[Långt inlägg nedan. Sammanfattning: S har utan någon riskbedömning och försiktighetsprincip värd namnet drivit på en satsning på hamnverksamhet i Köpmanholmen, trots att kvicksilverproblemet var känt redan under första halvan av 2000-talet. Nu är hamnen nedlagd.]
Vi har i två inlägg, här och här, beskrivit fiberbanken i Köpmanholmen. Nu tar vi en titt på hur kommunen agerat.
Under perioden 2003-2004 sanerades industriområdet i Köpmanholmen på miljögifter. Eventuellt pågick arbetet in på år 2005. Gamla byggnader revs, jordmassor sanerades.
Enligt en rapport från SGU som publicerades 2014 – vi återkommer till denna rapport i ett separat inlägg – så gjordes undersökningar av fiberbanken i samband med saneringen av industriområdet. Redan under första halvan av 2000-talet var det alltså känt att fiberbanken existerade, var stor och innehöll mycket höga halter kvicksilver.
Naturligtvis var fiberbanken känd tidigare. Men den första referensen till provtagningar som visar höga kvicksilverkoncentrationer som går att hitta på nätet, är provtagningar i samband med saneringsarbetet 2003-2004.
Så hur agerar då kommunen?
Den 26 april 2004 publicerar Allehanda denna artikel och vi klipper in lite bilder av texten:
Så här i efterhand framstår ovan som en stor tragik. Hamnen i Köpmanholmen är idag nedlagd. Alla investeringar som gjorts i hamnen, till betydande belopp, är bortkastade.
Visste du inte att hamnen är historia? Ingen stor sak har gjorts i media av det, men ändå är hon det – nedlagd. Hur man gjorde det beskriver vi i ett separat inlägg.
Men låt oss fortsätta historiebeskrivningen.
Någonstans och på något sätt, lämnade ändå proverna i fiberbanken avtryck. Men först under 2006, ty då står detta i Allehanda:
Vem skrev då denna artikel? Samma journalist som häromveckan skrev en krönika som gick ut på att folk inte bryr sig om miljön. Artikeln från 2006 avslutas med:
Genom sig själv känner man andra, Ulf Häggqvist. Och man kan vara maktens nyttiga idiot på mer än ett sätt. Inte en kritisk fråga ställd.
Det framgår med obehaglig tydlighet av Häggqvist artikel att man satsade på en utbyggd hamnverksamhet, trots vetskap om vad som döljde sig under ytan i Köpmanholmen. Ingen försiktighetsprincip, ingen riskbedömning. Det framgår också att fartygstrafik över fiberbanken riskerar att sprida kvicksilvret i miljön. Vi vet idag att det marina livet i Nätrafjärden har ett upptag av både kvicksilver och dioxin. För vidare transport i näringskedjan. Våra barnbarn kan mycket väl behöva fara till Stockholm med sina barn för att se havsörn. Det behöver inte bli så, men risken finns helt klart. Den är inte försumbar.
Så visade sig också fiberbanken vara arealt mycket större och innehålla tre gånger så mycket kvicksilver som angavs i Häggqvists artikel. Vida större än det fjuttiga område som avlysts för fartygstrafik. Fartyg har rutinmässigt anlöpt hamnen ovanför denna fiberbank. Ulvöfärjan vispar runt propellerströmmar varje dag när hon avgår och anlöper Köpmanholmen. Och visst visar SGU:s rapport spår av just propellerströmmar och skred (ras) – just under färjans färdväg. På däck står turister i en skärgård i världsklass.
Vilka fartyg har då lossat i Köpmanholmen? En ung Tomas Izaias Englund skriver 2008 om lossning av vindkraftsverk:
Fyra år senare, 2012, lever fortfarande drömmen. I en ny artikel av Englund kan vi läsa:
På bilden lossas vindkraftverk från fartyget Michianborg. Hon är 135 m lång:
135 m lastfartyg smyger man inte på plats utan att skapa kraftiga undervattensströmmar. Där hon ligger på bilden går fiberbankens nordvästliga gräns.
