i dödens väntrum. Ty enhetschef Cecilia Wackerberg uttalar sig på följande sätt:
– Vi hoppas att det kommer bli ett mångkulturellt, tillåtande och normöverskridande hus där man inkluderar och inkluderas.
Vad är det för mångkultur de gamla har behov av? Vilka normer skall överskridas och varför? Vad var det som inte var tillåtet på Nybyggets föregångare? Inkluderar? Inkluderas? Uppenbart skall inte ens de äldre skonas från nyspråkets politiska avarter, som vore det inte nog med teknokraternas ”brukare”.
Vad är det för politiska tjänstemän som är satta att vara chefer över en verksamhet som borde sätta tradition, igenkänning och historiskt sammanhang i främsta rummet? Det kan vi i ett av fallen svara på.
En av de fyra enhetschefer – som tydligen alla behövdes för att visa Nybygget för Ulf Eklund – är Kerstin Jutterström. Maka till Gunnar Jutterström (S), som innehar en stol i fullmäktige samt är ledamot i humanistiska nämnden och valnämden.
Från vaggan till graven. Via dödens väntrum i Själevad.
Vilhelm Moberg får runda av detta vemod:
Fler inlägg
Då och nu
Tabberas
Perspektiv på äldreomsorgslyftet