Kommunledningsförvaltningen är den förvaltning på kommunen som ska ”samordna och koordinera”, samt ”leda och följa upp den kommunala verksamheten”. Den leds av kommundirektör Magnus Haglund och svarar inför kommunstyrelsen.
Följande avdelningar utgör kommunledningsförvaltningen:
Stab / Ekonomiavdelningen / Kommunikationsavdelningen / Personalavdelningen / Tillväxtavdelningen / Utvecklingsavdelningen
Vi har kollat upp könsfördelningen hos tjänstemännen på kommunledningsförvaltningen. Rådande narrativ (fint ord för berättelse) säger att vi lever i ett gubbvälde. Varför inte syna hur verkligheten kan se ut?
Här följer resultatet.
Staben: (Här återfinns bl.a. sekreterare, kommunjurister, en upphandlingsavdelning och administrativ personal). Totalt 23 tjänstemän, varav 17 är kvinnor och stabschefen är kvinna.
Ekonomiavdelningen: 26 tjänstemän, varav 17 är kvinnor och ekonomichefen är man.
Kommunikationsavdelningen: 9 tjänstemän, varav 6 är kvinnor och kommunikationschefen är kvinna.
Personalavdelningen: 24 tjänstemän (wtf!), varav 20 är kvinnor och personaldirektören man.
Tillväxtavdelningen: (Här återfinns bl.a. näringslivsenheten och mark- och exploateringsenheten). 40 tjänstemän, varav 27 är kvinnor och tillväxtchefen är kvinna.
Utvecklingsavdelningen: 10 tjänstemän, varav 5 är kvinnor och avdelningschefen är man.
Summerar vi ovan så får vi detta resultat: på kommunledningsförvaltningen arbetar totalt 132 tjänstemän, av dem är 92 kvinnor och 3 av 6 avdelningschefer är kvinnor. 70% av tjänstemännen på kommunledningsförvaltningen är kvinnor.
Bland dessa 132 tjänstemän återfinns bl.a. titlar som: IT-strateg, kvalitetsledare, digitaliseringschef, marknadsförare, utvecklingsstrateg, infrastrukturstrateg, miljöstrateg, fastighetsstrateg, näringslivsutvecklare, projektledare, personalspecialist, kommunikatör, webbstrateg och minoritetssamordnare.
Alla förstås livsviktiga för den kommunala driften.
Äntligen lite trevliga nyheter! Grattis Övik 😉 Kommentaren gäller alltså fördelningen, inte resurskvantiteten.
Och vi konstaterar att i Sveriges offentliga förvaltningar, vad helst de må vara, där frodas inkvoteringar och nepotism så som aldrig förr.
I fall som i artikeln, meden hög andel kvinnor på ledande poster, är inte alls bra för en kommun. Det hela kommer att leda till, antingen en stillastående organisation vilken sakta men säkert stannar upp, blir än mer kostsam och till slut avvecklas eller går upp in en annan organisation, eller antingen blir en förvirrad och (som nära nog alltid) överadministraterad enhet där man visserligen försöker och har vilja men inte har det driv och självförtroende som krävs. Långt därifrån.
Den som nu inte blir övertygad av ovan skrivna, har bara att lägga orden på minnet, låta det gå ett per år och betrakta resultatet.
Det kommer ej att bli bättre. Det kommer antingen att stanna upp och/eller gå nedåt.
Det är verkligheten. Den är så, den blir så. Oavsett vad jag tycker, oavsett vad någon annan tycker.
Det ser tydligen bra ut med fruntimmer på chefspositioner här och där. Men det är det inte.
Vad som händer är att de är och förblir inom de fyrkantiga, förutsägbara ramarna, utan att någonsin ta sig därifrån. Det stora målet är att bli chef. Punkt. Då har en kommun, ett landsting, en statlig myndighet, ett statligt företag nått ett viktigt mål, minsann. Mer kvinnor.
Det är inte till gagn för Sverige. Oavsett vad vi medborgare och skattebetalare har för åsikter om det.