Julen är historia, tradition och religion. Tre saker som socialdemokratin – den dominerande politiska kraften de senaste 100 åren – har varit likgiltig inför och oftast gjort sitt bästa för att motarbeta eller förvränga. 

Det fortsätter in i vår samtid. Svenska kyrkan är sossefierad och förvandlad till ett identitetspolitiskt uppehållsrum för andligt förvirrade. Magdalena Andersson lanserade nyligen ett nytt “faktum”; S är det invandringsstrama alternativet och hennes uppfattning är att regeringen företräder en “liberal” migrationspolitik. 

Man kan skratta eller vredgas över just socialdemokraterna, men saken handlar egentligen inte om dem. Deras baggböleri kan sättas i händerna på såväl moderater som centerpartister. M dog när Ulf Adelsson lämnade över till Carl Bildt. Den sista centerledaren som förtjänar respekt var Torbjörn Fälldin. 

Någonting gick väldigt fel i Sverige och det skedde inte vid millenieskiftet, utan långt tidigare. Västeuropa följer överlag samma utveckling. Traditionella värden och levnadssätt förkastas till förmån för modernism, urbanisering och sekularism. 

Våra bostäder saknar i majoritet tradition. Det statliga regelverket Boverkets byggregler bestämmer hur vi får bygga. Miljonprogram istället för timmerhus. Politiska beslut som säger att hus ska leverera istället för att nettoförbruka energi. Våra kläder inhandlas på H&M och varje år gäller ett nytt mode. Andelen barn som döps faller som en sten. De döda bränns och askan hanteras kollektivt. När hippiegenerationen dansade i ett LSD-rus på Woodstockfestivalen 1969, så hade minneslunden varit i bruk blott 10 år. 

Det fanns en tid när yrkesskickligheten låg hos byggmästaren och inte hos staten. Människor lades till sista vilan i en jordbegravning. Det rådde konsensus kring vad som var att anse som en anständig klädsel. Mycken konst och musik från denna tid lever ännu idag. Den uppskattas. Arkitektur från förra sekelskiftet och tidigare uppfattas av de flesta som vacker – oavsett om det gäller medeltida kyrkor i Skandinavien eller viktorianska järnvägsstationer. Detsamma kan inte sägas om modern produktion. 

Besöker man skolmatens värld så ställer sig nackhåren upp. Kycklingköttbullar. Kycklingkorv. Chili sin carne (sin = utan). Gulaschsoppa med soja. Panerad fisk (vilken fisk då?). Tacogratäng. Pizzafisk. Tacosoppa. Alla är rätter med autentiska namn från skolbespisningen.  

Vad lämnar just vi till framtida generationer? Socialförsäkringar och könsförvirring? Tacosoppa? Vad det än är, så är det inte något beständigt vackert. Ändå argumenterar och beter sig samtidens politiker som vore de evolutionens framsteg. Satta att styra över horder med män och kvinnor utstyrda i mjukisbyxor, vars högsta drömmar är sysselsättning och fördummande underhållning i TV-apparaten.  

Måhända kan dessa ord tolkas som alldeles för bittra för att passa juletiden, men det är inte avsikten. Istället ska de förstås som en uppmaning: respektera traditionerna. Utan dessa är vi ingenting. Hedra din fader och moder. 

Utan traditioner kommer du och de dina intet få behålla.