[Med detta inlägg inleder vi en serie på okänt antal inlägg som beskriver ett aktuellt förvaltarskapsärende i Öviks kommun. Vi kan därvidlag återupprepa den uppmaning som en gästskribent levererade häromdagen: skriv en s.k. framtidsfullmakt!]
Den 20 oktober 2018 lämnar personer i Herr Arnes omgivning in en orosanmälan till Överförmyndaren i Örnsköldsvik. Anmälarna hävdar att personer i Herr Arnes närhet utnyttjar honom ekonomiskt.
Under en tid har Herr Arne varit inlagd på sjukhus p.g.a. lunginflammation. Nu skall han hem. Och Herr Arne bor spartanskt under skoglig enskildhet. Anmälarna anser att Herr Arne borde sättas under förvaltarskap.
Herr Arne är 80 år gammal och har icke obetydliga tillgångar i form av både hyres- och skogsfastigheter.
Överförmyndaren agerar. Den politiska – vid denna tid – enmansnämndens tjänstemän författar en skrivelse och faxar till Ångermanlands tingsrätt i Härnösand den 28 november 2018:
Längst ned i skrivelsen står detta:
Vad är nu detta? Grekiska för de flesta läsare, kan man tro. Låt oss förklara.
En förvaltare är godmannens elaka kusin, om liknelsen tillåts. Både godman- och förvaltarskap regleras i föräldrabalken och är ett arv från en annan tid. Så här står det bl.a.:
”4 § Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433).”
och
”7 § Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.
Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.
Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433).”
Förenklat uttryckt så är det så här: en person som sätts under förvaltarskap förlorar sin rättshandlingsförmåga. Han disponerar inte längre över sin egendom, såvida förvaltaren, som utses av tingsrätten, inte beslutar så. Varken fast egendom, kontanta medel eller finansiella tillgångar i form av värdepapper. Inte heller bestämmer personen var han skall bo eller äta. Han kan inte ingå avtal och inte genomföra en adressändring. På banken möts han av kalla handen.
Kanske tycker du att ”omyndigförklarad” vore en bra beskrivning? Men det är fel, ty märkligt nog får han rösta trots förvaltarskapet.
Överförmyndarens tjänstemän har alltså skickat en begäran till Ångermanlands tingsrätt om att Herr Arne skall sättas under förvaltarskap genom ett s.k. interimistiskt beslut. ”Interimistiskt” betyder ett tillfälligt beslut i väntan på att en förhandling hålls i tingsrätten där ett ”riktigt” beslut fattas.
Till ansökan bifogas inget läkarutlåtande.
Herr Arne anges inte vilja ha hjälp och detta hålls emot honom, då tjänstemannen skriver ”Överförmyndaren bedömer att Herr Arne behöver förvaltare då han inte förefaller ha insikt om sitt hjälpbehov och vägrar ta emot hjälp”.
Den litterärt bevandrade kan dra paralleller till Joseph Hellers ”Moment 22” eller Franz Kafkas ”Processen”. Eller kanske till Sovjetunionen. Den som inte håller med den förvaltande makten saknar insikt – han är ”sjuk”.
Vad gör tingsrätten med Överförmyndarens begäran? Det beskriver vi i nästa avsnitt.
Fler inlägg
Om hovrättens dom i målet Arne Gavelin mot staten
I jultider: en glädjande nyhet med koppling till fallet Gavelin
Justitieombudsmannens granskning av överförmynderiet – en enkel observation