Englunds artikel avslutas med:
Till Englunds försvar som journalist skall noteras att han 2008, när den första artikeln om lossning av vindkraftsverk skrevs, endast var 24 år gammal. Han visade sig sedermera vara så bra att han blev parkerad på ledarsidorna, där han inte kunde orsaka det korrupta sosseriet någon större skada.
Men något försvar för Glenn Nordlund finns inte. Tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen har även de lyst med sin frånvaro när det gäller att hantera verkligheten utanför provrörsvärlden och skrivbordsmiljön. Man har forskat, undersökt, skrivit rapporter, o.s.v. Men inte beaktat den verklighet som fanns, vari en sossarnas våta dröm om omfattande hamnverksamhet rakt ovanför giftbanken i Köpmanholmen ingick.
2012 var nämligen allt fältarbete avslutat i SGU:s undersökning. Men rapporten var inte publicerad. Dock kan man tycka att det borde funnits förhandsbesked. Trillar man på en fiberbank som är väsentligt större än man trott och med en tre gånger så stor mängd kvicksilver i sig – 1465 kg – så kan man tycka att någon förbannad byråkrat borde ha dragit i nödbromsen. Men icke. S-tentaklerna går förstås rakt in på Länsstyrelsen. Vi påminner om att när Domsjöfabriker sölade ut bioharts i Öviksfjärden, polisanmälde inte Länsstyrelsen bolaget förrän Granskning Örnsköldsvik undersökte saken ett halvår senare.
Vi återkommer som sagt till SGU:s rapport. Här ställer vi istället frågan: hur kunde det bli så här? Tillhör du den mindre skara som har skickat meddelanden till oss på facebook om att vi bör vårda vårt språk, sluta då läsa här nu. Vi är ingen vinstdrivande journalistisk verksamhet, utan ett privat initiativ. Och vi använder, precis som i det privata, det språk som situationen ibland påkallar.
Hur kan ett helt sosseetablissemang förfara så in i helvete vårdslöst med vår gemensamma miljö? Ingenting är väl för fan mer förtjänt av en socialistisk syn som just miljön? I Köpmanholmen och det samhällets närhet finns en hel hoper sossar med stort inflytande i partiet lokalt i Övik. De måste varit införstådda med miljöproblemen i havet. Så varför var de tysta? Vi gissar att det berodde på att någon eller några högre upp i partihierarkin helt enkelt bestämt att nu ska det bli hamnverksamhet på allvar i Köpmanholmen och lite kvicksilvermarinerad fiberbank ska inte få stoppa den saken. Någon som kommer ihåg Elvy Söderströms korkade uppsyn där hon satt inför en Svt-journalist 2014 och skulle förklara sitt agerande i SEKAB-affären? En journalist hon inte kunde hantera som hon hanterade sina partikamrater och kommunens tjänstemän. Det är så här det blir när avancemang i ett parti styrs av samlag och stamtavla. Ingen av de här typerna gjorde ett jävla dugg. Ty de var helt enkelt för korkade för att förstå situationens allvar. Och Länsstyrelsen kontrollerade man, så som man kontrollerar det mesta i enpartisamhället, så därifrån fanns ingen rådighet och handlingskraft att hämta.
Miljöbalken kontrollerar man dock inte.
Vi har bara börjat på miljötemat.
Minnet är kort. Har alla redan glömt? Minns ni 1960 och 70-talets svartlistningar av fiskevattnen i Skorped, Anundsjö, Björna och Trehörningsjö. Insjöar belägna med ca 60 km radie från Köpmanholmen, Domsjö-och Husumfabrikerna. Alla med så förhöjda kvicksilvervärden i fisk, att de betraktades som otjänlig föda. Nedfallet av svavel från olje-eldningarna i fabrikerna var boven.
Försurningen av skogsmarkerna fällde ut kvicksilver som togs upp och anrikades i fisk, framför allt rovfisk som gädda.
Det satsades på kalkning av sjöar och myrar. Till vilken nytta? Idag, glömt! De som då såg förändringen och protesterade är idag borta. Byarna tömts på befolkning och allt blir som det en gång var, Tyst och övergivet.