Örnboet – demokrati pro forma

Bergtagen

Nybergska fäblessen för det obskyra
för skattebetalare extra dyra.
Se en örn vid hissen upp!
Nej, fastmer en misskött tupp.
(S) nu till kammens topp noblessen styra.

Som bekant vill Nicklas Nyberg bygga bostadsrätter på Varvsberget. Projektet lanserades 1 april i ett gemensamt utspel av Nyberg och Övikshems VD Lars Österlund, under det bisarra namnet ”Örnnästet”. Ett namn man, av lätt insedda skäl, snabbt fick backa på. Då till förmån för det mer serietidningslika ”Örnboet”.

Den dynamiska duon önskar bygga 99 lägenheter på Varvsbergets topp, fördelade på tre huskroppar. Den mittersta huskroppen är tänkt att husera en restaurang högst upp och de 30 lägenheterna där skall vara hyresrätter i Övikshems ägo. Huskropparna på flankerna blir bostadsrätter. Om bostadsrättsföreningen eller Övikshem skall äga restaurangen, vet vi inte. Skulle Övikshem bli ägaren, så är det ännu ett socialistiskt intrång på en närings område i Övik. Blir istället bostadsrättsföreningen ägare, så är det bara att gratulera föreningen till en massa krångel.

Det finns mycket att skriva om detta projekt. Vi nämner några saker, innan vi kommer till inläggets huvudtema.

För den som intresseras av stadsplanering och särskilt skapandet av levande stad, är projektet en mardröm. Isolerade huskroppar, långt från butiker och folkliv. Ett stadsplanerande värdigt Östeuropa under kommunismen. Här skulle faktiskt notoriska beskyddare av skattefinansierad kultur i Övik, kunna göra en insats och påpeka det olämpliga (blink, blink, Stina Haglund, Katarina Östholm, m.fl.). Så här skapas inte en så kallad attraktiv stad.

Man måste beundra Nicklas Nybergs förmåga att sylta in skattebetalarnas närvaro i projektet. Vi blir den finansiella garantin för att projektet inte kan gå Kusthöjdens öde tillmötes. För det är uppenbart: om det finns efterfrågan på bostadsrätter där på varvsbergets topp, varför skall då Övikshem in i affären? Nyberg förlorar då bara vinst. Jo, de enda anledningarna att förlora en del av vinsten i form av färre försålda lägenheter, är att minska risken respektive skjuta kostnader på skattebetalarna. Det senare genom att vi får betala hissen upp. I gengäld får vi en utsiktsplattform. Att det är bondfångeri inses enkelt – utsikten är oss kommunmedlemmar tillgängliga redan idag och vi behöver ingen hiss för att ta oss upp dit.

Vi kan nog vara säkra på att projektet kommer att paketeras bolagsmässigt på ett sådant sätt, att vad som än händer, så kan Nybergs övriga verksamheter rulla på obehindrat.

Och varför ska Övikshem vara med i detta projekt? Övikshem är ett allmännyttigt bostadsbolag som till 100% ägs av oss skattebetalare. På vilket sätt gynnas vi av att bolaget bygger hyresrätter av ett slag, som helt uppenbart är riktade mot en noblesse? Här finns ingen allmännytta. ”Vad är det för jävla socialdemokrater?” – för att citera skådespelaren Thommy Berggren:

Eftersom kommunen inte växer, trots fakemålsättningen att bli 65 000 invånare, så är byggnationen av fler bostäder i centralorten ett nollsummespel i kommunen: skall de nya bostäderna där besättas, så måste flyttkedjor tömma bostäder i de mindre tätorterna eller på landsbygd. Alternativt så blir bostäder i stan ståendes tomma.

Så sålde också Övikshem en betydande andel av sitt lägenhetsbestånd i början av 2010-talet, inte minst i Husum, för att använda intäkten till att färdigställa hyreshusprojektet Mosebacke vid södra infarten.

Jo, så gick det till. Övikshem var så illa skött att skattebetalarna fick skjuta till 50 Mkr 2008. Sedan skulle 50 Mkr till betalas ut 2010, men då backade politikerna. Istället fick Övikshem sälja ut en betydande del av sitt lägenhetsbestånd för att få in kapital.

Ingår det i den stereotypa sosseväljarens bild av kommunen, att man säljer ut gemensamt ägd egendom, för att finansiera enskilda projekt som endast kommer fåtalet tillgodo?

Ovan finns en förteckning över de sålda lägenheterna. 302 till antalet. Sålda för att färdigställa Mosebacke, som utgörs av 33 lägenheter. Vad sägs om den utväxlingen?

Så här skrev Ulf Häggqvist januari 2011 i Allehanda om Mosebacke:

”Kommunala Övikshem jobbade under flera år för att få till bygget av Mosebacke vid södra infarten till Örnsköldsvik.

Ekonomin var den stora stötestenen, men den lyckades Övikshem lösa genom att sälja andra fastigheter.

– Vi ville slippa låna och vi klarade hela investeringen utan ny upplåning. Försäljningarna gjorde till och med att vi kunde amortera på våra lån och gå ekonomiskt stärkta ur 2010, säger Övikshems vd Olle Högdahl.

I februari 2010 började det åtta våningar höga huset byggas och om fyra månader står det klart för inflyttning.

Uthyrningen av de 33 lägenheterna har till och med gått fortare än själva bygget. Samtliga är redan uthyrda.”

Husumbon Ulf Häggqvist ställer inte en endaste fråga om försäljningarna. Maktens härlighet förkunnades ännu en gång. Med sådana vänner, behöver döende samhällen inga fiender.

