Kommunen säger upp snöröjningsavtal med småskuttarna och upphandlar nytt.
De stora spelarna kommer förstås lägga anbud. Svevia har redan idag Bjästa med omnejd.
Källor till Granskning Örnsköldsvik beskriver idag situationen för många små utförare som ansträngd. Det är mycket kapital bundet i en större maskin och med svensk arbetskraftskostnad är anställa inte att tänka på för företagaren. Resultat? När det snöar blir det till att bo i hytten. Den socialistiska kommunen anlitar företagare under villkor som tvingar till arbete under allt annat än drägliga förhållanden.
Vad händer nu? Ett till led ska tjäna på snön. Här kan bara resultatet bli att antingen förlorar småskuttarna eller skattebetalarna – eller båda. Svevia eller vilka som nu tar hem upphandlingen tillför en overheadkostnad. Om de sätter in nytt folk och nya maskiner, så blir de tidigare stående. Ett samhällsekonomiskt slöseri, betalt av skattebetalarna. Om de istället tar in de tidigare avtalsinnehavarna som underentreprenörer, så blir det mindre pengar till dessa och samtidigt förmodligen högre utgift för kommunen. Men de större bolagens styrelser och aktieägare myser. Och lagen om offentlig upphandling uppfylles, Gud bevars.
Lokalt producerad mat är något som periodvis diskuteras livligt. Vad sägs om lokalt producerad snöröjning?
Nedan en bild på den uppsägning som skickats ut. Kommunen tackar för långvarigt samarbete och lovar att rekommendera den uppsagde som underentreprenör till en ny innehavare av avtal. Förmodligen författat med goda avsikter. Men ibland är det bättre att utföra högre herrars idiotiska order med stram min och under tystnad, än att försöka gjuta olja på vågorna. Ty detta brev har en, om än oavsiktlig, ton som blir ack så fel. Förmodligen är det även juridiskt tveksamt om kommunen kan rekommendera en ny tilldelad avtalspart underentreprenörer. Men juridik brukar inte bekymra kommunen annat än när tjänstemännen vill bli bekymrade.
Fler inlägg
Metsäs vinst rasar – kan bli stora omställningar i Finland
Modo, avtalen och kommunen
Ofri folkbildning – någon annan betalar