Skatt

Skatt. Ett högaktuellt ämne.

Det man i vardagligt tal benämner ”kommunalskatt”, har två komponenter. Den ena är just kommunalskatten, vilket är kommunens inkomstbeskattning av dess invånare (kommunmedlemmarna). Den andra är landstingsskatten, som är landstingets/regionens inkomstbeskattning av invånarna.

I detta inlägg kommer vi använda begreppet ”kommunalskatt” i bemärkelsen den skatt som kommunen tar ut.

Kommuner och landsting/regioner får endast ta ut inkomstskatt, tillskillnad från staten, som tar ut både inkomstskatt, moms, bolagsskatt och en rad punktskatter. Som vi sett beskattar staten snart t.o.m. plastpåsar med en punktskatt.

Den genomsnittliga summan av kommunal- och landstingsskatten i riket är idag 32,28%. I Övik är kommunalskatten 22,44% och landstingsskatten i Västernorrland är 11,29%. Tillsammans blir det 33,73%, vilket är ungefär 1,5 %-enheter över viktat medel i riket.

Detta är dagens nivåer. Men hur har det sett ut historiskt?

Nedan diagram är taget från Ekonomifakta och visar den historiska utvecklingen på viktat medel av summan av kommunal- och landstingsskatt.

Diagrammet ovan har tre karakteristiska perioder:

1930- till 50-tal. Skatten både höjs och sänks i omgångar. Variationer uppvisas. Över hela tidsperioden är trenden en försiktig höjning.

1960- till 70-tal. Våldsamma höjningar över perioden som helhet. Höjningarna fördelade nära nog årligen över perioden. Från 15% skatt 1960 till runt 30% 1980.

1980 till idag. En försiktig höjning över perioden i linjär form. Hacket i kurvan i slutet av 90-talet kan man bortse ifrån. Det är resultatet av ändrad kyrkoskatt.

Tittar vi istället på hur de olika komponenterna, kommunal- respektive landstingsskatt, har utvecklats, så ser det ut så här:

Här ser vi att kommunalskatten var 15% år 1974. Den stiger sedan sakta och obetydligt fram till 90-talskrisen och är då 16-17%. Därefter höjs den kraftigt till dryga 20% och det sker framförallt under 90-talets mitt.

När Göran Persson, som det då hette, sanerade statens finanser, så var det kommunerna som fick betala. Kostnader lämpades över från stat till kommun.

Och det skulle kunnat vara helt i sin ordning – om staten samtidigt hade sänkt sina skatter. Ty hade så skett, så voro hela saken en fråga om decentralisering. Men så gjorde man förstås inte.

Efter 90-talets höjningar har kommunalskatten i princip legat still.

Titta åter på diagrammet som visar den sammanslagna kommun- och landstingsskattens utveckling. 1960 var dessa skatter tillsammans 15% och sedan påbörjades en makalös utveckling av skattenivån uppåt under 60- och 70-tal.

Under denna tid utvecklades samhället något enormt. På 60-talet projekterades och byggdes kärnkraft. Det första storskaliga verket togs i bruk 1972.

Det svenska stridsflyget var unikt för ett litet land. Egenutvecklade och inhemskt producerade flygplan. Och parallellt en marin och armé som med dagens mått mätt var omfattande.

Vägbelysning uppfördes i stor skala över hela landet. Vägar drogs. Fjärrvärme grävdes ned. Kraftvärmeverk byggdes. Ett miljonprogram passerade. Det här var i mångt och mycket offentliga investeringar.

Nu står vi mycket möjligt inför ett nytt hack uppåt i skattekurvan. Från en skattenivå som redan är avsevärt högre än på 60-70-tal. Men den möjliga höjningen föregås inte av någon period med enorma offentliga investeringar. Tvärtom.

Våra sjukhus är gamla. De få sjukhus som är nya, är skräckexempel på havererad offentlig upphandling. Vägbelysningen är rutten. Även i tillväxtmotorn Stockholm ligger utbyggnaden och underhållet av infrastrukturen efter. Befolkningsökning utan tillhörande tillräcklig utbyggnad av varken bostadsbestånd eller kollektivtrafik. I Övik lånar man för att bygga vattenverk att ersätta det gamla och renovera en större matarledning. Vattenledningsnätet läcker som ett såll och lappas allteftersom.

Hur kan det vara så här? Invandring, säger någon. En annan säger new public management. Vi vill nog tro att det finns en förklaring som ligger på ett plan ovanför dessa företeelser. En sjukdom, där sådana yttringar kan vara symptom, men inte utgör själva samhällsinfektionen.

Den sjukdomen är själva skatternas storlek. Ty, när man betraktar historien i backspegeln och ser vad våra förfäder gjorde med 60-talets skattesats, så kan man endast fråga sig: vart i hela friden tar alla skattepengar vägen idag?

Vi återkommer till den frågeställningen och som prolog till det inlägget, rundar vi av med ännu ett alster från bloggens poetiskt sinnade medarbetare:

”Alexanderhugg

Skattehöjningsknep av manipulatör,
drabbas gör de där ekonomin är skör.
De illa fäkta med flit
när de avsiktligt slå (S) plit
Och tillit förlorar av dem det berör.”