Vem var platschef för bygget Mosebacke? Lars Österlund, då på entreprenören Peab. Nu är han alltså VD på Övikshem. En VD i byggartagen. 100 Mkr vill han investera i Örnboet.

Samtidigt äger kommunen över tusen fastigheter, varav många obebyggda och samhällsnära placerade. Dessa säljer man inte ut, trots att det skulle kunna stimulera investeringar i privat sektor, i form av såväl bostäder som verksamheter. Då inte placerade på berg, förstås.

Det finns de som anser att det allmänna skall göra egna investeringar i verksamheter som uppfattas som bäst skötta av det offentliga, samt stimulera till önskvärda privata investeringar, gärna i samverkan mellan offentlighet och näringsliv, där sådana privata investeringar är det bästa alternativet. Detta är det keynesianska ingenmansland i socialismens utkant, som socialdemokratin har rört sig i sedan världskrigets slut. Resultatet blir allt sämre med tiden och i Övik verkar vi nu hamnat i varianten där de offentliga investeringarna är obehövliga och de privata investeringar som stimuleras, saknar allmännytta.

Men det var inte detta som var inläggets mest angelägna ämne.

Nicklas Nyberg är kapitalist och förfar med sitt kapital som han vill. Men plan- och bygglagen är tydlig: det är kommunen som har monopol på att planera staden. I fallet Örnboet så äger också kommunen marken. Låt oss därför nu redogöra för inläggets verkliga ämne: skendemokratin.

För att Örnboet skall bli verklighet, så krävs en rad beslut. De flesta politiska och är de inte politiska, så fattas de ändå av politiker i bolagsstyrelser. Låt oss förklara.

Nyberg måste förvärva marken för att sedermera kunna bygga. Alternativt måste överenskommas att Nybergs bostadsrättsförening skall stå på ofri grund. I det senare fallet skulle alltså Övikshem äga hela tomten. Det kräver då att ägandet överförs från kommunen till Övikshem. Huruvida kommunens tjänstemän har en delegation som i teorin ger dem möjlighet att sälja marken – till Nyberg eller Övikshem eller båda – vet vi inte. Men även om det vore så, är det förstås gravt olämpligt om saken inte passerar som allra minst samhällsbyggnadsnämnden. Helst fullmäktige.

För att Nyberg och Övikshem skall kunna ansöka om bygglov, krävs en detaljplaneändring. Det kräver i sin tur ett beredande tjänstemannaarbete i kommunen och därefter ett politiskt beslut. Detta kommenterar Nyberg så här:

”Framför Nyberg och Anna Edman, när de berättade om de offensiva planerna på Varvsberget, låg ett guldigt kuvert.

I kuvertet förvarades ansökan om förändring av detaljplan för det aktuella området.

– Kommunen ska se det här som en utveckling av Örnsköldsvik. När vi begärde detaljplanändring för Ting1 var kommunen rekordsnabb. Vi får se om inte det rekordet kanske slås här, sa Nicklas Nyberg.”

Betraktar vi istället beslutskedjan ur Övikshems perspektiv, så krävs en annan rad med beslut. VD Lars Österlund kan inte själv besluta om en investering på 100 Mkr. Först skall ledamöterna i Övikshems styrelse besluta i frågan. Därefter i styrelsen i moderbolaget Rodret. I dessa två styrelser sitter idel politiker. Men bolagsordningen för Övikshem är också tydlig:

Ett investeringsbeslut om 100 Mkr i ett bygge som kommer att påverka precis hela centrala Öviks stadsbild, dessutom i en begynnande ekonomisk recession, är förstås av större vikt. Alltså skall kommunfullmäktige besluta i frågan.

Men hur presenterar Övikshem projekt Örnboet på sin hemsida?

Som att allt är klart.

Övikshems VD Lars Österlund deklarerar att detta projekt kommer att bli av. Då han inte kan besluta om projektet själv, vilket vi visat ovan, vet han alltså något som vi inte vet: det är politiskt beslutat och klart.

Men inte i de demokratiska forum där besluten skall tas. Nej, bakom stängda dörrar. Ljusskyggt. Folket, de folkvalda och förtroendevalda, är endast statister. Exit demokrati. Deras – politikernas – storvulna ord om demokrati och inflytande inför gymnasister som strax skall anträda sin bana som väljare och närande samhällsmedborgare, är blott skitprat.

Sålunda kommer det sig att i en, i bästa fall, begynnande djup lågkonjuktur, kommer det förment allmännyttiga Övikshem att investera 100 Mkr i hyresbostäder i en stad som inte är i fysiskt behov av det bostadsprojektet. Hela affären görs upp bortom demokratiska forum och beslutsvägar.

I denna situation kommer vi att tänka på kommunens fastighetsansvarige, Patrik Palm. Häromveckan meddelande han att underhållsskulden i kommunens fastighetsbestånd, uppgår till 700 Mkr och han krävde åtgärder:

Det är förmodligen ohälsosamt för den kommunala karriären att göra sådana utspel. Kommunalrådet Per Nylén gjorde också sitt bästa för att strax därefter släta över saken:

Nyléns ord är förstås bara trams. Hade fastighetsunderhållet skötts seriöst av socialdemokraterna, så hade kostnaderna varit väl kända sedan länge och medel avsatta för att hantera saken. Vi vet de flesta av oss att så sköts inte underhåll i Övik.

Vi behöver fler Patrik Palm och färre Lars Österlund.