Ett barn är fött och fler borde födas. En kommun vars politisk styre, såväl som opposition, efterfrågar fem tusen nya invånare utan att beakta viljan till barnaavlande hos den egna befolkningen, har styrt skutan fel. Och det är knappast brist på socialförsäkringar och så kallade skyddsnät som är orsaken. Något annat brister. 

Vi vet nu också alltför väl – drygt tre år efter regimskiftet i daghemmet Kronan – att färg hos kommunstyrelsens ordförande inte spelar någon roll. Såväl mätbara storheter i form av skattens nivå och antal kommunanställda, som ord om framtiden, blir desamma. 

Trots en hundra år gammal fin verkstadsteknisk tradition och tillhörande framgång, förväntar sig politikerna att dagens succéer ska komma utifrån. En grön fabrik här, en förvaltningschef där. Fast begåvningsreserven på Sörliden talar vi tyst om. 

Det finns ingen anledning att ikläda sig rollen av obotlig pessimist. Man kan beklaga människors dumhet och ändå vara övertygad om att det en dag vänder. En sågverksarbetare på 1890-talet levde ett liv fyllt av slit och vedermödor. Hans barnbarn kom att uppleva en dag när dricksvattenspolad vattenklosett ersatt utedasset.

Ge det en jämställdhetsplan till, ännu en hbtq-certifiering. Skratta för dig själv. Skratta med de dina. Det kommer en dag när livets realiteter återigen är ledstjärnan för de som gör anspråk på att leda. Blott en dag, ett ögonblick i sänder fram tills dess.

God jul!