Mer om medias beteende i coronabevakningen - dö i invand miljö

Nedan artikel gick häromdagen att läsa på Svt Västernorrlands hemsida.

Rubriken på artikeln är ”Åtta dödsfall i covid-19 på äldreboenden” och förklarar vad artikeln handlar om. Det är väl känt nu att coronaviruset inte stoppats från att smitta på äldreboenden och i hemtjänst. Problemen finns i hela landet. Möjligen håller Gotland fortfarande viruset borta från äldreomsorgen. Så var fallet helt nyligen åtminstone. Alla övriga län är drabbade i äldreomsorg. Stockholm värst.

Artikeln behandlar alltså ett aktuellt och för allmänheten intressant ämne. Men så är det just det där lilla ordet som smugit sig in:

”…har dött i sin invanda miljö på äldreboendet”

Vad fyller det ordet för funktion? Varför påstår journalisten att de som dött på äldreboendena har befunnit sig i en ”invand miljö”? Den objektiva betraktelsen är att de dött på sitt äldreboende, invand miljö eller inte. Journalisten kan förstås inte veta hur länge de som dött hade bott på sina boenden. Eller vilket kognitivt skick de befann sig i, vilket förstås spelar roll i ett sammanhang där uttrycket ”invanda miljö” används.

Är man nyfiken så bör man fråga. Därför skickade vi ett email till journalisten Monica Östemark:

Monica Östemark har inte bemödat sig att svara. Det är inte första gången en journalist på Svt helt enkelt ignorerar en fråga från den allmänhet som trycker in 9 miljarder kr i Svt/SR/UR. Det bör påpekas att 1) det finns journalister på Svt Västernorrland som svarar hövligt och inom rimlig tid, vissa t.o.m. med vettiga förklaringar, samt 2) journalisernas mailadresser anges under artiklarna.

Vi kan inte se någon annan funktion med ordet ”invanda”, än att på falska grunder ge läsaren en rosaskimrande bild av den situation de döende befunnit sig i under dödskampen.

De ankommer inte på er Svt-journalister att göra det. Vi läsare och tittare är inte barn, som måste skyddas från livets realiteter. Inte heller skall ni ta politiska hänsyn och agera skadereglerare åt styrande politiker och deras partier.

”Ack, ensam i kvällen den sena,
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om ben’a,
tillika om armar och hals.

Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om ben’a,
tillika om armar och hals.”